Åka 100 mil, förkyld, för att träffa döende släkting?

Alltså, jag fattar fullständigt TS, att hon tycker det är orimligt att kasta sig i bilen coronasjuk och köra 100 mil för att hälsa på en mamma man behöver bli påmind om att träffa och höra av sig till. 
Jag förstår också alla de som definitivt skulle prioritera det och som tycker det är fullständigt horribelt att ens tänka tanken på att faktiskt inte göra allt vad man kan för att komma fram i tid för ett ev. sista avsked.

Grejen är ju bara att mamman redan kan vara medvetslös och i ett sådant skick att sambon inte kommer hinna, eller "bara" vara väldigt sjuk och faktiskt samtidigt ha en dödlig sjukdom som gör att man faktiskt inte kommer sätta in livsuppehållande åtgärder. Ingen sådant vet vi än.

Av erfarenhet vet jag att folk gör VÄLDIGT olika i praktiken när det kommer till åldrande släktingar som inte mår bra och som är sjuka. Vissa kastar sig i bil, eller bokar skyndsamt en resa på annat sätt, medan andra faktiskt knappt verkar förstå att risken finns att det är sista möjlighet att ta farväl om sjukhuset ringer. 

Bor man 100 mil bort från sin mamma är det rimligt att ha funderat över hur man snabbt kan komma hem, och det är rimligt att inse att resan faktiskt tar lite tid. Det är däremot inte rimligt att åka INNAN man har någon som helst aning om situationen. Speciellt inte om man är sjuk i covid!

Då gissar du fel. Tydligen rusar alla familjelivs andra medlemmar till nära anhörigas undsättning.... Men personligen så tänker jag att man absolut också kan tänka på vilken information man faktiskt fått. Rent tekniskt så är andningssvårigheter väldigt viktigt att få vård för. Ett väldigt nedsatt allmäntillstånd kan tyda på att döden är i antågande... Men det är inte synonymt med livets slutskede.

Vill TS sambo åka så är det fullständigt rimligt, men det är också rimligt att TS har känslor kring det hela. Det är också rimligt att INTE resa när man är såpass sjuk att man faktiskt inte orkar med det hela.

Att köra 100 mil tar en stund!

Jag tänker att din sambo gör klokt i att uppmärksamma sjukhuset på att han vill ha återkoppling om det är aktuellt med vak i livets slutskede. 
Och att även boka in en resa upp igen om ett par veckor. Antingen mår svärmor bättre, eller så är det faktiskt så att din sambo får en chans att säga farväl.

Självklart är det ett beslut som TS sambo/man måste fatta, men det betyder ju inte att TS inte har rätt att tycka annorlunda.

Det kan absolut vara rimligt att åka/köra 100 mil till någons dödsbädd, men det är faktiskt rimligt att också inse vilka förutsättningar man har att göra detta. 

Hade sjukhuset återkopplat om att det handlade om absolut sista tiden så hade jag tyckt att det vore rimligt att försöka lösa en resa. För det kan betyda mycket att få lov att säga adjö....

Jag ser det som fullkomligt rimligt att diskutera saker på ett forum och fattar faktiskt inte vad som är skrämmande med det hela... Du ser det som att TS söker stöd. Jag ser det mer som att TS behöver vrida och vända på det hela... Vilket ju är rimligt eftersom det inte är en sak som händer ofta. Och där man vill göra rätt!

Jag tänker att saker kan låta empatilöst utifrån hur man tolkar situationen. När någon är svårt sjuk tänker man inte alltid fullt klart och då kan människor som tänker annorlunda än man själv upplevas självcentrerade, eller empatilösa. Men i själva verket handlar det om att man tolkar situationen väldigt olika.

Jag tänker att döden på många sätt alltid är närvarande när någon är gammal och skör och att TS verkar ha rätt stor empati för sin svärmor som "påminner sin sambo" om att ha vanligt hyfs mot sin mor och faktiskt höra av sig.

Själv har jag empati för både sambon, hans mamma och TS. Livet är inte alltid så lätt och mitt uppe i vad man skulle vilja göra, så slår verkligheten till. Folk blir inte alltid sjuka när deras anhöriga är friska och har möjlighet att komma på besök. Ibland så är man själv sjuk, långt bort och vet faktiskt inte hur situationen ser ut.

Jag har ingen aning om hur situationen är för TS sambos mamma, men jag tänker att det är hon eller sambon inte är i tråden. Här inne är TS och hon har faktiskt min sympati. Det är så lätt att veta vilken relation någon faktiskt har till sin mamma, när han faktiskt inte tagit sig tid till henne i vardagen. Det är inte så lätt att veta att tanken på att mamma kommer gå bort faktiskt får människor att omvärdera. 

Förhoppningsvis hinner hennes sambo med att träffa sin mor igen. Utan att smitta folk, eller att själv råka illa ut p.g.a. olämplig resa när man faktiskt inte orkar.

Men du inser väl förhållande att andningssvårigheter mycket väl kan leda till ett snabbt förlopp där svärmor stryker med? Eller?

Läkare kommer inte höra av sig till anhöriga och meddela att någonting om det faktiskt är stor chans att hon överlever. Trots att det finns uppenbara risker....

Så försök vara stöttande oavsett vad du tycker han borde ha gjort... Mitt uppe i det här är det väl ingen ide att hålla på och tycka att han borde gjort annorlunda. 

Om du på fullaste allvar tänker att det bara handlar om att din partner "vill visa upp sig" förstår jag faktiskt inte vad du ser hos honom. I min värld är hur en man behandlar sin mamma ett tydligt exempel på vilken syn han har på andra människor. Om han skiter i henne när han inte mår bra kommer han väldigt troligt inte bry dig om dig när du/barnen hamnar i kris. 
I min värld är det ett väldigt tydligt samband.

Med tanke på att du gillar din svärmor tycker jag gott du kan unna dig att ha en egen kontakt med henne. Mot ensamhet hjälper det svärdöttrar som också ringer.

Jag tänker att man har en komplicerad relation till sina föräldrar och det faktiskt är väldigt speciellt när nån av dem dör. Tydligen så tycker din man och hans syskon att det är okej att mamma är ensam, men tycker du det?

Jag tänker att det behöver ligga på en själv att prioritera sina egna föräldrar och att det säger väldigt mycket om TS sambo/make att han ännu inte bokat något för att åka upp till din mor nu på höstlovet.

Det är rätt magstarkt att så många ser det som partnerns ansvar att visa stöd när mamma är dödssjuk och tycker att TS är känslokall, när det faktiskt handlar om en man som inte har vanlig kontakt med sin ensamma mor.

Det handlar troligen inte alls om känslokyla utan om att man som vuxen faktiskt förväntas klara själv ta ansvar för relationen till sina föräldrar. 

Jag har naturligtvis sympati för TS sambo att han blir alldeles till sig och vill åka upp... Men i min värld är det rätt tomt prat om det inte omedelbart bokas och planeras för en resa upp!

Personligen så tänker jag att det tyvärr förekommer att män helt "glömmer bort" sin mamma och att de fullständigt skiter i henne.
Naturligtvis "inte alla män" men uppenbarligen har TS en man som inte själv klarar att ta tillräckligt god hand om sin mor i samband med sjukdom. Kan inte själv försöka fixa praktiska saker såsom att ordna fram kläder etc. Utan folk runt omkring får försöka lösa situationen, trots att det finns 4 söner.

Men naturligtvis ska vi diskutera alla män som förmår, för det är annars djupt kränkande mot dessa. Att ens insinuera att män faktiskt ibland har dåliga egenskaper ska vi naturligtvis INTE ägna oss åt. 

Vad är det för män och sammanhang där det är okej att mamma flyttar in på korttidsboende en period och där söner inte prioriterar att åka upp?

Alltså, självklart vet någon var damen är och anhöriga ska naturligtvis informeras om den enskilde själv önskar. 
Jag tänker att det inte är någon annans fel att damen är borta, utan detta beror troligen på att man inte fått tag i anhöriga, eller att damen dragit tillbaka samtycket att berätta var hon befinner sig.

Hon är högst troligt alltså inte borttappad på riktigt, utan ni har antingen inte hittat rätt person som vet... Eller så får den personen inte säga något. Eller så tolkar folk runtomkring att barnen faktiskt inte är ett dugg intresserade och har lagt "ringa anhöriga" lång ned i högen av grejer som ska göras.