Respektlöst eller överkänsligt?

En lunchtimme hade hjälp lite. Speciellt som arbetsdagen inte förlängts. Han kunde inte åka hem tidigare på grund av hantverkarbesök i stugan. Barnets läkarbesök blev akut inbokade under veckan. I samband med det vad jag honom att stanna hemma. Han har arbetat hela veckan, fast från stugan. 

Det låter som att du är rätt arg på honom, och tankar om att ge igen framöver. Så jag undrar igen, är det såhär han brukar vara mot dig och lämpa över vardagen till dig att hantera, eller är det en engångsföreteelse där han var obetänksam?

Ligger det mer bakom än denna lunch? Bråkar ni mycket? Spontant så tycker jag du överreagerar. Att jobba hemifrån kan vara rätt påfrestande om man är social och utåtriktad, jag hade personllgen inte velat stå och tvätta på min lunch. Går helst ut från hemmet för att inte bli knäpp. Tvätt och städ hinner ni väl fixa i helgen? 

Han uppgift var att hålla ett öga på barnen medan jag tvättar. Och det handlar om en dag. EN dag. 

Jaha. Och varför går det inte att tvätta lördag, söndag eller godtycklig kväll nästa vecka? Jobbar du själv hemifrå? Förstår du hur påfrestande det är mentalt att arbeta hemifrån?

Det låter som om ni i grunden har en väldigt skev arbetsfördelning av hushållsarbetet och att det här blev droppen för dig. För annars kan jag inte förstå varför stövlarna och tvätten inte bara får ta lite längre tid än vad du först planerat. 

För att det ena barnet hade ett par rena underkläder, till exempel. Alla badplagg behövde tvättas. Alla kortbyxor var smutsiga. 

Jag arbetar nästan uteslutande hemifrån sen 2020. 

Jag tycker nog att det var ganska respektlöst av er båda, faktiskt. Hade min partner bett mig att stanna hemma på lunchen så hade jag gjort det. Å andra sidan, hade min partner velat träffa en vån på lunchen så hade jag inte satt mig emot det. Lunchen behövs som avkoppling när man jobbar. 

Jag undrar lite som många andra här varför det var viktigt att få så mycket gjort på en dag. Läkarbesöket måste man ju gå på, och finns det inga rena kläder alls så går det snabbt att slänga in en tvätt, sen kan ju din man ta alla barnen på lördag några timmar så att du hinner tvätta badkläderna, mäta stövlarna och vad det nu var mer att göra. Eller också kan ni fixa det tillsammans en annan dag. Att ha så mycket att göra på en dag att partnern inte kan ta en lunch ute låter väldigt stressigt. 

Vi har varit hemifrån i princip hela sommaren. På måndag drar allt igång. På söndag är vi upptagna hela familjen. Idag och imorgon var alltså enda dagarna för fix och en av dessa dagar måste vi handla nya kläder till barnen (nej, i det här fallet kan vi inte näthandla vissa saker). Det handlar om ETT tillfälle. Jag har aldrig nekat honom att träffa vänner. Men idag körde allt ihop sig, vilket vi på förhand visste skulle ske. När lunchen blev avbokad av vännen, tänkte jag att han självklart stannar hemma. Men istället kontaktade han en annan vän för att äta lunch med. 

Du verkar väldigt upphakad på det här som din man gjort och återkommer hela tiden att du bara krävt något av honom denna ENDA gång och att du känner dig så besviken och arg att han inte ställde upp. Men du undviker alla frågor om hur ni brukar ha det och hur uppdelningen av hemarbete ser ut vanligtvis. 

Men, jo, vi alla som läser fattar att du är arg och besviken. Men du verkar också ganska rigid i ditt sätta att tänka och verkar oförmögen att se situationen på annat sätt än du redan bestämt dig för. Och antingen kan ju det bero på att din man alltid är en slacker och du är jävligt less på att han inte hjälper till med det gemensamma. Eller så är du onödigt rigid i hur du vill göra saker och har svårt att tänka om och prioritera om ifall dina planer fallerar och det är din man trött på och tar en paus från dig och lunchar med en vän istället för att hetsa med tvätt som kan göras lite senare.

Oavsett så kanske det är dags att släppa den här oförrätten nu, eller ta ett ordentligt tag i relationen med din man ifall det är helheten i er arbetsfördelning som skaver.