• Anonym (C)
    Wed 13 Jul 2022 15:17
    130415 visningar
    288 svar
    +3
    288
    130415

    Vi skriver en sommarberättelse tillsammans

    Jag börjar. Sen copy paste:ar du och fortsätter  

    Sommaren var äntligen här. Med tanke på allt jobbigt som sker i världen just nu var det befriande för Casper att äntligen komma fram till den gamla sommarstugan som stått tom sedan mormor Karin gick bort. Nu var den hans. Hans mor är till åren och orkar inte ta hand om den och den står bara och förfaller. 


    Det kommer att kräva mycket arbete för att få det fint igen. Sådär som han minns ifrån  sin barndomstid.
    Men det första som står på agendan efter nästan sju timmar i bilen blir att gå ner till havet som han ser från platsen där stugan ligger. Grannen han nyss mötte på grusvägen en bit bort berättade att hon hade kunnat legat i länge. 21 grader redan i juni!?.

  • Svar på tråden Vi skriver en sommarberättelse tillsammans
  • Anonym (C) Trådstartaren
    Sun 7 Aug 2022 14:51
    #41
    +1
    Ingenpsykolog skrev 2022-08-06 01:26:47 följande:
    Jag vill tacka dig för att du tog initiativet och påbörjade den här berättelsen. Redan din inledning "fick mig på kroken" Skrattande, och berättelsen har utvecklats till något av det mest trollbindande jag läst på mycket länge! Hjärta
    Tack! Jag tänkte att det kunde bli en rolig följetong under sommaren. Är väldigt glad över att någon/några hakade på och ALL kärlek till det okända djuret verkligen. Pirrar till i kroppen när man ser att ett nytt kapitel finns för oss att njuta utav. 
  • Anonym (Det okända djuret­)
    Sun 7 Aug 2022 18:10
    #42
    +1
    Hela havet är i uppror. En jättelik våg har kastat upp båtarna i hamnen på land och krossat dem mot klipporna. Människor rusar fram och tillbaka och skriker rakt ut av rädsla. Scenen är som hämtad ur en apokalyptisk film. Casper ställer sig bredvid Saga och sväljer hårt när han ser vad som pågår utanför fönstret. Under alla sina år som klimatforskare har han aldrig sett någonting liknande. Himlen har mörknat ännu mer och havet beter sig minst sagt underligt. Vågorna kastar sig upp mot klipporna och sträcker sig girigt efter de panikslagna invånarna på ön.
    Sagas ögon smalnar när hon tittar på honom och mellan sammanbitna tänder väser hon: Se nu vad du har ställt till med. Det här är ditt fel! Casper blir alldeles vit i ansiktet när han betraktar kaoset utanför fönstret, men har ändå svårt att ta till sig Sagas ord. Kan det här verkligen vara hans fel? Det verkar ju helt orimligt. Medan han funderar över sambandet mellan att han håller en vattenande fången och vädrets plötsliga omslag, så eskalerar allting ytterligare. Vattnet drar sig tillbaka ut i havet och lämnar fiskar och andra vattendjur hjälplöst plaskande i små pölar. Det är som om hela havet tar sats.
    Det är ute med oss, viskar Saga och stirrar skräcklaget på de stora vattenmassorna som drar ihop sig till en enda stor jättevåg vid horisonten. Nej, det är det inte, viskar Casper tillbaka med darrande röst. Han har egentligen ingen aning om varför de viskar, men det är någonting med själva stämningen i luften som gör att han bara vill försvinna. Hur ska din mormors gamla ruckel kunna stå emot en jättevåg? frågar Saga och för en gångs skull får Casper sista ordet: Själva stugan, mormors gamla ruckel som du så fint uttryckte det, kan självklart inte stå emot vågen. Men det kan källaren. Den byggdes under Andra Världskriget och var tänkt att användas som ett skyddsrum, om det blev nödvändigt.

    Saga visslar lågt och ser imponerad ut. För att vara en framstående forskare, börjar hon, men blir genast avbruten av Casper som säger: Tyst! Jag vet redan vad du tänker säga. Skynda dig nu! Vi måste hinna söka skydd nere i källaren innan vågen kommer. Och för en gångs skull protesterar inte Saga. Istället följer hon efter honom utan ett ord in badrummet, där han lyfter upp vattenanden i famnen, och nedför källartrappan. Källaren består av fyra solida betongväggar och en tättslutande lucka. Om de ska lyckas överleva någonstans när den stora vågen sveper in över ön, så är det här, för jättevågen kommer att krossa allt i sin väg. Casper placerar försiktigt vattenanden på golvet och slår sig ner bredvid henne. Det gör Saga också. Men hon sätter sig inte bredvid honom, utan bredvid vattenanden. Sedan blir de sittande och ser på varandra en stund under tystnad.
    Två par anklagande ögon stirrar på honom. De ena sorgsna, de andra förbannade. När Casper låter ögonen vandra mellan vattenanden och Saga, så slås han av hur lika de är. Inte när det gäller de stora utseendedragen, men ögonen har samma intensiva glöd och djupa, havsblå färg. Om blickar kunde döda, så skulle han ha varit död nu, för Saga ser på honom med all den vrede hon känner inombords. Casper vill säga någonting för att blidka henne. Helst av allt vill han ha hennes vänskap och godkännande, men han vet att hon aldrig kommer att förlåta honom. De sitter tysta och sammanbitna en stund, i väntan på vågen, innan någonting oväntat händer.
    Plötsligt börjar vattenanden gråta. Hon ger ifrån sig samma underliga, skorrande ljud som hon gjorde när han först fann henne nere på stranden. Tårarna stiger upp i hennes ögon och rinner nedför kinderna. Casper känner att han vill göra någonting för att trösta henne, men det är för sent för det nu. Den stora vågen är snart på väg rakt emot dem och det finns ingenting han kan göra för att förhindra det. Han känner sig lika maktlös i den här situationen, som inför klimathotet. Det känns som om allt redan är över och att det inte finns någon mening med att försöka kämpa emot.
  • Anonym (Det okända djuret­)
    Sun 7 Aug 2022 18:15
    #43
    +2

    Tack så mycket för all pepp! Solig Håller med om att det var ett väldigt roligt initiativ med en sommarföljetong och en riktig spännande inledning av TS, som bara gjorde att man ville skriva vidare {#emotions_dlg.flower} Nu börjar vi närma oss upplösningen!

  • Anonym (Det okända djuret­)
    Tue 9 Aug 2022 22:58
    #44
    +1
    Vet du varför mina föräldrar gav mig namnet Saga? frågar hon plötsligt. Casper rycks ur sina mörka tankar och ser oförstående på henne. Han förstår inte hur det kan vara relevant just nu. Varför ska de prata om hur hon fick sitt namn när en jättevåg närmar sig? När de sista minuterna av deras liv räknar ner? Saga tycks som vanligt inte bry sig om att han inte svarar, utan fortsätter bara obekymrat: När jag var liten älskade jag sagor. Det gör jag fortfarande. Och min morfar brukade alltid berätta sagor för mig, särskilt om vattenandarna, och jag ville alltid höra mer. Det första ordet jag sade var inte mamma eller pappa, som barn brukar göra, utan saga. Det var så jag fick mitt namn. För jag ville så gärna höra min morfar berätta om vattenandarna. Särskilt om hur han hittade och hjälpte vattenanden den där gången. Vet du varför jag så gärna ville höra just den sagan? Casper ser på henne och rynkar ögonbrynen. Att hon vill prata om det här nu är fullständigt obegripligt, men eftersom det ändå är han som har försatt dem i den här fruktansvärda situationen så svarar han artigt: Nej, varför då? Saga ler lite för sig själv och ser ut att förlora sig i gamla minnen: Därför att den slutar lyckligt.
    Casper tänker att han inte tror på sagor med lyckliga slut. Det slutade han göra för länge sedan. När han blev vuxen och började studera på högskolan insåg han att världen inte var ämnad för lyckliga slut. Särskilt inte nu. Han vet plågsamt väl att den stora vågen är på väg mot ön vilken minut som helst. Snart kommer havet inte längre att dra sig tillbaka, utan komma rakt emot dem istället som en jättevåg. Den gråtande vattenanden gör inte heller stämningen mer hoppfull. Trots att han inte vill låtsas om det, så når hennes sorgsna gråt verkligen in i honom och får honom att ångra hur han har behandlat henne. Att han tänkte ta med henne till fastlandet och visa upp henne för sina kollegor. Det skulle ha varit oerhört grymt att göra så mot henne, eftersom hon hör hemma här. I havet. Han inser det nu, men det är för sent att vrida tiden tillbaka.
    Saga fortsätter prata, nu mer för sig själv än för honom. Han ser på henne att hon är uppslukad av gamla minnen. Att hon hör sin morfars röst inom sig och uttalar orden högt. Det är som att lyssna på en urgammal berättelse från en svunnen tid. En gång i tiden, säger Saga, levde människor och vattenandar i harmoni med varandra. Det var på den tiden då man fortfarande trodde på sagor. Då andar hade makt att förändra saker. Innan industrialiseringens och upplysningens tid var människor utlämnade åt väder och vind. På den tiden levde människorna och vattenandarna så nära varandra, att det ryktas om att en del människor här på ön faktiskt härstammar från dem. Jag vet inte om jag tror på det. Men jag vet att det fanns en tid då människan levde i harmoni med naturen, innan allt gick åt helvete. När människor slutade tro på sagor och började tro på vetenskap istället. Med de orden avslutar hon sin berättelse och ser allvarligt på honom.
    Casper förstår att hon försöker säga honom någonting, men har återigen en känsla av att han missat poängen. Vad menar hon egentligen? Saga ser hoppfullt på honom en stund. Sedan suckar hon besviket och säger: Poängen är att vetenskap ofta saknar någonting som kännetecknar sagor. Nu har hon Caspers fulla uppmärksamhet. Han håller nästan andan när han frågar: Vadå? Och Saga ler när hon uttalar orden: Lyckliga slut.
  • Anonym (Det okända djuret­)
    Tue 9 Aug 2022 23:03
    #45
    +1

    Tror det är tre kapitel kvar nu, så sommarberättelsen tar nog slut lagom till att sommaren gör det! {#emotions_dlg.flower}Solig Vad har berättelsen för titel förresten? Det okända djuret? Om någon har något annat förslag, så får ni gärna hojta till!

  • Tue 9 Aug 2022 23:40
    #46
    +1
    Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-08-09 23:03:10 följande:

    Tror det är tre kapitel kvar nu, så sommarberättelsen tar nog slut lagom till att sommaren gör det! {#emotions_dlg.flower}Solig Vad har berättelsen för titel förresten? Det okända djuret? Om någon har något annat förslag, så får ni gärna hojta till!


    Wow wow wow. Jag hoppas den här berättelsen håller på en bra bit in på hösten. Finns SÅ mycket man vill veta och som jag vill ha en romans, förlåt TS och DOD om ni tycker jag är tramsig. Den här tråden är den bästa på FL!!!!!!!
  • Tue 9 Aug 2022 23:45
    #47

    Förslag på titel: Sinnduah

  • Tue 9 Aug 2022 23:57
    #48
    +1
    Real Time skrev 2022-08-09 23:40:41 följande:
    Wow wow wow. Jag hoppas den här berättelsen håller på en bra bit in på hösten. Finns SÅ mycket man vill veta och som jag vill ha en romans, förlåt TS och DOD om ni tycker jag är tramsig. Den här tråden är den bästa på FL!!!!!!!
    Jag håller med till fullo! För mig får det gärna bli en riktigt lång följetong. Solig
    Och Sinnduah är en utmärkt titel! Hjärta
  • Anonym (Det okända djuret­)
    Wed 10 Aug 2022 23:16
    #49
    +2

    Real Time: Bra förslag på titel! Då heter den Sinnduah, om inte TS misstycker Skrattande Kul att du uppskattar novellen och vill veta mer! I så fall behöver jag kanske inte ha så bråttom med att avrunda den Flört Det är väldigt motiverande med nyfikna läsare och vi får se hur det utvecklar sig mellan Casper och Saga. Känns som det finns en gnista mellan dem trots allt Hjärta

  • Anonym (Det okända djuret­)
    Wed 10 Aug 2022 23:18
    #50
    +2

    Ingenpsykolog: Kul att du tycker det! Då behöver jag inte ha så bråttom med att avrunda den Solig

Svar på tråden Vi skriver en sommarberättelse tillsammans