• Fre 22 jul 22:04
    15509 visningar
    26 svar
    -2
    26
    15509

    Hund som hugger

    Hej! 


    Vi har en 11-årig Cavalier-hanne. Han har alltid varit världens snällaste och barnen har fått busa och leka hur mycket som helst med honom. De kan vara lite hårdhänta, men det har aldrig varit något problem. Han har aldrig morrat, huggit eller bitit. 
    Nu har han plötsligt börjat hugga efter dem. Vår 3-åring kan ju vara lite hårdhänt, så det är förståligt om han säger ifrån. Men  jag tycker att det är konstigt att det har gått bra förut. 


    Vad kan det bero på? Vi har tid hos veterinären på måndag för att kolla så att allt är bra med honom. Men jag funderar en del och vill gärna höra om någon vet vad det kan bero på? 

  • Svar på tråden Hund som hugger
  • Lör 23 jul 12:39
    #11
    Hönsmorsa skrev 2022-07-23 12:23:26 följande:

    Ni får det att låta som att jag sitter med armarna i kors och att han blir misshandlad. Vi säger givetvis ifrån och tar med honom bort från hunden så att han får vara ifred, om barnet är hårdhänt. 


    Med tio år, menar jag att vårt äldsta barn är tio år och har lekt med honom hela livet, inte att han blivit misshandlad i tio år.  Med lekt menar jag inte slagit och slitit i honom. Det får de självklart inte göra. Men barn och hundar ska väl kunna leka tillsammans. Senast klappade hon honom lite lätt och då högg han.

    Jag tror att han har ont och så har jag funderat över demens. Jag undrade om någon har erfarenhet av något liknande. Det var det som inlägget handlade om, inte hur jag uppfostrar mina barn och tar han om min hund. Jag kan intyga att jag göra båda, men det hör inte hit. 


    Förklara inget om varför du anser att det är "konstigt" att hunden säger ifrån fast det gått bra "förut".

    Du verkar ju knappast ta till dig av vad många skriver att det finns gränser för en hund och det är inte egentligen alls konstigt att hunden säger ifrån.

    Oavsett om hunden "nått sin gräns"  och/eller har ont/dement etc så är det inte alla konstigt ändå att hunden säger i från.
    Det är det mest konstiga att du inte vill ta till dig att saker och ting kan förändras genom åren. Inget är liksom hugget i sten och är konstant, med eller utan sjukdomar i bakgrunden hos varken djur eller människor.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Lör 23 jul 13:07
    #12
    +2
    Hönsmorsa skrev 2022-07-23 12:23:26 följande:

    Ni får det att låta som att jag sitter med armarna i kors och att han blir misshandlad. Vi säger givetvis ifrån och tar med honom bort från hunden så att han får vara ifred, om barnet är hårdhänt. 


    Med tio år, menar jag att vårt äldsta barn är tio år och har lekt med honom hela livet, inte att han blivit misshandlad i tio år.  Med lekt menar jag inte slagit och slitit i honom. Det får de självklart inte göra. Men barn och hundar ska väl kunna leka tillsammans. Senast klappade hon honom lite lätt och då högg han.

    Jag tror att han har ont och så har jag funderat över demens. Jag undrade om någon har erfarenhet av något liknande. Det var det som inlägget handlade om, inte hur jag uppfostrar mina barn och tar han om min hund. Jag kan intyga att jag göra båda, men det hör inte hit. 


    Eftersom du inleder med att ni låtit barnen behandla hunden hur som helst och att de varit hårdhänta, får du nog svar därefter.
  • Lör 23 jul 13:09
    #13

    En "klockren" hund naffsade plötsligt ett av barnen i handen.  Kort därefter upptäcktes att hunden led av njursvikt och avlivning var enda alternativet. Vi tror det var en anledning till att han sa ifrån,  han var sjuk helt enkelt. 

  • Lör 23 jul 13:15
    #14
    Guldnovan skrev 2022-07-23 13:09:12 följande:

    En "klockren" hund naffsade plötsligt ett av barnen i handen.  Kort därefter upptäcktes att hunden led av njursvikt och avlivning var enda alternativet. Vi tror det var en anledning till att han sa ifrån,  han var sjuk helt enkelt. 


    Tack! Det var sådana här svar jag var ute efter. 
  • Lör 23 jul 15:47
    #15
    +2
    Hönsmorsa skrev 2022-07-23 13:15:45 följande:
    Tack! Det var sådana här svar jag var ute efter. 
    Om du hade läst ordentligt vad majoriteten av oss andra, svarat tidigare. Istället för att bli defensiv, när vi lyft det också olämpliga i hårdhänt behandling ifrån barnen. Så skulle du sett att samtliga av oss, har poängterat sjukdom, smärta, ålder. Ålder i den bemärkelsen att det inte är ovanligt att den äldre hunden har dragit på sig diverse krämpor. Som gör den mer känslig. Då blir det lätt hänt att en enligt hunden, oberäknelig unge, ses som ett hot. Hunden mår dåligt/har ont, och vet att ungen kan orsaka obehag/smärta. Den väljer att agera i förebyggande syfte. 
  • Lör 23 jul 16:04
    #16

    Kan vara synen som börjar bli dålig och det kombinerat med barns ofta snabba rörelser är ingen bra kombination.

  • Lör 23 jul 17:16
    #17
    +1
    Hönsmorsa skrev 2022-07-23 13:15:45 följande:
    Tack! Det var sådana här svar jag var ute efter. 
    Det betyder inte att jag tycker din beskrivning av hur er hund behandlas är korrekt. För er del behöver det inte betyda att hunden är sjuk. Vi har inte låtit barnen behandla hundarna enligt din trådstart. 
  • Lör 23 jul 18:11
    #18
    +1

    Vi lärde våra barn ett par saker, när de var 2, 4 respektive 6 år och vi skaffade hund. En omplacering.
    1) Ingen rör någonsin hunden då den äter


    2) Ingen stör hunden då den sover
    3) Hundens biabädd är dess frizon
    Sedan är vi extremt tydliga när vi har uppfostrat våra hundar, så att de alltid väntar på "varsågod" för att serveras mat, gå igenom dörrar, gå i trappor, in i bilar osv. Även om vi inte stör dem i mat och sömn så ska de ju inte börja vakta sin mat osv.
    Lustigt nog har detta fungerat med samtliga döttrar under samtliga år. Inte ett morr från någon av de 3 hundar vi haft, och inte en gång under alla år har jag sett mina barn ta i våra djur (marsvin, kanin, hästar, hund) på ett sätt som skulle göra dem illa. Och jag har haft järnkoll. Djur får inte inskaffas för att fara illa. Djurens väl vilar helt i våra händer när vi köper dem.

    Antingen har man som förälder nolltolerans när det gäller barns hårda nypor, eller då är man helt enkelt alldeles för sen på bollen.

    Det här är ett klockrent fall av en i grunden otroligt snäll hund som har fått nog och ha fått börja värna sig själv.

    En barnfamilj köpte en hundvalp i samma kull som vi för ett antal år sedan. Det visade sig rätt fort att valpen började säga ifrån, och familjen återlämnade sin valp/unghund vid 4 månaders ålder.
    Sedan råkade det vara så att deras yngsta barn drog valpen i svansen, dunkade på den, kramade den så hårt att den skrek, brukade väcka den när den sov osv osv. Tillslut började den 4 mån gamla valpen gå till motattack. Vem fick skulden månne?

    Är det då hundens fel att den börjar försvara sig, när den inte orkar mer. Det verkar som om hunden fått ta den bristande fostran som föräldrarna inte orkade ta tag i.
    Med kombinationen barn och djur måste man faktiskt ha koll exakt jämt.

    För valpen fick det bra. Den hamnade i en annan familj där man hade annan syn på djur och barnuppfostran. Inte ett morr.
  • Lör 23 jul 18:19
    #19
    Hönsmorsa skrev 2022-07-23 13:15:45 följande:
    Tack! Det var sådana här svar jag var ute efter. 
    Kommer du att tycka det är konstigt om hunden fått krämpor, eller blivit dement, eller fått dålig syn?
    För det borde du ju tycka med tanke på att hunden var ju "frisk förut".


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Lör 23 jul 18:57
    #20
    +1

    Apropå att morr kommer upp flera gånger i tråden: ett morrande är en hund som ber om att få vara ifred. Inte en agressiv hund som beter sig fel. 

    Sen ska man givetvis uppfostra sina barn och inte låta dem hantera djur på ett sätt som gör att hunden behöver morra.

  • Tis 26 jul 05:34
    #21

    Förstår ju att det tar tid att få tid för tandröntgen, ögonlysning osv men vad sa vet i måndags?

  • Tis 26 jul 12:31
    #22
    +1
    Hönsmorsa skrev 2022-07-23 13:15:45 följande:
    Tack! Det var sådana här svar jag var ute efter. 

     


    Du vill hellre höra att hunden kanske är sjuk, än att inse att du och barnen behandlat den fel när du låtit barnen vara hårdhänta mot den?

    Mina barn och jag är uppväxta med djur och trots lekande har ingen av oss någonsin varit hårdhänta med djur. Inte ens som små. Det första jag lärde mina barn i kontakt med djur är klappa fint. 

  • gemig
    Tis 26 jul 12:38
    #23

    Den börjar säga ifrån.. Det är du som är förälder till ungen, det är du som ska säga till när du märker att den passerat alla gränser.. 

  • Tis 26 jul 13:51
    #24

    Hej!

    Skulle tro att hunden har ont någonstans. 
    Vi har en katt som själv utsett våran yngsta dotter (7 år gammal nu) till den enda person i familjen hon gillar. 
    Detta trots att hanteringen förr om åren inte alltid varit mild.
    Dottern får göra ALLT på katten. Tex kolla tänder osv.
    Två ggr har katten fräst ifrån när dottern närmat sig.
    Bägge ggr har vi då upptäckt att katten haft nått sår

  • Tor 28 jul 01:26
    #25

    Vet konstaterade att han har ont i ryggen. Väntar på provsvar innan vi kan gå vidare med behandling m.m.

  • Ons 14 sep 12:09
    #26

    Tror att svaret är ganska enkelt. Hunden börjar bli till åren och orkar inte med att barnen är "vilda" och kanske "hårdhänta" med honom. Han kan ju dessutom ha fått "ålderskrämpor" som gör att han har ont någonstans.

    Om hunden morrar - säger den "låt mig vara". Om det inte respekteras av barnen, som kanske inte förstår, är nästa steg för hunden att säga ifrån att bitas.

    Ni som vuxna måste hålla kolla på, och lära barnen, hur de får umgås med hunden - och se till att den får en "frizon" - där hunden vet att den får vara ifred

Svar på tråden Hund som hugger
Logga in
Bli medlem