Hur hade ni hanterat det här?

Många olika åsikter här :)  När vi satte upp studsmattan i år, som är en sån jättestor var sonen 1,5 år. Han närmar sig två men kan,  som det flesta barn i hans ålder,  tex inte hoppa jämfota. Han har visat noll intresse för studsmattan,  så dottern måste ha föreslagit det och tagit med honom dit. Mormor är inte alls omdömeslös och jag är säker på att det hela gick lugnt och fint till.  Och att ge henne förtroendet,  jag vet inte hur andra fostrar barn men det är det enda sättet jag vet att testa något man tror kan funka, och om inte testar man igen när barnet är lite äldre, tex ha hand om hemnyckel, gå till bussen själv eller vad det är. Såklart väntar man tills man tror att barnet klarar det så inte hen behöver misslyckas. Jag tycker,  trots detta att jag beslutade rätt i att hon var med,  eftersom hon är välkänd hos sonen och mormor inte träffar honom så ofta.  Jag tror dagen som helhet blev bättre pga henne och hon fick mycket beröm av mormor. Nej man kanske inte behöver betala familjen,  men när jg har läkartid och likande och ber sonen skippa träningen och åka till oss för att passa har han fått timlön.  Nu ställde dottern upp hela dagen så jag tänkte att en liten slant skulle kännas rättvis för henne, men eftersom hon medvetet gick emot vad vi sagt är jag ambivalent till betalningen. 

Ni behöver jobba mer på relationen mellan dottern och bonuspappan. Men jag tycker att det är något som främst behöver ske i en positiv anda och som inte är kopplat till sen här händelsen. Nu var lite beroende av dotterns hjälp för att sonen skulle få det riktigt bra och då får ni ta att det inte blev exakt som ni ville ha det, det blir ju sällan så när någon annan tar hand om ens barn. Men det får man ju köpa när man behöver barnvakt.