Borde inte folket ha mer att säga till om i en demokrati?

Det här är ett komplext problem som är svårt att bena ut. Jag kan försöka få ut det i punktform (i den ordning jag kommer på dem, det finns ingen tanke bakom siffran):

1: Nepotism och korruption (förmodligen mer omfattande än vad gemene man vill eller kan tro) bland politiker och höga tjänstemän.

2: Politiker utan utbildning och/eller erfarenhet inom de områden de är satta att ta beslut inom. Politikerna hamnar i elfenbenstorn.

3: Byråkrati minskar effektiviteten

4: Inget politiker- eller tjänstemannaansvar. När människor vet att de inte kommer att behöva ta ansvar för sina beslut, fattar de slarvigare sådana. När fel begås pekas det mot andra myndigheter/instanser/partier.

5:Tendensen att se politiker som en elit som har andra spelregler än "vanliga" människor. "Min man kör tunga stenar", "Det är okej för mig att flyga från Stockholm till Gotland."

6: Åsikten att staten och dess representanter vet bättre än folket om vad som är bäst för de senare

7: Har någon klättrat till en tillräckligt hög position inom politiken/myndighet, så kan personen i princip inte bli av med jobbet, utan är försörjd av skattepengar.

8: Det finns för mycket pengar i politik, och inte tillräckligt med krav eller kontroll på politikerna för att få ut dem. Detta rimmar illa med bristen på ansvar i punkt 4. I övriga samhället speglar lönenivån bland annat nivån av ansvar personen har, men politiker och tjänstemän har i praktiken inte något ansvar för det de gör, trots hög lön.

9: Den tredje statsmakten är inte politiskt oberoende. Journalister använder sin position för att framföra sina åsikter och sin agenda. Knivhugg kallas för sticksår. Gärningsmäns identitet röjs bara om gärningsmannen har ett svenskt namn. Bara den ena kandidatens supportrar intervjuas under ett presidentval. Kritiska röster hånas öppet, om de alls får komma till tals. Man låter påskina att man stoppat "mannen på gatan" för en intervju, när det i själva verket är en lokalpolitiker/aktivist. Intervjuade politiker och tjänstemän ifrågasätts inte i någon högre utsträckning, utan deras uttalanden accepteras.

10: Politiker kan ändra sin politik och strunta i vallöften under en mandatperiod utan att folket kan påverka. Vid nästa val kan det vara försent.

11: Folkomröstningar i Sverige är bara ett spel för gallerierna för att få befolkningen att känna att de kan påverka. Omröstningarna är bara vägledande för politikerna.

Så resonerade medel- och överklassen för drygt hundra år sedan också. Man ansåg att vanliga arbetare och bönder inte skulle ha rösträtt, de var för obildade och okunniga om politik för att kunna rösta på ett välgrundat sätt. Likaså med motståndet mot att kvinnor skulle ha rösträtt, de var ju veka, hysteriska varelser som var intellektuellt underlägsna mannen, inte skulle väl de bry sina söta huvuden om politik som de ändå inte förstod.

Det är därför utsökt ironiskt att Vänstern vill på nytt införa ett system som grundar sig på ett tankesätt som deras egna föregångare en gång stred, och dog, för skulle ändras. Historielöshet deluxe, minst sagt.

Jag tror du citerade fel inlägg.