Nu är jag där, jag ORKAR inte mer.

Ni har alltså fem barn. Ja då blir det ju jobbigt. 

Som någon skrev, båda får jobba deltid och så får ni dela på föräldraledigheten. 

Jag tog upp antalet barn eftersom om man skaffar barn bör man ha en plan för hur man ska hantera det ekonomiskt, praktiskt och känslomässigt. Jag har två barn och skulle aldrig ha fler - för då skulle jag må som TS gör nu. Det kan jag räkna ut i förväg, och frågan är varför TS med make inte kunde det. Har alla mor- och farföräldrar som skulle stötta dött plötsligt tex. I så fall förstår man ju hur det kunde gå så fel. 

Det är inte antalet barn som jag ifrågasätter utan bristen på planering. Nu framkommer det tex att de två förskokebarnen går på olika förskolor. Hur kunde TS med make tro att det i det läget skulle funka att ha en bebis också? När vi ifrågasätter är det för att vi undrar hur TS och hennes man hade planerat. Och då också varför den planen inte gick i lås. 

Sen tror jag faktiskt att TS och hennes man behöver få helt klart för sig att (om) ingen annan än de själva har orsakat den här situationen. Det påverkar hur man förhåller sig till hur man löser det. Är man ett offer eller har man skaffat sig ett problem som man nu måste lösa. Det är två olika ingångar som ger två olika sätt att agera. 

Till TS, någon föreslog utökad tid på förskolan. Det tycker jag låter som en bra idé. Förklara din situation och be om det. Kanske behövs också ett läkarutlåtande om att du behöver avlastning. Jag fick utökad tid pga sjukdom när min yngsta var bebis, men då bad de aldrig om läkarintyg.