Sambon dum i huvudet och jag är gravid

Vi har inte alltid sovit tillsammans. Barnen sov i vårt rum de första månaderna. Vid behov gick en av oss och lade sig i ett av de andra rummen för att inte få nattsömnen förstörd. Våra barn sov större delen av nätterna i princip från dag 1, men visst blev det en del vaknätter. När de var några månader fick de eget rum, dock ganska nära vårt så vi kunde höra dem.

Förstörs förhållandet av delvis skilda sovrum under småbarnsåren, hade det nog inte hållit ändå. Det finns par som har helt skilda sovrum av olika skäl.

Gällande TS dilemma låter det underligt att hon inte har märkt av hans medeltida värderingar förrän nu. Diskuterade de inte alls barn och barnuppfostran innan de bestämde sig för att bilda familj? Eller undanhöll han sanningen för att hon inte skulle dra? Eller var barnet inte planerat?