dejt och alkohol
Efter ett längre uppehåll vågade jag mig ut på dejt igen, det gick ju sådär...Träffade en jämnårig kille (44) som jag skrivit lite med under ett tag, ganska sporadiskt. Han gav ett avslappnat och humoristiskt intryck, och vår första dejt började med en öl på uteservering och övergick till middag på stan och promenad. Han var väldigt varm och närvarande, bjöd på allt och log mycket när han tittade på mig. Det kändes avslappnat och roligt. Andra gången var vi på stan igen, lite stelt först men efter drinkar och middag slutade det med att vi pussades lite innan vi sa "hej då". Han messade direkt efteråt att han var så glad över den där pussen och att han inte känt sig så glad på väldigt länge. Det kändes äkta. Tredje gången bjöd han mig på middagskryssning över kvällen. Det kändes magiskt. Han tog initiativet till att vi skulle bli exlusiva men inte stressa in i något, och vi hade lite djupare samtal. Följde med honom hem, vi hade sex men väldigt kort tid eftersom han inte kunde behålla ståndet. Dagen efter åt vi lunch på stan, och jag tyckte att det var lite skumt att han tog flera öl dagen efter vi druckit rätt mycket men lät det passera. Sen åkte han på semester och vi messade om att vi saknade varandra osv. När han kom till mig efter semestern var det första gången vi sågs i ett "icke-festligt" sammanhang. Jag blev rätt chockad, han var som en helt annan person. Osäker, stel, vågade knappt titta på mig, kändes absolut inte som samma person som skrivit "jag saknar dig så jag dör" någon dag innan. Tog upp det med honom men nej, han vara bara blyg och hade svårt att ta initiativ och så var han trött osv. Han ville boka in en till dejt och vi gjorde det. Middag på stan igen, och han var sig lik igen. Sa att han var kär i mig och bad om ursäkt för hur det blivit senast, tog upp sin blyghet igen. Dagen efter hade han sån ångest att han darrade, ville inte hålla hand under vår promenad, tog två öl till lunchen och pratade om att han "inte borde ta återställare" men får ångest av att vara bakis.
Jag började tycka att det kändes skumt. Bestämde att vi skulle ses hemma och bara ha en lugn kväll nästa gång, så jag föreslog att vi skulle ses hos honom. Han ville ändå bjuda på middag ute, och medan jag drack läsk tog han en stor öl och fortsatte sen dricka flera öl hemma. Jag tog upp att jag inte mådde bra av att det alltid blev så mkt alkohol när vi sågs och att han fick så mkt ångest dagen efter. Sa att det gjorde mig otrygg att jag inte visste hur han var egentligen. Han blev helt tyst flera minuter, som att han "loggade ur" mentalt. Det verkade väldigt känsligt. Hade väl hoppats att han bara skulle säga "klart vi inte behöver dricka så mycket när vi ses, jag håller med dig" men han sa bara att han inte "var så bra på att vara bakis" längre och att han var rädd att inte kunde leva upp till den självsäkra person han blir som full när han nyktrat till. "Jag blir ju rätt annorlunda då" sa han. Sen sa han "jaja, jag har ju ändå semester nu" och gick och hällde upp en fjärde öl.
Försökte prata om det igen lite senare och sa "jag vill ju bara kolla att jag kan slappna av, att du inte har problem med alkohol". Han svarade inte, började prata om något annat. Väldigt obekväm stämning. Kan tillägga att han förutom att dricka så mycket äter antidepp och lugnande (Lergigan) för sömnen varje dag och ändå har stora problem med sömnlöshet. Frågade om det var så bra att kombinera all medicin med mkt alkohol, jadå det gick bra sa han. Verkade dock funka sådär, för vi kunde aldrig ha penetrationssex mer än någon minut innan han slaknade. Då skyllde han på allt möjligt, jag var så mkt skönare än hans ex så han fixade det inte (??) osv.
Avslutade dejtanefter det där samtalet om alkohol, för jag fick bara ångest av hans bortörklaringar. Visst måste han ha problem som han inte erkänner??
