Högskola rädd för redovisning

Ett problem idag är att många hellre ber att få slippa det som är svårt än att faktiskt jobba med sina svårigheter. Att ha scenskräck är JÄTTEJOBBIGT, det förstår jag. Men man kan inte gå genom livet och bara bestämma sig för att detta kommer jag aldrig klara. istället tycker jag du ska söka hjälp för denna rädsla, finns så mycket bra hjälp att få idag. Skolan har säkert stöd för detta också. 

Så begränsa dig inte genom att säga att du inte klarar det. Jobba med problemet istället. Och kom ihåg att inga fobier går över av att man itne utsätter sig för det som skrämmer. De kan bara hanteras genom att man i små steg jobbar med att klara av det jobbiga. 

Jag var extremt rädd för att prata inför folk när jag växte upp. Vågade knappt räcka upp handen i skolan och dog nästan av skräck när det var redovisningar inför grupp under skoltiden.

Sen började jag plugga på högskola, till ett yrke som verkligen engagerade mig och både under utbildningen och sen nu när jag jobbar så håller jag föreläsningar och utbildningar för många människor. Och nu när det handlar om mitt yrke, ämnen som jag kan och är intresserad av så är det inte alls lika jobbigt. Också för att jag är i min yrkesroll, och inte bara jag utan professionella jag. Om jag ska prata inför grupp privat, tex hålla tal på ett bröllop så är jag mycket mer nervös och osäker. 

Det var jobbigt att träna på det här under utbildningen, men nu när jag jobbar skulle jag lätt kunna ställa mig upp inför vilken grupp som helst och snacka längre än nån ens vill lyssna. Hade nån sagt till mig som barn att jag skulle välja ett yrke där jag föreläste flera gånger i månaden i perioder (och gillade det!) så hade jag inte trott det. 

Så jag hoppas att du kan jobba med din rädsla, öva i lagom takt under utbildningen och få mer självförtroende om du behöver prata inför grupp i ditt framtida arbete. 

Ja, om det är ett obligatoriskt eller examinerande moment kommer du inte undan från att hålla redovisningar. Ingår det i utbildningen så har du inget val om du vill läsa den.

Det finns förståelse för att många tycker det är tufft att stå framför folk, och just därför utsätter man studenten för det, syftet är att vänja studenten vid att hålla muntliga föredrag. Ingen kräver att studenten ska klara sig perfekt och utan att staka sig eller famla efter ord eller liknande, speciellt inte de första gångerna.

- Öva i god tid och ordentligt på vad du ska säga. Ju bättre man kan redovisningen, desto mindre är risken att du stakar dig eller glömmer bort vad du ska säga.

-Ha stolpar eller korta meningar som stöd. Gärna fysiska lappar eller kort, men tänk på att hålla dem små (stå inte med ett helt A4 framför dig, utan kanske 10x20cm) och inte för många saker på varje kort. Har du en Power Point samtidigt, ha ett kort för en eller ett par bilder bara, och numrera korten och stolparna med samma nummer som den bild de tillhör.

-Fokusera på den främsta raden av publiken, inte hela rummet. Då känns det inte som så många. Eller titta bara på personer du känner och som du vet stödjer dig.

-Berätta för lärarna att du har scenskräck. De är vana vid studenter som har olika grad av obehag inför att tala offentligt, de har säkert många tips och stöd.

Nej, de kan inte tvinga dig. Däermot gör det till ett obligatorisk moment för att få godkännt på kursen.

Att bli av med rädsla, stress och nervositet är nog omöjligt och inte önskvärt. Jag har hållt massor med föreläsningar, presentaiiner, tal mm och är hyfsat bra på det. Jag är fortfarande nervös, stressad och rädd innan, 

Mitt tips är lite som ovan, face your fears. Försök börja stegvis, enkla moment, liten grupp och jobba dig stegvis vidare. 

Förberede dig väl och kanske kör  övningar inom gruppen. 

Många är lite tvåt om mot dig, stor grupp går enklare då det är mer anonymt än presentera för en mindre grupp.

Jag insåg att det inte gick att komma undan, och att det bara var att köra. Hade inre dialoger med mig själv som gick ut på att fake it til you make it. 

Körde på i 280, tillät mig inte att gruva mig och funderar och oroa mig. Talade högt och tydligt och låtsades att detta var en promenad i parken. Fast jag dittills varit en person som med tårar i ögonen stått och mumlat och darrat på rösten.

ju mer man exponerar sig ju bättre blir det. Idag skulle jag kunna tala inför ett fullsatt globen utan att blinka.

Prova Johannesört. Sök hjälp för social fobi, de kan ge dig KBT behandling och betablockerare.

Tillfällig behandling med betablockerare som metoprolol kan ordineras efter kontroll av puls och blodtryck vid tillfälliga besvär av specifik social fobi (vid behovsanvändning före uppträdande vid exempelvis isolerad scenskräck)
www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/psykiatri/social-fobi/

Jag hade också grov scenskräck för några år sedan. Bara tanken av att stå och prata framför folk och deras stirrande blickar gjorde mig kallsvettig och illamående/klump i halsen. 

Det var vid en redovisning i skolan som jag råkade "göra bort mig" och fick hela klassen att skratta (även jag skrattade åt min miss) då jag insåg att allt blev så mycket lättare om man gjorde det till en rolig grej.

Idag håller jag redovisningar och genomgångar, stora som små inom jobbet och det går hur bra som helst, alltid. Visst kan det kännas jobbigt ibland, men sedan den dagen i skolan så har jag alltid försökt "skämta till det" vilket alltid gör det lättare för mig.

Det går såklart inte alltid hem när man skojar till det, tough crowd som man brukar säga, men så får det vara tänker jag. Om jag mår bättre av att dra något tort skämt eller lägga någon skämtsam kommentar så får folk stå ut med det. 

Och om vi ska vara ärliga, hur uppmärksam är du själv när folk står och håller redovisningar, framför allt i skolan? Man bryr sig väldigt sällan om den personen eller personerna som håller föredrag, man sitter zonar ofta iväg i sin egna lilla värld. 

Övning ger färdighet, mitt tips är att försöka pusha dig själv till att göra det, sen vips, en dag är du klar och tycker inte alls att det är ett problem längre. Det kan även vara en bra idé att säga det till de personer du håller redovisning för, "ni får ursäkta mig om detta blir flummigt, jag är rätt nervös". Du kommer klara det galant! 

Jag tog mig igenom hela grundskolan och gymnasiet och verkligen avskydde att tala inför grupp och presentera. Jag mådde fysiskt illa. När jag började plugga på universitet insåg jag att jag inte kunde fortsätta på samma sätt så jag anmälde mig till en kvällskurs i teater.

Det var ingen superambitiös grupp, mest lite äldre deltagare som älskade teater, och så jag, som var mycket öppen med att jag var där för att lära mig tala inför en publik. Alla var så stöttande (det hjälpte kanske att jag har väldigt lätt för mig att lära in repliker) och det hjälpte verkligen mig att komma över min scenskräck. I alla fall kan jag hålla föredrag och göra presentationer utan att må illa och bli yr längre. Största fördelen är att jag även kan fokusera på annat (som att lyssna på andra och lära mig något) och inte bara på att jag ska stå framför publik.

 

kbt-behandling för talrädsla hos psykolog hjälpte mig! 

Jadu, jag hatar också redovisningar men det är bara att vänja sig. De älskar muntliga redovisningar och seminarium på högskolor och kan säga att vi hade det i varenda eviga kurs. Tog Sobril ibland, men mest gjorde jag det bara trots att det kändes som jag skulle dö. Så tacksam att jag är klar med min utbildning.

Man får bort rädslan genom att göra det om och om och om igen. Jag har varit lärare i många år och har ändå en viss talångest, särskilt i början av läsåret och särskilt inför nya grupper.

Studerar man kommunikation så ingår det naturligtvis att klara av kommunikation på olika viss, tex redovisa inför grupp, så ja, vill du gå den utbildningen så behöver du hitta sätt att hantera detta. 

Det här är för ungdomar, men kanske kan vara bra även för vuxna: 

urplay.se/program/207029-orka-plugga-i-ditt-huvud-redovisningen 

Brukar fungera.

Oj! Det var väldigt många att redovisa för. Har egentligen inte några bra tips men kan relatera. Vet att scenskräck kan vara svårt att få bukt med. I skolan och på högskolan blev jag väldigt nervös. Blev röd i ansiktet, kunde få skakiga händer och helt tappa bort mig. Genomförde alla redovisningar men det kändes ofta jobbigt och efteråt glömde jag vad jag och andra sagt. Ingen vidare inlärningsmetod för min del alltså!. Idag är det inte alls likadant för mig. Känner mig för det mesta väldigt säker. Vet inte hur det blev bättre egentligen. Jag fick ett jobb där jag helt plötsligt behövde stå på mässor eller håller föredrag inför 100-200 personer Då och då kan det hända att jag bli intervjuad på lokalradio eller de lokala nyheterna. Så kanske fick jag helt enkelt bara vänja mig? Dock märker jag att nervositeten fortfarande kan komma fram om jag pratar om något ämne jag inte kan lika bra. Eller typ om vi sitter 5 pers i någon workshop och ska presentera oss. Konstigt det där :)

Stort lycka till iaf med studier och övrigt! :)