Tycker inte om mina föräldrar
Vill först nämna att du valt att inte acceptera anonyma nick vilket kanske innebär färre svar.
Jag har en stor aversion mot min mamma och skulle säga upp kontakten om det inte vore för att jag då skulle få problem med min syster och riskera förlora henne. Jag har egna barn och min mamma är otroligt nog en ännu sämre mormor.
Att en dålig mamma blir en dålig mormor kan alltså vara sant och är det i mitt fall. Däremot vill jag påstå att många har en bättre relation till sina barnbarn. Min relation till mormor och morfar var mycket bra och de var ständigt närvarande. Min mamma och deras däremot var inte det. Men hon fick enormt mycket hjälp av dem. Den kopplingen har hon tydligen missat för hon har aldrig funnits för mig.
Jag håller min relation till mamma i en vad jag kallar "väder och vind-relation". Vi umgås på en veckobaserad aktivitet med 20 andra, på födelsedagar och jul. Hon har aldrig umgåtts med barnen på egen hand eller eget initiativ trots att vi bor grannar, aldrig låtit de sova över bara för att eller ens hämtat ett spädbarn för en stilla promenad med vagn. Nu är barnen 19-29 och hon känner dem inte. De hälsar inte på henne när de kommer till mig (de bor långt borta och alla bor inte alltid i Sverige) När barnen var små gjorde jag mitt bästa för att barnen inte skulle märka hur konstig hon var. Nu när de är stora märker de det själv. De har också fattat att jag saknat stöd från henne.
Det är ok att känna som du gör och du är inte ensam om det.
En del kapar banden men eftersom vi bor grannar skulle det bli ännu märkligare för barnen. Jag vet inte hur jag skulle kunna säga att "mormor umgås vi inte med" utan att det skulle göra ännu mer skada än den mellanväg jag valt.
