Utanförskap att inte dricka?

Seden i Sverige är att bjuda sina gäster på alkoholhaltiga drycker till maten vid finare middagar. Man erbjuder även gästerna på alkoholfri alternativ. Personer som fått lära sig vett och etikett skulle givetvis aldrig visa sitt missnöje gällande vad som bjuds vid middagen. Men du ska inte tro att begreppet ?ta seden dit man kommer? innebär ett skydd från innebörden av vett och etikett. Man kan skita i att servera vin/öl till maten om man vill ha förundrade gäster till bords. 

Bojjan, det var ett imponerande inlägg! Hatten av för sådan vett och etikett! 

Sverige är ett mångkulturellt samhälle med olika seder och traditioner. Det finns ingen "one size fits all," utan det ser olika ut i olika hem. Blir du hembjuden på middag hos en muslimsk familj till exempel så får du vackert klara dig utan alkohol till maten och se glad ut ändå. Mina föräldrar hade ofta alkoholfria middagar när de hade gäster hemma.

:)

Då är du en sådan där jobbig gäst som tror att det är en resturang där du kan specialbeställa och få allt du pekar på. 

De som kommer på middagen känner förhoppningsvis den som bjuder och då vet de vad som väntar. Att bjuda på något man aldrig skulle äta/dricka själv är inte vett och etikett. 

Jösses. Det finns alltså folk som anser att det inte är vett o etikett att inte bjuda på sprit när man bjuder folk på middag?! Vi dricker inte alkohol i vårt hem. De allra flesta av våra bekanta dricker inte alkohol. En vad vi vet dricker öl och whiskey. Jag garanterar att han och de andra vi brukar bjuda är nöjda med den alkoholfria dryck de får i vårt hem. Om ni gnällkärringar som prompt vill ha vin inte tycker det är okey är det ju tur att jag slipper bjuda såna som er då. Eller är ni såna som även tycker att veganen ska bjuda er på plankstek om ni blir bjudna? Eller att man ska bjuda på mat man själv tycker är döäcklig bara för att det är vad ni förväntar er? Ät och drick vad ni bjuds eller låt bli eller sitt hemma. 

Tror inte det finns ett problem här på riktig. Gillar man middagar med vin och öl umgås man nog sällan med absolutister, man är helt enkelt för långt ifrån varandra personlighetsmässigt för att ens hamna där, så vida det inte är släkt och då biter man ju ihop vart man än står i frågan

Jag har varit i båda lägren. Som  ung drack jag inte överhuvudtaget. Jag höll till i tävlingsdanskretsar samt folkmusikkretsar, och i dessa kretsar dricks det inte (i alla fall inte på allmänna danser och föreningsfester). Dansen är ju viktigast; man vill inte förlora ens en tiondel av sin reaktionsförmåga eller balans, och dansen, musiken, feststämningen och personerna av motsatt kön som man dansar med ger tillräckligt med glädje ändå - man behöver inte alkohol dessutom. 

...fast samtidigt fanns det en lite tråkig baksida med ovanstående. Att jag inte drack något i tonåren - ens innan jag hittade till danskretsarna - berodde ju mest på att jag var väldigt ensam, egentligen inte hade några kamrater alls. Så ingen introducerde mig för alkholen, och att gå och ta i mina föräldrars barskåp kom jag inte ens på tanken att göra. Hur eller hur, så var det inte så att jag var ensam och utanför för att jag inte drack, utan sambandet var tvärtom: jag drack inte för att jag var ensam och utanför, och aldrig vistades i miljöer där man kunde bli bjuden på alkohol i tonåren. 

...sedan hittade jag ändå till akoholen någon gång runt 27. Minns faktiskt inte riktigt hur, men kanske för att jag började tjäna mer och därför äta ute ibland, och då blev jag nyfiken även på vinlistan...

Sedan dess har jag druckit mycket måttligt, typ ett eller två glas vin en lördagkväll på altanen eller till maten på restaurang, plus den alkoholdryck som hör till vid speciella högtider (mörkt öl och glögg på julafton, äggtoddy sent på kvällen på påskafton, mjöd och nubbe till sillen på midsommarafton... samt naturligtvis det som bjudits de få gånger jag varit bjuden på bröllop, födelsedagsfest eller liknande). Då har det hänt att jag har varit tillsammans med någon man som varit helnykterist, och det har jag upplevt som tråkigt. Just för att man inte kan dela den där vinflaskan på altanen, eller skåla i champagne på nyårsafton. Utan man känner sig lätt som en kvinnlig alkis när man dricker ensam - och han dricker läsk och ger en ogillande blickar - fast man VET att det inte är så. 

Det viktigaste i allt det här, är nog att hitta en partner och en vänkrets som har samma syn på alkohol som man själv. Eller alternativt - om man nu inte vill dricka - att alltid umgås med människor i miljöer där alkohol inte hör hemma ändå, oavsett hur mycket var och en dricker vid andra tillfällen. 

Jag sitter hellre hemma än umgås med snåla dryga personer som inte vet vad vett och etikett innebär. Usch!

Så du anser att en god vän till dig är snål och dryg om hen bjuder in dig till sitt hem på middag och spenderar några timmar åt att laga mat och städa innan, men bjuder på en alkoholfri dryck till maten?

Du förtjänar inte vänner då.