”Svenska namn”

Filip är ju inte svenskt..
Stavningen du skrev är svensk fats namnet är inte svenskt.. Det är är faktiskt ett grekiskt namn..

Fast vad jag tycker tycker inget, föräldrarnas val liksom.

Man döper väl sina barn till det man vill helt enkelt. Så vem bryr sig 

Oscar är inte heller svenskt utan iriskt, och Alfred är fornengelskt.

Svenska namn?
Det finns många Bibliska namn, Islamskt knutna namn, många traditionella namn som finns över hela världen.
Jesus mamma hette Maria eller Mary och Mariam. Samma namn olika bakgrund.
Så länge föräldrar döper sina ungar till något jag kan uttala och som helst inte är hittepånamn så är jag nöjd.

Jag är inte svensk, har inte ens varit i Sverige mera än en handfull gånger  Ändå har alla mina barn namn som är "typiskt" svenska. Hemskt va? Förresten... det har ju jag med när jag tänker efter!

Om man flyttat till Sverige från Norge, får man låta barnen heta Emma, Maja, Emil eller Jakob då (några av de vanliste namnen i Norge). Eller måste man försäkra sig om att det hörs på namnet att barnet har norska föräldrar?

Hur ska man göra om den ena föräldern är svensk och den andra finsk? Får man ge barnet namnet Emma Taivassalo då? 

Det kan finnas olika skäl att man som invandrare ger sina barn svenska namn. Det kan helt enkelt va så att det namnet TS och somliga andra svenskar ser som ursvenskt i själva verket inte är det. Finns många typiskt svenska namn som kommit in utifrån, inte minst genom kristendomen.

Jag själv har tex. ett av Sveriges vanligaste förnamn men det är samtidigt väldigt vanligt också där mina föräldrar kommer ifrån och med kristet ursprung.

Sen kan det handla om att man valt en svensk variant av ett namn som finns i ursprungslandet. Och så kan det handla om en anpassning till det nya landet, att man vill att barnet bättre ska passa in och namnet va lätt att uttala. Och kanske att man vill hedra sitt nya hemland. 

Att man vill anpassa sig ser jag som nåt bra och nåt alla invandrare måste göra. Och då invandrare som mina föräldrar och vi deras barn med sån bakgrund.

Sen kanske det finns mer eller mindre komiska kombos av namn men det gäller inte bara oss med invandrarbakgrund utan även ursvenskar som kan ha kombos av typiskt amerikanska (ibland afroamerikanska) namn eller sago- eller serietidningsnamn ihop med Persson eller Lundberg som efternamn. 

Mina framtida barn kommer kanske få vanliga svenska namn, särskilt som pappan nog kommer va svensk. Fast dom har en svart mamma med invandrade föräldrar. Varför jag kommer göra så? Jo, för att jag vill dom ska få va en del av Sverige, att namnen ska funka här och för att jag faktiskt älskar Sverige. Är det verkligen så hemskt?

Smart av dem. 

Just så.

Tyder på att man vill göra det enklare för barnet. Många namn är ju dessutom vanligt förekommande på många olika språk.Hade jag bott i ett annat land hade jag valt namn som fungerar där,men som också passar om vi skulle flytta hem till Sverige.

Inget av de namnen är svenskt, stavningen kan variera på land men det är samma namn. 

Haha okunskap utan gränser.. inga nämnda namn är svenska. Finns i övrigt inget intressant med svenska namn, däremot europeiska och internationella är helt rimligt.

Definiera "svenskt" namn? Hur många generationer ska det ha varit etablerat i Sverige för att räknas dit? Vilken språkgrupp ska det härstamma ifrån?

Om man ska gå på definitionen vissa i tråden verkar ha så har vi inga svenska namn alls i Sverige. De fornnordiska är inte heller svenska, Sverige fanns inte på den tiden när de kom i bruk och dessutom kan de ha varit inspirerade från andra kulturer/språk också. Sedan kommer vi in på medeltiden där väldigt många namn har germanska rötter eller hämtade från Bibeln (och då ofta språkliga varianter av hebreiska och så vidare). På 1700-talet slog franska namn igenom, sedan kom det engelska, sedan ...

Det är naturligtvis orimligt att resonera så, att säga att Filip inte är ett svenskt namn för att det minsann har rötter från grekiskan och så vidare. Ett namn är svenskt om det är etablerat i Sverige och uppfattas som vanligt eller inte konstigt av de flesta. Visst det är en ganska godtycklig definition, men kom med någon bättre i sådana fall som inte faller på sin egen orimlighet.

För att svara på TS, jag tänker ingenting speciellt. Möjligtvis att dessa föräldrar är väl integrerade, gillar svenska namn, vill undvika att barnet blir utsatt för fördomar eller bli retat för att det har ett "konstigt" namn, eller liknande.

Geografiskt avgränsat område eller kulturellt continuum till vilket ett namn kan härledas är väl rätt rimligt? Filip fanns före Grekland, Oscar fanns före Irland och Alfred fanns före England, men de härledas tillbaka till landområden som idag kallas för dessa saker. Varför skulle i så fall inte Åsa, Vidar och Tage vara svenska namn när dessa kan härledas till landområden vi idag kallar Sverige?

Sedan är det så klart inte fel att importera namn från andra landområden eller kulturer, men det är enligt mig dumt att sticka under stol med det eftersom namn är viktiga kulturyttringar och har historier bakom sig som kan ge oss förståelse för saker som historiska händelser, folkvandringar och annat jox. 

Din definition är ganska bra, men problemet är att många namn har ett okänt ursprung, man vet helt enkelt inte om rötterna är till exempel germanskt eller iriskt. Eller kanske en blandning, att namnet omdanats så att det faktiskt härstammar från flera språk eller landområden. Och det tycker jag komplicerar saken i onödan.

Jag vill fortfarande hävda att det enklaste sättet att definiera ett svenskt namn är att det är väl etablerat i Sverige, att det inte uppfattas som "utländskt". Filip är därför, enligt min definition, ett svenskt namn etablerat sedan medeltiden och som har rötter i grekiskan.

Det är ju också så många idag definierar vad som är ett svenskt namn, utan att tänka på det språkliga eller geografiska eller historiska ursprunget (och många besitter inte den kunskapen heller utan att googla, även när det kommer till mycket vanliga namn).
Jag tycker därför att det är väldigt besserwissrigt att bemöta TS som många har gjort med att de exempelnamnen minsann inte är svenska, för de personerna som svarade så vet liksom mycket väl vad TS menade i sin trådstart. Inte att namnen har ett pursvenskt ursprung, utan att det är typiska namn som används i Sverige idag.

Jag tycker i alla fall bättre om dem, än om dem som döper sina barn till Muhammed och Absalaam. För i det senare fallet blir det så tydligt, vilken religion och kultur de kommer att fostra upp sina barn i - och det är inte någon svensk religion eller kultur...

...och just Alfred, Oskar och Filip stör mig inte alls, eftersom de namnen är så internationella. Men typiska svenska allmogenamn (som Anders, Mats och Olof) eller fornnordiska namn (Sigurd, Torbjörn, Harald, Helge, Gunnar...) tycker jag inte passar på barn med ett mörkt och osvenskt utseende.

Och detta gäller även om de är adoperade av svenska föräldrar, för övrigt. Jag känner två numera vuxna adopterade från Korea som heter Jens och Ulf (Jens är dessutom en kopia av Timur Lenk), och jag hajar fortfarande till lite... det passar inte alls. Mycket bättre att hålla sig till just de internationella namnen, som ändå är fullt ut etablerade i Sverige. 

När detta ämne ändå är uppe, så tycker jag att det är fruktansvärt fel att utlänningar enligt senaste namnlagen kan förvärva en massa typiskt svenska efternamn, bland annat de vanligaste son-namnen som Andersson, Johansson o.s.v.. Det känns som "fusk" - det blir jättefel, och det är ännu värre när det gäller efternamn än förnamn, eftersom efternamnet ska säga något om just släkten och ursprunget...

Många namn som är vanliga och som dessutom många i Sverige tror är inte svenska från början.

Jag tycker det är fint att nysvenskar döper sina barn till de namn som är vanliga i Sverige. Ser inte att det skulle vara fult eller dumt på något sätt.

De som har härkomster utanför skandinavien kanske lägger till namn från sin släkt, som morfar, farmor etc. 

Är det inte lättare att acceptera att vi faktiskt har många som flytt från sitt ursprung och ta dem till oss än att kväva dem i någon namnrasism?

Jag tro att det är mest praktiskt för ett barn som ska bo i Sverige att ha ett mer neutralt namn. Ett namn som inte skriker ut var du kommer ifrån. Smygrasismen är stor i Sverige. Jag såg eller hörde ett klipp där en man med ett namn där man fattade med en gång att han inte hade svenska föräldrar. Han pratade perfekt svenska. Jag minns inte om det var ett jobb han sökte eller en lägenhet. Eller något som han skulle söka. När han ringde och uppgav sitt utländska namn så fanns inte det han sökte kvar. Senare ringde han med ett svenskt, påhittat namn, då gick det bra att få det han sökte.

Muslimer som döper sin son till något typiskt svenskt som Erik eller Per, det känns ju bara krystat och konstgjort.

Erik Mohamud.

Per Qasim.

Eh, jaha ... ?!

Samtidigt: muslimer som döper sin son till Muhammed, de signalerar ju avståndstagande från Sverige och svenskarna. Från svensk kultur.

Bättre då att döpa sonen till exempelvis Elias, ett namn som fungerar i bägge kulturer.

Alfred trodde det var ett namn från tysktalande länder men det är Engelskt det hade jag ingen aning om 

Fast båda språken är germanska, så finns nära släktskap - även om båda språken förstås också utvecklats bort från varandra och influerats av andra språk.