Dibella skrev 2022-11-21 14:20:53 följande:
Tack
Ja man önskar verkligen att de kunde veta mer, vi har väntat flera månader för denna 5e omgången då vi tog blodprov för att kolla Karyotyp, men även det såg normalt ut. Så vi är helt normala, och jag känner såklart stress över att det bara är mig det är fel på då han har ett barn sedan tidigare förhållande
Jag har funderat över alternativen i några år nu och kommit fram till att om jag inte får biologiska barn så vill jag nog avstå helt från barn, ingen donation eller adoption.
Sambon är öppen för t.ex. dubbeldonation osv. Men för egen del så har jag så svårt att se att jag skulle knyta an osv, jag känner mig "för rädd & bitter" och hade varit rädd för att det inte skulle bli som jag tänkt. Svårt att förklara... men avundas de som känner att det är ett val som fungerar för dem.
Men håller med om att en själv som ofta är lite mer "inne" i processen hinner smälta och finna andra alternativ snabbare än sin partner.
hur gammal är hans barn mycket kan väl hända med fertiliteten på några år, visst kom de barnet också till via ivf? Tycker inte du ska lägga skulden på dig själv även om jag förstår att det är så lätt att göra de.
En kan tro att "det är inget fel på er" ska komma som en lättnad men jag kände mig så frustrerad och hjälplös när vi fick de beskeden, hade känts bättre om det var ett fel de kunnat avhjälpa.
Jag förstår, det är inte alternativ för alla, kan tänka mig att det är en process i sig att komma fram till de som inte är helt enkel.
Vi fick information om att vi kan donera våra frysta blastocyster om de inte kommer till användning, det känns riktigt läskigt men samtidigt så hade det känts så fint att kanske kunna hjälpa någon som också gått igenom en fruktansvärd tid av ovisshet och förtvivlan. Men där är vi inte än.