• Anonym (NN)
    Lör 17 sep 09:43
    3468 visningar
    35 svar
    35
    3468

    Var går gränsen för emotionell otrohet?

    Jag har en besvärlig situation. Egentligen tror jag att jag vet vad som är rätt. Men undrar om någon annan har varit med om liknande? 

    Jag är lyckligt gift och jag och min man har barn ihop. Men jag har en komplicerad relation till min bästa vän (man, också gift med barn). Vi delar allt och står varandra nära. Vi har varit igenom en förälskelse men valde att stanna hos våra respektive och hålla fast vid vår vänskapen. 

    Den andre mannen är alltså min bästa vän och jag kan inte tänka mig att klippa kontakten. På vissa sätt står jag honom närmare än min man, när det gäller vad vi kan prata om och sånt. Ingen av oss har planer på att skilja oss. Men hur håller man på gränserna?  Min vän har fortfarande starka känslor för mig och om jag inte höll emot så skulle han nog inte tveka på att bryta sina löften mot sin fru. Det hänger alltså mycket på mig att upprätthålla gränserna. Jag vet ju vad jag vill men i stunder kan det vara svårare att stå pall.

    Vänskapen med den andre mannen är för viktig för mig för att jag ska kunna säga upp kontakten helt eller göra om det till en mer ytlig bekantskap. När det gäller fysiska inviter så litar jag rätt mycket till min förmåga att hålla emot. Men var går egentligen gränsen för emotionell otrohet?

  • Svar på tråden Var går gränsen för emotionell otrohet?
  • Anonym (,kbug­¨bniä)
    Lör 17 sep 09:55
    #1
    +1

    Gränsen för mig går vid att det jag säger till mina manliga vänner ska jag även kunna säga om min man står bredvid.

    Undantag om jag behöver ventilera och få en mans uppfattning på något jag och min man är oense om eller som jag tycker är jobbigt att min man gör eller så och då ber om råd för att jag vill försöka förstå men inte kan/vill fråga min man. 


    Var gränsen gå för din man vet bara han. 


    Rent krasst är det respektlöst, tycker jag, mot din man att inte sätta en tydlig gräns för din vän om vad som är ok och inte. 


     

  • Anonym (Kvinn­a 39)
    Lör 17 sep 10:25
    #2
    +1

    Det ni håller på med är inte ok, vad du än vill kalla det. Ett riskbeteende där ni båda göder era känslor. Vad skulle du vilja att din man gjorde om han var i samma situation? Skulle du vara ok med att han och den aktuella kvinnan fortsatte umgås, om han skulle ha starka känslor för henne och hon skulle skilja sig på tre sekunder om han gav klartecken? Dessutom med stor risk att det faktiskt händer något fysiskt mellan dem en dag? Nej ts, om du värnar minsta lilla om ditt äktenskap så bryter du med vännen.

  • Lör 17 sep 11:04
    #3
    +2

    Eftersom det finns känslor mellan er och ni har en kärlekshistoria så har ni ju för längesen passerat den gränsen. 

    Att du dessutom värderar honom högre än din man talar ju sitt tydliga språk...

  • Anonym (Siegf­ried och Roy)
    Lör 17 sep 11:12
    #4
    +1

    Av det du beskriver så har ni ju egentligen aldrig gjort slut, ni valde bara att fortsätta er relation även om ni stannat hos era respektive. Det ni inte kan göra fysiskt i träffar har bara omvandlats till ord.

    Ni har varandra som en backup om era vanliga liv skiter sig. 


    Jag skulle inte kalla det som att du är lyckligt gift, snarare mer att du inte är beredd på att ta konsekvenserna som det innebär att välja denna man. Lyckligt gift innebär att du inte skulle haft några problem med att släppa taget om mannen och bli platoniska vänner... 
  • Anonym (NN) Trådstartaren
    Lör 17 sep 11:13
    #5
    -3

    Ok, jag hör er och borde väl inte väntat mig något annat än fördömanden härifrån!

    till mitt försvar: jag har ingen otrohetsaffär bakom mig. istället involverade jag min man och vi har gått igenom det tillsammans. Han är rätt väl införstådd med min situation och det är inte så att jag smusslar med att jag och ?den andre? är vänner.

    Men hade gärna velat göra från andra som varit i liknande situationer. 

  • Anonym (Anna)
    Lör 17 sep 11:31
    #6
    +1

    Du ber om råd men blir förbannad och kallar det fördömande? Det ni gör är enligt många inte ok. Ett sätt kan ju vara att visa era respektive din ts så får du snart veta hur de två som påverkas IRL kommer råda dig. 

  • Anonym (Kvinn­a 39)
    Lör 17 sep 11:31
    #7
    Anonym (Anna) skrev 2022-09-17 11:31:03 följande:

    Du ber om råd men blir förbannad och kallar det fördömande? Det ni gör är enligt många inte ok. Ett sätt kan ju vara att visa era respektive din ts så får du snart veta hur de två som påverkas IRL kommer råda dig. 


    Faktiskt en mycket bra idé.
  • Anonym (Anna)
    Lör 17 sep 11:37
    #8
    Anonym (Kvinna 39) skrev 2022-09-17 11:31:46 följande:
    Faktiskt en mycket bra idé.
    Ja..jag kanske låter spydig men faktum är att vi främlingar kan säga vad som helst. Det är ju hur deras respektive uppfattar det hela som är viktigt. Ts börjar dessutom med:
    Jag har en besvärlig situation. Egentligen tror jag att jag vet vad som är rätt.

  • Anonym (Kvinn­a 39)
    Lör 17 sep 11:44
    #9
    +1
    Anonym (Anna) skrev 2022-09-17 11:37:02 följande:
    Ja..jag kanske låter spydig men faktum är att vi främlingar kan säga vad som helst. Det är ju hur deras respektive uppfattar det hela som är viktigt. Ts börjar dessutom med:
    Jag har en besvärlig situation. Egentligen tror jag att jag vet vad som är rätt.
    Jag förstår dock inte ts man i det här. Han vet om situationen (enligt inlägg 5) och har inte protesterat, om inte ts har utelämnat den detaljen medvetet. Det vore intressant att få hans ärliga perspektiv också, inte bara ts försäkran om att han "är införstådd" och sedan inget mer med det.
  • Anonym (Anna)
    Lör 17 sep 11:50
    #10
    Anonym (Kvinna 39) skrev 2022-09-17 11:44:05 följande:
    Jag förstår dock inte ts man i det här. Han vet om situationen (enligt inlägg 5) och har inte protesterat, om inte ts har utelämnat den detaljen medvetet. Det vore intressant att få hans ärliga perspektiv också, inte bara ts försäkran om att han "är införstådd" och sedan inget mer med det.
    Ja det har du rätt i vore intressant.
    Jag tror ts väntade sig att få medhåll i detta och försöker intala sig att mannen är införstådd. 
    Samtidigt beskriver hon situationen som både besvärlig och komplicerad. 
    Enligt mig så är det inte ok det de två  håller på med.
Svar på tråden Var går gränsen för emotionell otrohet?
Logga in
Bli medlem