Åka 100 mil, förkyld, för att träffa döende släkting?

Mari123: Bor man långt bort och ens förälder är döende så gör man allt man kan för att hinna fram innan det är för sent. Men nej, man kanske inte hinner men då har man iallefall försökt. 

Förövrigt har inte ts och hennes sambo fått något dödsbud ännu. 

Alltså, jag fattar fullständigt TS, att hon tycker det är orimligt att kasta sig i bilen coronasjuk och köra 100 mil för att hälsa på en mamma man behöver bli påmind om att träffa och höra av sig till. 
Jag förstår också alla de som definitivt skulle prioritera det och som tycker det är fullständigt horribelt att ens tänka tanken på att faktiskt inte göra allt vad man kan för att komma fram i tid för ett ev. sista avsked.

Grejen är ju bara att mamman redan kan vara medvetslös och i ett sådant skick att sambon inte kommer hinna, eller "bara" vara väldigt sjuk och faktiskt samtidigt ha en dödlig sjukdom som gör att man faktiskt inte kommer sätta in livsuppehållande åtgärder. Ingen sådant vet vi än.

Av erfarenhet vet jag att folk gör VÄLDIGT olika i praktiken när det kommer till åldrande släktingar som inte mår bra och som är sjuka. Vissa kastar sig i bil, eller bokar skyndsamt en resa på annat sätt, medan andra faktiskt knappt verkar förstå att risken finns att det är sista möjlighet att ta farväl om sjukhuset ringer. 

Bor man 100 mil bort från sin mamma är det rimligt att ha funderat över hur man snabbt kan komma hem, och det är rimligt att inse att resan faktiskt tar lite tid. Det är däremot inte rimligt att åka INNAN man har någon som helst aning om situationen. Speciellt inte om man är sjuk i covid!

Jag bor fyra km från vårt sjukhus där min mamma skulle hamna om hon låg för döden. Initialt innan vårt fina hospice. Skulle jag rusa dit? NÄ, jag kramade om henne rejält för fyra år sedan när vi sågs för sista gången och jag visste att det var den sista. Hon skulle inte vilja se mitt nylle på dödsbädden Avstånd kan vara den djupaste respekt.