Ang frågan ”Är ni klara med barn nu?”

Vi får ständigt frågan eftersom att vi har åtta barn och folk förfärar sig.... Jag svarar bara vi får se och försöker byta ämne.

Vi har bara ett barn och till och med främlingar kan ställa olämpliga och påträngande frågor om när vi ska skaffa ett barn till. Ibland får vi "goda råd" om att syskon är bra för barn(jo tack, jag som själv är ensambarn och saknar syskon vet...). Tanken att vi bara har ett barn pga ofrivillig sekundär barnlöshet och att vi varit igenom så många sorger med det här verkar inte slå folk. Oftast försöker jag bara svara "man vet aldrig", men ibland kan frågorna ändå försätta tills man med gråten i halsen säger att det inte bara är att skaffa barn för oss. Bah, folk är så tanklösa. Jag har därför bestämt mig för att aldrig fråga folk hur många ungar de ska ha eller när de ska skaffa barn alls.
Nu är tioåriga dottern så pass stor att folk (främlingar alltså) istället har börjat anta att bara en av oss är biologisk förälder till henne och att vi ska skaffa barn i vår "nya" relation.

Ser frågan som att den är ställd av nyfikenhet bara. Speciellt om man redan har tre barn. 

jag själv har ett barn men inte ens jag tar illa vid mig när folk frågar om syskon . Men tycker du att det är en privat angelägenhet så säg det bara. 

Jag fattar inte. Frågar folk också av ren nyfikenhet om folk har ett aktivt sexliv? Hur ofta de har sex? hur stor löneökning de fick senast? Osv.

var har känslan för respekt för det privata tagit vägen? 

 

Varför skulle man inte kunna diskutera något så trivialt som sin löneökning? Är ju något otroligt löjligt att det ska vara så hemligt, den enda som tjänar på det är ju arbetsgivare som vill hålla nere lönerna.

Får ts frågan om dom är klara med barn kanske dom är i äldsta laget för att skaffa fler. Vi har fått den själva och aldrig ansett det som konstigt, några vill ha många och några få hur ska man veta om man inte frågar? 

Beror nog på hur känslig och laddad frågan är för den som får frågan och vem det är som ställer frågan och i vilken kontext. Jag tog inte illa upp i alla fall

32 resp 33 år är vi. Bor i en storstad, så många har just hunnit få sitt första barn här. 

Då har ni väl varit snabba på bollen och många antar att ni vill ha fler? 

Fick frågan ibland. Det hände även någon gång att man undrade  om det är samma pappa. 

Jag har två och är nöjd där, men jag har en vän som har fem och får den frågan ibland. 

Han blev lite less och undrade hur han skulle svara så jag gav följande alternativ beroende på vem, när och hur någon frågade/kommenterade: 

Men oj, så många, nu är nu väl klara ändå?
Nej, vi tänkte befolka jorden ensamma. 

Oj, det var många, är ni färdiga nu eller hoppas ni på fler?
INGEN aning, vi får väl se vad som händer.

Men gud! Gör ni inget annat än ligger med varandra? 
Jodå, men vi har ett mycket aktivt och trevligt sexliv som ibland ger oss lyckan av ett barn till. 

Jaja, de två sista har ju samma föräldrar iaf. 
Ja, tycker du vi är slampiga eller? 

Men herregud, hur hinner ni ens göra fler när ni har så många? 
Planering. 

Så lätt kränkt behöver man inte vara .Snart vågar vi knappt fråga nånting från varandra den korta tiden vi lever här.

Jag har fått frågan otaliga gånger. jag har tre st barn. Innan lillen så svarade jag att nu är det bra med barn  Vi skaffade en till och fick kommentarer som ?men ni var ju klara med barn?!? Som om det vore ett svek mot dem vi sagt till att vi var nöjda efter två stycken! Idioter. 

Så oförskämt att överhuvudtaget fråga om barn. Det är såklart att fråga om någon har barn, precis som man frågar om de har bil, men sen räcker det. 

Barn är något man inte bör fråga om oavsett.
Vi som bara har ett barn får ofta frågan om vi inte ska "skaffa" fler. Om ett "nej" med ett leende inte accepteras som svar (händer orimligt ofta) brukar jag berätta om våra 10 år av försök, fem missfall och sju ivf-försök för att få ens vårt enda barn, sen går jag därifrån. Det täpper till truten även på den mest nyfikna och tanklösa. Förhoppningsvis lär de sig något på vägen. 

Har någon tre barn som ts kan en ju anta att det inte ligger några problem att få barn i pipen. Jag brukar aldrig fråga någon som inte har eller bara har ett av den anledningen du säger, men bryr mig inte om någon frågar oss.

Sen är det någon med en halv skolklass hemma känns det ju rätt riskfritt att fråga om dom är "klara".

Fast varför ska du fråga det? Vad ska du med den infon till? Just frågor om barnalstrande är känsligt för många oavsett hur många barn man har och den som ställer sådana frågor framstår alltid som socialt otymplig. Hon som fått sitt fjörtifjärde barn kanske verkligen ville ha femtielva barn men senaste förlossningen slet sönder henne innifrån, varför ska hon då svara på frågor om "hon är klar"? Verkar bara socialt inkompetent att ställa sådana frågor. 

"Japp, jag är 100% klar med barnen tyvärr så gick det inte att lämna tillbaka dom"