Våldtagen

Är det ingen av 600 personer som vet? 

Hej vad tråkigt det som hände dig, jag beklagar verkligen.

Jag kan inte säga att jag vet men vad jag förstår så ser det väl helt olika ut.  Alla övergrepp kan ju bilda olika nivåer av trauman. Oavsett nivå så finns det ju offer som har sex igen vad jag förstår. Det är nog högst individuellt.

Även om du haft ytterligare engångsligg och det har gått bra så är det ju rätt nyligen själva händelsen/övergreppet skedde. Du vet Ju inte om du har mött alla konsekvenser av händelsen ännu, tänker jag. Eller så har du det, vilket jag hoppas såklart. Med konsekvenser menar jag fysiska men också psykiska. Det kanske funkar att ha engångsligg men vad händer psykologiskt, kan din tillit till män eller andra personer ha fått sig en törn? Hur kan Relationer i framtiden påverkas? Andra känslomässiga sår? 

Så ur den aspekten tror jag det kan vara bra att prata med en professionell.

Hoppas dock innerligt att du går så oskadd ur detta som möjligt. 
Styrkekramar

Ibland behöver man inte visa sina sår får samhället. Man får göra det om man vill, visst. Absolut inget fel med det. Utan det jag försöker att säga är att det även är helt okej åt andra hållet med.

Vi blir så pressade o uttjatade om att man hela tiden ska gå o prata med en vitrockare som sen ger en värdelösa mediciner som i grunden förstör kroppen än mer. 

Jag är en man som blev drogad o våldtagen. Visst jag har mått fruktansvärt dåligt för det. Men inte har jag sökt någon hjälp. O det kunde jag heller inte för jag rökte cannabis under den tiden. Förövaren drack sin jävla whiskey o vodka. 

Att ingen annan än (du) vet. O förövaren. Känns det lättare än att behöva dra ut skammen än i det offentliga genom att få behålla det för sig själv så är det inget fel med det. 

Vanligt folk är lite som folk som inte kan byta däck utan måste ringa efter en bärgare. (folket) bärgaren = sjukhuset som säger att man inte kan klara sig utan samtalskontakt efter en traumatisk händelse. 

Sen finns det oss andra som faktiskt testar att byta däcket själv där mitt i solregn / kyla / mörker o allt gick ju bra! 

Du väljer om du vill lyssna på fåren, vargarna eller vill vara din egna get o göra din grej som du känner dig mest tillfreds med. 

Folket är manipulerade till att springa till psykologkontakt för minsta lilla mer eller mindre. Dina vänner vet inte vad dom ska svara mer än att säga det mest standardiserade kommentaren vid en sådan situation. 

1. Det som hände var inte bra men du verkar ha överkommit "panik känslorna". Du fastnade inte o grävde ner dig, vilket man kan säga att din sociala krets försöker hjälpa dig till att göra. Vilket är negativt alltså. 

2. Du har förstått att det inte är"alla män"som våldtar utan att det var en idiot. O sådana finns det flera utav men långtifrån alla.

3. Det var heller inte någon egentligen ny grej för dig verkar det som. Förutom tvångsdelen då. För mig som man var ju detta nytt o det gjorde saken ännu jobbigare. 

4. Snälla gör vad som känns rätt för dig själv o inte för alla andra. Ensam är stark ibland. Visst med fler blir man starkare men det stjälps även lättare då det är fler inblandade o alla har sitt / sina mål med saker o ting. 

Man måste inte känna skuld o dra offerkoftan på sig, o gå till en vitklädd människa med värdelösa mediciner. 

Cannabis hjälpte mig mycket i min läkeprocess. Utan den hade jag inte levt idag. Inte bara p ga trådens ämne utan har varit med om många traumatiska händelser. 

5. Du kan heller inget göra i den situation du är i nu ändå förutom att lära dig att älta situationen tills Ältandet förstör dig istället. Du behöver inte möta din våldtäktsman på stan eller systematiskt på en viss gata i stan. 

Du får o verkar kunna släppa det. Så gör det. Gräv inte ner dig i dåligt mående för att omgivningen kräver av dig att du minsann ska må dåligt över något som du egentligen klarar av på egen hand. 

Mitt tips är att du inte berättar det för flera utan 1-2nära personer. O de behöver väl inte säga något utan det viktigaste att du har fått uttrycka vad som hänt o sen behöver det inte bli mycket mer än så. 

Jag berättade för en kvinna att jag blev våldtagen. O hon utbrast AJFAN! Jag ångrar att jag sa något ens om man säger så. Samma kvinna ville trycka upp en sån analgrej på mig. Så kort fattat, folk är inte vettiga. 

Gör det som känns bäst för dig iallafall. O inte p ga vad alla andra säger omkring dig. 

Man måste ingenting.
Alla fungerar olika.

Men bara för att man inte känner något eller kan ha sex efteråt betyder inte att du har kommit över det.
Snarare kan det betyda att du inte riktigt tagit in det som hände, att du separerat det faktiska med det känslomässiga, vilket är en vanlig försvarsmekanism.

Trauman, som ju våldtäkt är påverkar oss väldigt olika. Vissa får problem med själva sexet medan andra får problem med tilliten. Vissa blir till och med översexuella och ligger med vem som helst, att sex liksom inte betyder nåt eller att de vill bevisa för sig själva att de inte påverkats.

Sen är ju frågan. Vad skulle det skada att gå till en psykolog/kurator och prata?
Du måste ju inte men om du känner ett visst motstånd kan det ändå vara tecken på att du inte riktigt bearbetat det. 
Kanske finns det en rädsla att du faktiskt påverkats mer än vad du trodde, vilket också är vanligt.
Då har ju förövaren inte bara våldtagit dig utan även tagit något ifrån dig i ett längre perspektiv och det kan vara jättetufft att acceptera.
För en del kan det nästan vara viktigare att tränga undan än själva våldtäkten i sig. Att erkänna sig svag och påverkbar. "Så blir andra men inte jag"

Hur som helst
Du ska självklart göra det som är bäst för dig
Ta hand om dig

Exakt vad som händer dig och vad som kommer hända framöver kan inte någon annan svara på, utan det kommer visa sig framöver.
Saker som hänt, har hänt men fortsätter tolkas av såväl dig själv som av andra.

Jag tänker att det finns en allmän förståelse om trauma som både hjälper och stjälper. Förståelsen  samhället kring våldtäkt handlar ju inte om din våldtäkt utan är en blandning av förfäran över allt möjligt.

Jag tänker att folk inte alltid vet vad som är bäst gällande ett specifikt trauma. Ibland är det naturligtvis att prata med någon professionell, men ibland är förslaget faktiskt bara att dämpa deras egen ångest över vad som kan hända. Det är alltså inget råd utifrån din situation, utan ett råd som snarare ska tolkas som att de inte är en person som klarar lyssna.

Att gå till en terapeut är knappast att gå ut med våldtäkten offentligt.

Redan att TS ställer frågan är tillräckligt motiv för att göra det. Man kan komma överens om att gå tre gånger i kristerapi. Tre eller fem gånger kan räcka för att få kontakt med sina verkliga känslor och reaktioner.

Terapeuten är (förhoppningsvis) ett proffs som vet hur man behandlar trauman och kan hjälpa till att möta sina spöken.

Men som sagt, TS måste bestämma själv. 

Här kan man få hjälp, om man vill:

www.sodersjukhuset.se/avdelningar-och-mottagningar/akutmottagningar/akutmottagning-for-valdtagna/

Beklagar. Tycker att du ska göra vad du kan för att få upprättelse. En anmälan som minst, även om du inte vet vem det är.

Men du har rätt inställning i grunden, låt inte det äcklet förstöra och ta ditt liv ifrån dig, det är nog lätt att fastna vid en sådan händelse. Var det överfall eller någon du umgicks med i förtroende?

Tack för de bra svaren verkligen jag läser allt. 
  

Jag lyssnar alltid på mig själv och är väldigt envis så kommer såklart göra det som känns bäst. Det är som är svårt är just att ta tag i något som känns onödigt? Men å andra sidan har jag hört av folk som varit med om samma sak att de tänkte likadant innan. 

Det stämmer att jag tänkte så som många av er nämnde. Det gick några dagar och jag kunde helt enkelt inte acceptera att en kille ska förstöra mitt liv på något sätt så la de därför åt sidan bara för att kunna må bra i mig själv och leva livet kort sagt. 

När det gäller själva händelsen så var det av en britt jag aldrig träffat förut och inte heller ville göra något med. 

 

Beklagar verkligen

Av min egen erfarenhet så trodde jag också att jag inte blivit påverkad av det som hänt mig. 
Jag hade sex med vem som helst, för sex betydde inte något alls längre. Jag trodde att jag tog tillbaka min självrespekt för att jag behandlade killarna som att jag var en "player" det var dom som blev utnyttjade. 

Saka men säkert kom verkligheten ikapp mig, och jag insåg att jag inte hade någon respekt för mig själv och att mitt sätt att behandla min kropp på var en resultat av hur dom som våldtagit mig behandlade mig. 

Nu säger inte jag att det här gäller alla som blivit våldtagna, bara hur det var för mig. 
 
Jag grät inte över våldtäkterna fören jag satt hos en psykolog som lyckades få fram dom känslor jag tryckt bort i flera år. Men jag grät mer för alla one night stand med helt random människor som aldrig gett mig orgasm eller varit intresserad av min njutning som är 99% av mitt sexliv förutom dom jag varit i relation med. 
Och det är inte heller kul när jag träffade min pojkvän för 10 år , och jag har en lista som är 10gg mer än vad han varit med och jag inser att det inte gett mig ett skit, och hur det måste vara för han att jag varit runt hela jävla stan... 

For what? 

Du gör dom du vill med ditt trauma, men det skadar inte att prata med en psykolog. Är du okej så kommer ni nog fram till det ganska snabb så kan du ju avsluta kontakten igen.