Vet inte hur vi ska gå vidare

Har inget råd att ge, men vet hur svårt det är när förnuftet säger ensak och hjärtat ett annat
Du får en virtuell kram 

Det kan ju vara så att han har något bakomliggande trauma som gör att han blir blockerad och inte är förmögen att kunna känna dom där känslorna för någon. Han är antagligen inte medveten om det själv. 

Ha ett ordentligt snack med honom. Även om han sagt till dej att han vill gå vidare såbehöver du nog få det svart på vitt en gång till. Berätta vad du vill och fråga om han vill göra ett försök med dej att hitta varandra i en kärleksrelation. Om han mot förmodan säger ja rekomenderar jag er att ta hjälp av en terapeut. Inte så hemskt som det låter. Säger han nej måste du släppa det och gå vidare.

Ja det gör ont som f-n men tyvärr är dina enda alternativ att finna dej i det eller prata med honom igen och antagligen få nej igen. 

Jag var lite i samma situation som dej för några år sedan. Blev lämnad av min man med en massa outtalade löften om att det kanske kunde bli vi igen någon gång. Gjorde klart för honom den dagen han gick att jag inte vilje skiljas och om han ville försöka igen fick han ta steget. Det gjorde han ju förstås aldrig. Första tiden var vidrig. Sen efter ca ett halvår bestämde jag mej för att börja dejta. Inte för att träffa någon ny. Hade fortfarande siktet inställt på att komma krypande tillbaka om han viftade med lillfingret. Dom första dejterna tvingade jag mej igenom mest bara för att bevisa för mej själv att jag inte höll på att bli en knäpp enstöring. Och mitt i allt dejtande som jag egentligen tänkt mej enbart somegenterapi  träffade jag på  en fantastisk man. 

Mitt råd är. Bestäm dej för att inte gå omkring i limbo och hoppas. Om du kan och orkar ta gärna det där snacket med honom igen. Så du får ett avslut. Sörj, skrik och gråt och ge dej sen ut på marknaden igen. Räkna med att det blir riktigt jobbigt i början men se det som ett sätt att komma igenom och vidare. Jag lärde mej att mitt ibland alla märkliga typer på dejtingmarknaden finns det också många män som är snäppet bättre än den man går och hoppas på. 

Suck.

Jag har en väninna som har det EXAKT som du fara u deras fall är det 3 år. Deras relation var nog mer av en parrelation än vi gifta väninnor har. Men han har såklart inte de rätta känslorna. Och hon väntar, och väntar och väntar. Och han tar och tar och tar. Perfekt ju! bra sex, närvaro, djupa samtal, helgoländarna och allt detta utan att behöva ge ett löfte.

Nu dejtar han och min väninna är såklart knäckt då hon älskar skitstöveln.

Så SNÄLLA sluta ge efter och börja KRÄVA! Varför ska du ge honom allt detta utan att ni är ett par?? Vansinne! Du skulle sorkar ut honom för länge sen.

Börja respektera dig själv och sött upp gränser! Vill du ha en relation så KRÄV detta annars får det vara. punkt slut! Du kommer gå känslomässigt under av denna limbo. Precis som min väninna som är helt förstörd