• Tis 16 aug 11:06
    1696 visningar
    19 svar
    19
    1696

    När barnet frågar varför vi inte bor ihop

    Vad har/hade ni svarat?

    Jag har en son på snart 3,5 år.
    För någon månad sedan frågade han varför jag och mamman inte bor tillsammans.

    Mitt spontana svar blev då "För att vi tyckte att det var bättre att bo själva".

     Följdfrågan, som väntat, blev "Varför det?"

    "Jo, ibland vill man ju inte leka med samma kompisar varje dag. Som på förskolan, då vill du kanske leka med någon annan än din bästis ibland?" 
     
     "Ja"

    "Ja, och så är det för mamma och pappa också. Så därför bestämde vi att det blir bättre om vi har egna lägenheter. Och du får ju dubbelt så mycket plats och leksaker. Det är väll bra?"

    "Ja"
    Sonen verkade nöjd med det svaret. Men jag känner att frågan säkert kommer dyka upp igen..

    Lite bakgrundshistoria för den intresserade;
    Sanningen är att mamman drabbades av någon sorts psykos eller depression när sonen var 2 veckor gammal. Hon skulle åka och hälsa på sin familj, som bor 35 mil därifrån, över helgen, men dök inte upp på söndagen som vi bestämmt.. Mobilen var avstängd och hon svarade inte heller på Messenger.
    På måndagen hade vi tid på BVC, så jag körde dit och hoppades på att hon skulle komma. Men det gjorde hon inte. Ringde till hennes familj, den enda som svarade var hennes ena syster, som sa "Jag kan inte svara på vad som hänt, du får prata med henne istället. Jag kan inte hjälpa dig"
    Efter några dagar började mamman sporadiskt svara på sms, att hon behövde vila, och att hon inte visste när hon skulle komma hem.
    Någon vecka senare kom skilsmässo-papper med posten.. Efter 7 månader med advokat, tingsrätt, medlare och socialutredningar fick jag träffa sonen för första gången sedan "separationen".
    Efter 3 års kämpande har jag med socialens hjälp fått till ett fungerande umgänge. Sålde då mitt hus och flyttade till samma stad som mamman i våras.

  • Svar på tråden När barnet frågar varför vi inte bor ihop
  • Anonym (Tufft­)
    Tis 16 aug 11:39
    #1
    pappajb skrev 2022-08-16 11:06:48 följande:
    När barnet frågar varför vi inte bor ihop

    Vad har/hade ni svarat?

    Jag har en son på snart 3,5 år.
    För någon månad sedan frågade han varför jag och mamman inte bor tillsammans.

    Mitt spontana svar blev då "För att vi tyckte att det var bättre att bo själva".

     Följdfrågan, som väntat, blev "Varför det?"

    "Jo, ibland vill man ju inte leka med samma kompisar varje dag. Som på förskolan, då vill du kanske leka med någon annan än din bästis ibland?" 
     
     "Ja"

    "Ja, och så är det för mamma och pappa också. Så därför bestämde vi att det blir bättre om vi har egna lägenheter. Och du får ju dubbelt så mycket plats och leksaker. Det är väll bra?"

    "Ja"
    Sonen verkade nöjd med det svaret. Men jag känner att frågan säkert kommer dyka upp igen..

    Lite bakgrundshistoria för den intresserade;
    Sanningen är att mamman drabbades av någon sorts psykos eller depression när sonen var 2 veckor gammal. Hon skulle åka och hälsa på sin familj, som bor 35 mil därifrån, över helgen, men dök inte upp på söndagen som vi bestämmt.. Mobilen var avstängd och hon svarade inte heller på Messenger.
    På måndagen hade vi tid på BVC, så jag körde dit och hoppades på att hon skulle komma. Men det gjorde hon inte. Ringde till hennes familj, den enda som svarade var hennes ena syster, som sa "Jag kan inte svara på vad som hänt, du får prata med henne istället. Jag kan inte hjälpa dig"
    Efter några dagar började mamman sporadiskt svara på sms, att hon behövde vila, och att hon inte visste när hon skulle komma hem.
    Någon vecka senare kom skilsmässo-papper med posten.. Efter 7 månader med advokat, tingsrätt, medlare och socialutredningar fick jag träffa sonen för första gången sedan "separationen".
    Efter 3 års kämpande har jag med socialens hjälp fått till ett fungerande umgänge. Sålde då mitt hus och flyttade till samma stad som mamman i våras.


    Fi fan, vilken mardröm.
    Om detta spår funkar så kan du väl hålla dig till den så länge och ju äldre sonen blir så kan du vara mer och mer öppen. Dock kan du låta bli att outa mamman, ibland är sanningen inte det bästa att få höra. Mamman kanske berättar själv vad det lider.
  • Anonym (Undra­n)
    Tis 16 aug 11:43
    #2

    En liten fråga - får den ena föräldern flytta med gemensamt barn till annan ort bara sådär, utan den andra förälderns samtycke? Barnet borde ju varit skriven i den orten ni båda bodde i tillsammans.

  • Tis 16 aug 13:16
    #3
    Anonym (Undran) skrev 2022-08-16 11:43:32 följande:

    En liten fråga - får den ena föräldern flytta med gemensamt barn till annan ort bara sådär, utan den andra förälderns samtycke? Barnet borde ju varit skriven i den orten ni båda bodde i tillsammans.


    Uhm...

    Läs sista meningen i TS:
    "Sålde då mitt hus och flyttade till samma stad som mamman i våras."

    Det finns inga hinder, och behövs knappast något samtycke om om förälder A (idetta fall Pappan), flyttar närmare förälder B (i detta fall Mamman), det medför ju att umgänget underlättas..

    Detta med samtycke krävs ju i sammanhang om umgänge försvåras. Vilket det inte handlar om i TS som sagt..
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Duh)
    Tis 16 aug 13:20
    #4
    +2
    EnAnonumius skrev 2022-08-16 13:16:09 följande:
    Uhm...

    Läs sista meningen i TS:
    "Sålde då mitt hus och flyttade till samma stad som mamman i våras."

    Det finns inga hinder, och behövs knappast något samtycke om om förälder A (idetta fall Pappan), flyttar närmare förälder B (i detta fall Mamman), det medför ju att umgänget underlättas..

    Detta med samtycke krävs ju i sammanhang om umgänge försvåras. Vilket det inte handlar om i TS som sagt..
    Tror personen du citerade menade mammans flytt med barnet.
  • Tis 16 aug 13:33
    #5
    Anonym (Tufft) skrev 2022-08-16 11:39:32 följande:
    Fi fan, vilken mardröm.
    Om detta spår funkar så kan du väl hålla dig till den så länge och ju äldre sonen blir så kan du vara mer och mer öppen. Dock kan du låta bli att outa mamman, ibland är sanningen inte det bästa att få höra. Mamman kanske berättar själv vad det lider.
    Jo, tufft har det verkligen varit!

    Nej precis, den riktiga sanningen tänker jag inte berätta för honom på många år. När han är 18-20år och det känns rätt, då kan jag berätta :) 
  • Tis 16 aug 13:38
    #6

    Jag tycker svaret du gett är bra. Går ju att lägga till att vuxna slutar vara kära ibland, om han vill veta mer så småningom. 

    Detaljerna kring era konflikter mår han bättre utan. 

  • Anonym (123)
    Tis 16 aug 13:52
    #7

    Tycker du svarade barnet bra. Man ska vara ärlig, rakt på och samtidigt skydda barnet från de vuxnas problem och konflikter. 

    Däremot låter det tveksamt om det var en psykos. Psykos leder ofta till inläggning och efterföljande tung medicinering så det brukar det inte vara någon tvekan på, om någon drabbats.

  • Tis 16 aug 14:03
    #8
    Anonym (Undran) skrev 2022-08-16 11:43:32 följande:

    En liten fråga - får den ena föräldern flytta med gemensamt barn till annan ort bara sådär, utan den andra förälderns samtycke? Barnet borde ju varit skriven i den orten ni båda bodde i tillsammans.


    Det är en svår fråga att svara på, eftersom man enligt föräldrabalken inte får göra så.
    Därför är svaret Nej, man får inte flytta utanför kommunen eller närområdet utan att vara överens. Det är ett lagbrott!

    MEN problemet är att även om föräldrabalken är lag, så finns det ingen påföljd om man bryter mot den.

    Tingsrätten påtalade redan från början att hon inte får lov att flytta som hon gjorde, men det finns som sagt ingen påföljd..
    Samtidigt ammade sonen och eftersom det var det bästa för honom, och hon vägrade flytta från sin mamma, så fanns det inget att göra då.

    Till saken hör också att eftersom hon lyckades hålla honom ifrån mig så länge i början, så hade han ingen anknytning till mig när han slutat amma.

    Men om detta hade hänt efter att han slutat amma, kunde min advokat drivit på att sonen ska hem, punkt slut. Oavsett vart mamman valt att bo.
    Och då hade tingsrätten med säkerhet gått på den linjen.
    Hade hon sen vägrat lämna över honom hade socialen kommit (med polisen), hämtat sonen hos henne, och kört honom till mig.

    Ja, han var skriven hos mig under första året efter separationen. Men eftersom hon inte kunde få underhåll när dem inte var skrivna på samma adress, fick jag godkänna adressändringen (för att inte tingsrätten skulle se det som att jag försvårade för mammans ekonomi osv.)
  • Anonym (Undra­n)
    Tis 16 aug 14:21
    #9
    Anonym (Duh) skrev 2022-08-16 13:20:57 följande:
    Tror personen du citerade menade mammans flytt med barnet.
    Exakt, trodde det var uppenbart?

    Får mamman verkligen ta barnet och flytta sådär utan vidare? Jag förstår att det är överspelat nu eftersom pappan flyttade efter, men det är rättsprincipen jag är ute efter. Jag tror det är olagligt att göra så utan den andre förälderns samtycke, nämligen.
  • Tis 16 aug 14:27
    #10
    Jemp skrev 2022-08-16 13:38:19 följande:

    Jag tycker svaret du gett är bra. Går ju att lägga till att vuxna slutar vara kära ibland, om han vill veta mer så småningom. 

    Detaljerna kring era konflikter mår han bättre utan. 


    Tack :)

    Jo, just biten med att inte vara kära/inte älska varandra längre tycker jag känns svårt att säga till sonen. 

    Det känns för laddat, brutalt, eller vad man ska säga.. Är rädd att det kanske skapar tvivel, osäkerhet eller liknande hos honom.

    Typ att han tänker att om mamma och pappa kan sluta älska varandra, då kan dem sluta älska mig också.
    Men det kanske bara är jag som tänker och oroar mig för mycket..
    Ska nog i alla fall inte gå in på det förens han börjar fråga mer detaljerat :) 

    Jo precis, detaljerna och "hela sanningen" kommer han inte få veta förens han är "vuxen" och jag känner att det passar!

    On a sidenote;
    Men jag väntar nog inte lika länge som svärmor gjorde.. hon gav en pärm med alla utredningar osv. till mamman när hon var i 4:e månaden, och mycket av det hon sen anklagade mig för under vår process var raka kopior av det hennes pappa hade gjort mot mormor.
    Väldigt förvirrande, men lyckligtvis kopierade jag den pärmen när jag började inse att mamman inte hade kontakt med verkligheten.
    Det underlättade en del när socialen och tingsrätten menade på att hennes anklagelser borde ju grundas på någonting!
  • Tis 16 aug 14:44
    #11
    Anonym (123) skrev 2022-08-16 13:52:56 följande:

    Tycker du svarade barnet bra. Man ska vara ärlig, rakt på och samtidigt skydda barnet från de vuxnas problem och konflikter. 

    Däremot låter det tveksamt om det var en psykos. Psykos leder ofta till inläggning och efterföljande tung medicinering så det brukar det inte vara någon tvekan på, om någon drabbats.


    Tack :)

    Ja, det kan man ju inte veta, och troligtvis aldrig få svar på!

    Jag påtalade redan från början både för socialen och tingsrätten att jag misstänkte att hon behövde hjälp.

    Dem begärde ut journaler från bla. psykiatrin, där det stod att dem misstänkte att hon var bipolär (vilket jag inte visste, men kunde känna igen när jag reflekterade).

    Resultatet blev att socialen gjorde ett hembesök hos henne.
    Men eftersom dem meddelade detta flera veckor i förväg så var mamman väl förberedd.
    Socialen tyckte inte att det fanns några risker för sonen. Oavsett om hon var psykotisk eller inte, så kunde hon ju faktiskt tillgodose hans behov.

    Något jag också lärt mig under denna process är att det går inte att tvinga någon att söka vård, eller ens utredas för psykiska besvär, om personen inte vill.
    Mamman sa bara att hon han inga problem, och där tog det stopp!
  • Tis 16 aug 14:45
    #12
    Anonym (Duh) skrev 2022-08-16 13:20:57 följande:
    Tror personen du citerade menade mammans flytt med barnet.
    Anonym (Undran) skrev 2022-08-16 14:21:25 följande:
    Exakt, trodde det var uppenbart?

    Får mamman verkligen ta barnet och flytta sådär utan vidare? Jag förstår att det är överspelat nu eftersom pappan flyttade efter, men det är rättsprincipen jag är ute efter. Jag tror det är olagligt att göra så utan den andre förälderns samtycke, nämligen.


    Är ni verkligen så "stensäkra" på att mamman tog med sig barnet?

    Utdrag ur TS igen...

    "Hon skulle åka och hälsa på sin familj, som bor 35 mil därifrån, över helgen, men dök inte upp på söndagen som vi bestämmt.. Mobilen var avstängd och hon svarade inte heller på Messenger.
    På måndagen hade vi tid på BVC, så jag körde dit och hoppades på att hon skulle komma."

    Barnet kan ju knappast vara på två ställen exakt samtidigt.
    För om barnet var med mamman hur skulle han kunna åka med det till BVC i hans och barnets hemstad, och hoppas på att mamman dök upp?
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Tis 16 aug 14:52
    #13

    Förklara bara att en del mammor och pappor bor tillsammans, men en del tycker det är bättre att inte göra det.


    Om han frågar varför ni tycker det, säg bara att ni kan bli sura på varandra om ni bor tillsammans, så därför är detta bättre, för ni vill inte bli sura på varandra, utan alla är gladare så här. 

  • Tis 16 aug 14:57
    #14
    Anonym (Undran) skrev 2022-08-16 14:21:25 följande:
    Exakt, trodde det var uppenbart?

    Får mamman verkligen ta barnet och flytta sådär utan vidare? Jag förstår att det är överspelat nu eftersom pappan flyttade efter, men det är rättsprincipen jag är ute efter. Jag tror det är olagligt att göra så utan den andre förälderns samtycke, nämligen.
    Du har helt rätt, det är olagligt, eller åtminstone ett lagbrott.

    Men som jag fått lära mig under denna långdragna process så finns det ingen påföljd om man bryter mot föräldrabalken(som är en lag).

    Just eftersom det inte finns någon påföljd så vet jag inte om man kan benämna det som olagligt...? men det är nog mindre viktigt :P

    Det enda som händer om man bryter mot föräldrabalken är tingsrättens bedömning när domen faller.

    Hade det i mitt fall funnits någon grund för att hon behövde "fly" med sonen, som att jag hade misshandlat henne eller liknande, hade hon såklart haft rätt att göra som hon gjorde, för att skydda sonen.
  • Tis 16 aug 15:26
    #15
    +1
    EnAnonumius skrev 2022-08-16 14:45:07 följande:
    Anonym (Undran) skrev 2022-08-16 14:21:25 följande:
    Exakt, trodde det var uppenbart?

    Får mamman verkligen ta barnet och flytta sådär utan vidare? Jag förstår att det är överspelat nu eftersom pappan flyttade efter, men det är rättsprincipen jag är ute efter. Jag tror det är olagligt att göra så utan den andre förälderns samtycke, nämligen.


    Är ni verkligen så "stensäkra" på att mamman tog med sig barnet?

    Utdrag ur TS igen...

    "Hon skulle åka och hälsa på sin familj, som bor 35 mil därifrån, över helgen, men dök inte upp på söndagen som vi bestämmt.. Mobilen var avstängd och hon svarade inte heller på Messenger.
    På måndagen hade vi tid på BVC, så jag körde dit och hoppades på att hon skulle komma."

    Barnet kan ju knappast vara på två ställen exakt samtidigt.
    För om barnet var med mamman hur skulle han kunna åka med det till BVC i hans och barnets hemstad, och hoppas på att mamman dök upp?
    Jag var kanske lite otydlig :)
    Hon skulle åka med sonen och hälsa på sin familj över helgen :) 

    Därför körde jag (ensam) till BVC i hopp om att hon skulle komma dit (med sonen).
  • Tis 16 aug 15:42
    #16
    FuckGoggleAskMe skrev 2022-08-16 14:52:44 följande:

    Förklara bara att en del mammor och pappor bor tillsammans, men en del tycker det är bättre att inte göra det.


    Om han frågar varför ni tycker det, säg bara att ni kan bli sura på varandra om ni bor tillsammans, så därför är detta bättre, för ni vill inte bli sura på varandra, utan alla är gladare så här. 


    Jo precis, men jag tycker det känns svårt att berätta just sånt som att vi kan bli sura på varandra.
    Men det är absolut en viktig del i förklaringen till varför vi inte bor ihop, när han vill ha mer ingående svar framöver.

    Nu tänker jag kanske för mycket/oroar mig igen..
    Jobbade i kundtjänst när jag var yngre, och gick en del kurser där det handlade mycket om olika ords "laddning".
    Ex. att "Nej" är ett negativt laddat ord, och istället kan man säga "Det kan jag inte hjälpa dig med" (bara ett halvdåligt exempel)

    Så jag tänker att "vi kan bli sura på varandra" är negativt just pga "Sura",
    Medans "Alla är gladare så här" är positivt pga "Glada" :)

    Är ju svårt att hitta en positiv synonym eller förklaring... Kanske ska jag bara säga "För att vi blir gladare när vi bor själva" ..? :)
  • Anonym (Undra­n)
    Tis 16 aug 16:36
    #17
    +1
    pappajb skrev 2022-08-16 15:26:05 följande:
    Jag var kanske lite otydlig :)
    Hon skulle åka med sonen och hälsa på sin familj över helgen :) 

    Därför körde jag (ensam) till BVC i hopp om att hon skulle komma dit (med sonen).
    Nej, du var inte alls otydlig. Däremot verkar vissa andra vara smått förvirrade.
  • Anonym (Tufft­)
    Tis 16 aug 19:17
    #18
    EnAnonumius skrev 2022-08-16 14:45:07 följande:
    Anonym (Undran) skrev 2022-08-16 14:21:25 följande:
    Exakt, trodde det var uppenbart?

    Får mamman verkligen ta barnet och flytta sådär utan vidare? Jag förstår att det är överspelat nu eftersom pappan flyttade efter, men det är rättsprincipen jag är ute efter. Jag tror det är olagligt att göra så utan den andre förälderns samtycke, nämligen.


    Är ni verkligen så "stensäkra" på att mamman tog med sig barnet?

    Utdrag ur TS igen...

    "Hon skulle åka och hälsa på sin familj, som bor 35 mil därifrån, över helgen, men dök inte upp på söndagen som vi bestämmt.. Mobilen var avstängd och hon svarade inte heller på Messenger.
    På måndagen hade vi tid på BVC, så jag körde dit och hoppades på att hon skulle komma."

    Barnet kan ju knappast vara på två ställen exakt samtidigt.
    För om barnet var med mamman hur skulle han kunna åka med det till BVC i hans och barnets hemstad, och hoppas på att mamman dök upp?
    Det står heller inte att han åkte med barnet till BVC, bara att han åkte dit.
    Det stod alltså varken eller men alla andra förstod.
  • Tis 16 aug 20:00
    #19
    pappajb skrev 2022-08-16 15:42:15 följande:
    Jo precis, men jag tycker det känns svårt att berätta just sånt som att vi kan bli sura på varandra.
    Men det är absolut en viktig del i förklaringen till varför vi inte bor ihop, när han vill ha mer ingående svar framöver.

    Nu tänker jag kanske för mycket/oroar mig igen..
    Jobbade i kundtjänst när jag var yngre, och gick en del kurser där det handlade mycket om olika ords "laddning".
    Ex. att "Nej" är ett negativt laddat ord, och istället kan man säga "Det kan jag inte hjälpa dig med" (bara ett halvdåligt exempel)

    Så jag tänker att "vi kan bli sura på varandra" är negativt just pga "Sura",
    Medans "Alla är gladare så här" är positivt pga "Glada" :)

    Är ju svårt att hitta en positiv synonym eller förklaring... Kanske ska jag bara säga "För att vi blir gladare när vi bor själva" ..? :)

    Ja men att bli sura på varandra låter ju bättre än att säga att ni inte tycker om varandra längre. Och du måste vara ärlig mot honom, på en passande nivå. I bland blir folk sura på varandra fast det är inte så farligt, du kan inte skydda honom och skönskriva allt. 


    Din förklaring med bästisen tycker jag låter förvirrande. Han ska ju inte få för sig att du och mamman är bästisar, nu vill du träffa några andra kvinnor ett tag, för att sen vara med din bästis igen. Precis som han säkert återvänder till sin bästis. Och koppla inte ihop det med att han har två rum. Om han skulle nöja sig med ett rum, skulle ni ändå inte flytta ihop. 


     

Svar på tråden När barnet frågar varför vi inte bor ihop
Logga in
Bli medlem