Jag strödde min katts aska på stranden där han Älskade att springa och leka.
Varje gång jag är där tänker jag på honom och hur vi lekte där och hur han plaskade i vattnet vid strandkanten.
Det är som att han fortfarande är med mig där.
Växte upp med en katt som va älskad av hela familjen som den lilla familjemedlem hon va. När hon va 19 år blev hon svagare och svagare så vi lät henne somna in hos veterinären. Det va väldigt sorgligt men blev ändå så fint och värdigt för vi kramade alla om henne och jag fick ha henne i min famn med alla andra runtomkring medans hon somnade in för gott. Sen lämnade vi hennes döda kropp där och det kändes ok att veterinären såg till att hon blev kremererad och utströdd.
Blir nog typ så igen den dagen det är dags för min nuvarande älskade katt att lämna jordelivet.
Beklagar verkligen förlusten av din lilla vän, TS!
Jo, de är ju så speciella, de små. Att de små liven kan sätta såna sjupa spår i hjärtat? 
De vi har är ju som våra barn på något vis eftersom vi inte har egna.
Fur Kids kallar vi dem.
Vad fint su skrev om din egen katt
Jo, de är ju så speciella, de små. Att de små liven kan sätta såna sjupa spår i hjärtat? De vi har är ju som våra barn på något vis eftersom vi inte har egna.
Fur Kids kallar vi dem.
Vad fint su skrev om din egen katt
Tack!
Och så är det ju att dom visserligen är små men inte mindre älskade för det och sen saknade när dom lämnat oss (fast inte i minnet då för där finns dom ju kvar). Min katt är nog mycket mitt barn med även om jag kanske en dag får egna människobarn med. Men katten skulle deffo inte knuffas åt sidan för det! Den är familj och kommer alltid va.
Ha ha det slog mig du har ju en katt också på din profilbild, ett lejon visserligen som väl ska symbolisera styrka och mod där. 
