Måste man ha kontakt med boendeföräldern?

Barnen ska givetvis utifrån ålder kunna "prata" med föräldrarna, ringa varann och föra dialog precis som om man levt under samma tak. Men absolut inte agera messengers mellan föräldrar som inte kan kommunicera.
Det sänder helt fel budskap till barnen och det är inte en roll som dom ska ha. Vad om det feltolkas? Vad om en förälder vill förmedla något som inte är avsett för barnens öron, eller som barnen helt enkelt inte vill dela med den andre?
Jag förstår att det kan finnas saker historiskt som gör att man gått i sär men att ha dialog kring det käraste man har? Kom igen.
Fråga handläggaren hos kommunen om ni har en sådan, har socialtjänsten stöttat er i hanteringen av barnens boende etc så finns kanske en väg där. Eller att ni bestämmer att söndagar kl 18 har vi alltid en levande messengertråd där vi chattar (om man inte kan prata) och tar upp sånt som är relevant. 
Gå via partners låter inte heller smart då även de är opartiska.