Respektlöst eller överkänsligt?

Jag fattar lite trögt tror jag: varför hade du behov av att han skulle vara hemma på just lunchtimmen, hur påverkade det dig att han var iväg på lunchen, mer än att arbetsdagen förlängs? Var det för att hjälpa till med tvätthögarna, städning och sånt?

Och sen vet jag inte hur du uttryckte dig till honom, men som du skrivit det här i inlägget: "jag upplyste om att jag helst såg att det skedde nästa vecka, när barnen är tillbaka i skola och förskola" tycker jag inte är så himla tydligt och bestämt uttryckt. Men du kanske sa det annorlunda än du skrivit här?

Annars håller jag med om att det var trist gjort av honom. 

Jag fattar lite trögt tror jag: varför hade du behov av att han skulle vara hemma på just lunchtimmen, hur påverkade det dig att han var iväg på lunchen, mer än att arbetsdagen förlängs? Var det för att hjälpa till med tvätthögarna, städning och sånt?

Och sen vet jag inte hur du uttryckte dig till honom, men som du skrivit det här i inlägget: "jag upplyste om att jag helst såg att det skedde nästa vecka, när barnen är tillbaka i skola och förskola" tycker jag inte är så himla tydligt och bestämt uttryckt. Men du kanske sa det annorlunda än du skrivit här?

Annars håller jag med om att det var trist gjort av honom. 

Det är svårt med hemmajobb. de dagar vi har jobbat hemma så har vi inte direkt hjälpt till med sysslor på lunchen, utan sett lunchen som man man behöver en paus från arbetsuppgifterna. Vi hanterar alltså lunchen på samma sätt oavsett om vi är hemmajobbande, eller på kontoret. Skulle ha svårt att orka fokusera på eftermiddagen om min lunch bara var full av sysslor. Det år iaf så vi löst det. Ni får helt enkelt komma överens om hur ni vill göra, men tyck absolut att man kan behöva en paus under lunchen. 

Får inte ihop det. Om du har så mkt att göra så hjälper väl inte en lunchtimme så mkt?

Ni kan väl fixa i helgen,tillsammans? Du visste ju dessutom om detta, så ni kunde ju kommit hem en dag tidigare i så fall. Då hade du haft hjälp av honom den dagen istället och hade inte behövt stressa så när du hade läkartid.

Ligger det mer bakom än denna lunch? Bråkar ni mycket? Spontant så tycker jag du överreagerar. Att jobba hemifrån kan vara rätt påfrestande om man är social och utåtriktad, jag hade personllgen inte velat stå och tvätta på min lunch. Går helst ut från hemmet för att inte bli knäpp. Tvätt och städ hinner ni väl fixa i helgen? 

Jaha. Och varför går det inte att tvätta lördag, söndag eller godtycklig kväll nästa vecka? Jobbar du själv hemifrå? Förstår du hur påfrestande det är mentalt att arbeta hemifrån?

Jag tycker nog att det var ganska respektlöst av er båda, faktiskt. Hade min partner bett mig att stanna hemma på lunchen så hade jag gjort det. Å andra sidan, hade min partner velat träffa en vån på lunchen så hade jag inte satt mig emot det. Lunchen behövs som avkoppling när man jobbar. 

Jag undrar lite som många andra här varför det var viktigt att få så mycket gjort på en dag. Läkarbesöket måste man ju gå på, och finns det inga rena kläder alls så går det snabbt att slänga in en tvätt, sen kan ju din man ta alla barnen på lördag några timmar så att du hinner tvätta badkläderna, mäta stövlarna och vad det nu var mer att göra. Eller också kan ni fixa det tillsammans en annan dag. Att ha så mycket att göra på en dag att partnern inte kan ta en lunch ute låter väldigt stressigt. 

Du verkar väldigt upphakad på det här som din man gjort och återkommer hela tiden att du bara krävt något av honom denna ENDA gång och att du känner dig så besviken och arg att han inte ställde upp. Men du undviker alla frågor om hur ni brukar ha det och hur uppdelningen av hemarbete ser ut vanligtvis. 

Men, jo, vi alla som läser fattar att du är arg och besviken. Men du verkar också ganska rigid i ditt sätta att tänka och verkar oförmögen att se situationen på annat sätt än du redan bestämt dig för. Och antingen kan ju det bero på att din man alltid är en slacker och du är jävligt less på att han inte hjälper till med det gemensamma. Eller så är du onödigt rigid i hur du vill göra saker och har svårt att tänka om och prioritera om ifall dina planer fallerar och det är din man trött på och tar en paus från dig och lunchar med en vän istället för att hetsa med tvätt som kan göras lite senare.

Oavsett så kanske det är dags att släppa den här oförrätten nu, eller ta ett ordentligt tag i relationen med din man ifall det är helheten i er arbetsfördelning som skaver. 

Du verkar väldigt upphakad på det här som din man gjort och återkommer hela tiden att du bara krävt något av honom denna ENDA gång och att du känner dig så besviken och arg att han inte ställde upp. Men du undviker alla frågor om hur ni brukar ha det och hur uppdelningen av hemarbete ser ut vanligtvis. 

Men, jo, vi alla som läser fattar att du är arg och besviken. Men du verkar också ganska rigid i ditt sätta att tänka och verkar oförmögen att se situationen på annat sätt än du redan bestämt dig för. Och antingen kan ju det bero på att din man alltid är en slacker och du är jävligt less på att han inte hjälper till med det gemensamma. Eller så är du onödigt rigid i hur du vill göra saker och har svårt att tänka om och prioritera om ifall dina planer fallerar och det är din man trött på och tar en paus från dig och lunchar med en vän istället för att hetsa med tvätt som kan göras lite senare.

Oavsett så kanske det är dags att släppa den här oförrätten nu, eller ta ett ordentligt tag i relationen med din man ifall det är helheten i er arbetsfördelning som skaver. 

Men rent krasst är det ju inga som helst problem om barnens kläder inte är helt fixade tills de börjar förskola/skola (gissar att ni har rätt små barn). Jag förstår om du tycker det är skönt att ha allt på plats men det är ingen katastrof om ni fixar vissa saker lite senare. Så något mer måste ligga bakom detta för ser man enbart till det som hände här och nu så överreagerar  du nåt enormt.

Och det är så klart omöjligt att fixa delar av detta på måndag. Klippa sönder ett par byxor för att få plats med gips (eller vad det nu kan vara som behövs). Trixa lite för att vardagen inte ska bli en massa måsten? 

Jag kunde också bli sjukt uppstressad över allt som måste fixas NU när barnen var små men det har tack och lov gått över. Jag tror du gör dig själv en otjänst och det går även ut över din man. Han kanske inte gjorde rätt, han kunde ha insett hur stressad du är men det verkar ändå vara en överreaktion från din sida. Inte minst med tanke på hur defensiv du blir nu.

Men alltså... Har dina barn alltså gått hela sommaren utan skor som går att leka i, och trots detta har ni inte planerat bättre än att hela familjen är bortresta fram till sista stund? 

Men alltså... Har dina barn alltså gått hela sommaren utan skor som går att leka i, och trots detta har ni inte planerat bättre än att hela familjen är bortresta fram till sista stund? 

Och allt detta löser sig genom att han stannar hemma på lunchen? För det låter så på dig.

Men om det hade varit så viktigt för dig att din man är hemma fredag lunch så kunde du ju sagt det till honom INNAN han bokade upp sig. Han är väl ingen tankeläsare? Stå ditt kast och lär dig kommunicera bättre. 

Du är hemma med barnen på heltid? Det verkar som han tycker det är din del och hans att arbeta.

Men det är bättre att ta upp helheten än en enstaka lunch. Alltså den totala ansvarsfördelningen. Om det är för mycket för dig kan han väl göra punktinsatser?

Ingen har sagt att ts ska ta allt ansvar. Tvärtom har majoriteten poängterat att problemet verkar vara att de inte lever jämlikt och det problemet finns oavsett en lunch. 

Vad är problemet? Använd de rena underbyxorna och ett par smutsiga kortbyxor.Ja, säkert. Och akut behov av hantverkare i stugan också? Utanpå det akut insatta läkarbesöket. Verkligen fullt upp för dig och du hetsar över tvätten och mäta gummistövlar. 
Du skarvar ihop värre och värre saker för att försöka få medhåll i tråden, men du framstår bara som mer och mer osannolik och oförmögen att prioritera. Det är inte trovärdigt längre och om du tror på dina inlägg själv så borde du ta tag i er hur er familj hanterar vardagen, för den verkar inte alls fungera.

Om jag var din man skulle jag känna mycket starkt behov av att gå på lunch med vänner istället för att hetsas in i dina villervallor av påhittade uppgifter som bara måste lösas just nu. 

Svaret kallas PLANERING. Jobbar man så ska man fokusera på det. Privata saker får vänta tills efter arbetet.

Så nu var det shopping också? Kanske övernattning på lyxhotell under hela helgen kommer härnäst i din alltmer överdrivna beskrivning av ert eländiga läge?

Så bra då, att ni kommit sams igen. Men nu har du ju gjort en tråd här på FL och då får du ju ta att de som läser dina inlägg undrar över hur det egentligen är möjligt att överdriva en dags göranden så till den milda grad. Det är fascinerande och underhållande läsning i alla fall.