Åka 100 mil, förkyld, för att träffa döende släkting?

*Inte jätteduktig utan jätteförkyld

Jag måste vara hemma med djuren och sonen som går i skolan.
Annars hade jag absolut kört, vi var där uppe för 5 veckor sedan och vi turades om att köra, och när det var min tur stenslocknade han i 2 timmar×2, så därför vet jag att det tar på energin att köra.

Hotell har vi inte råd med.

Han ringer och pratar med sin mamma varannan månad ungefär, så de har inte jättekontakt.

Jag är nog lite okänslig där, för jag tycker inte att det är en så stor grej att någon dör, det är så livet går till om man tänker efter lite... Om man inte fruktar döden är den inte så skrämmande.

Får se imorron vad akuten kommer fram till. 

Sambon ska göra ett coronatest imorron också.

Skulle du vilja sitta bredvid någon jättesjuk person på ett tåg i 11 timmar?

Jag ska försöka svara på det jag kommer ihåg, kunde inte citera.

Vi har pengar till bensin för att åka upp, det är att bo på hotell vi inte klarar...

Jättebra tips att köra över nätet, då är det säkert för alla och han får vara med.

Vi vet inte om det är allvarligt än, sambon bror skulle ringa när de vet mer idag. Det ända vi vet är att de kommer enbart ge henne smärtlindring, inga återupplivningsförsök.

Nu börjar även jag få ont i halsen och har legat med frossa hela natten

Nej det är ingen trolltrån, men jag ser döden som en befrielse än en tråkig händelse. 

Ang djuren har vi precis tagit hem en ny kattunge och våran gamla katt gillar inte honom än, så man måste vara med hela tiden och passa dem från slagsmål. Hade det bara varit stora katten hade han klarat sig med grannarnas hjälp, men inte som det är nu...

Vadå förlåta? Jag har mitt sätt att se på saken, vad jag tycker är rätt, men han är VUXEN, han tar sina egna beslut, jag kommer inte kedja fast honom om han vill åka. Bara att jag stödjer inte beslutet.

Ja, det är hans barn.
Dock är han väldigt känslig av sig så vi har inte berättat att farmor är dålig, tänkte vänta tills vi vet mer senare idag om det är allvarligt.

Hade sambon varit frisk så skulle jag stödja det, men inte nu som sjuk!!

Det konstiga är bara att han orkar inte ha kontakt med henne NU NÄR HON FORTFARANDE LEVER, utan han suckar jarje gång han måste ringa henne och tycker det skitjobbigt att prata med henne.

Men nu om hon dör, DÅÅÅÅ är det jätteviktigt att visa att "man är där".

Hans mamma hade haft så mycket mer behållning av att han brydde sig undertiden hon lever, när hon är död spelar ju det ingen roll för henne.

Nej, detta är mina känslor.

Men jag påminner honom att ringa och prata lite med henne för att hennes tid ska gå lite, att det ska hända något annat i hennes liv än att bara titta på tv. Men som sagt, det är typ varannan månad som han orkar ta sig den tiden... Det hade lätt kunnat gå ett halvår eller mer om han fick välja.

Hennes liv är väldigt händelselöst, hon äter varannan dag typ, går inte utanför dörren, vill bara ha besök av sönerna, vilket de orkar göra max 3 ggr på ett år. 

Jag tycker han borde bry sig om henne nu när hon lever, också...

Fast hade han VERKLIGEN brytt sig om henne hade han fått henne att må bra medans hon LEVER. Om hon överlever denna gången, kommer han då ha mer kontakt med henne?
Tror inte det. Och då bryr han sig ju bara om hur det ser ut utåt, han bryr sig INTE OM HENNE som person!

Men jag ska återkomma när vi vet mer.

Givetvis får sonen åka med upp om läkarna säger att det är slutskedet...

När vi var uppe förra gången tog vi med henne till hennes gamla hus och grillade som hon ville, det är jag jätteglad för, hon kommer aldrig kunna bo i det huset igen, och hon fick ett avslut