Hon känner sig utstött... tröttsamt

Hej
Det låter som att det har blivit polariserat och att både hon och du ser den andre med negativa ögon. Så ni har alltså BÅDA ansvar i att det har blivit som det har blivit.
Men det låter även som det har blivit en  negativ gruppdynamik, "vi andra mot henne" och det låter inget bra. 

Hennes tolkningar kan du inte påverka men fundera och ta ansvar för hur du tolkar och hur du beter dig. Det är lätt att bli hemmablind och det är lätt att man tar sig rätten att bete sig illa/ignorant och skjuter över ansvaret på den andre för att man tycker att hens beteende är dåligt/löjligt etc.
Hon har absolut en del i att det har blivit som det har blivit men försök att tänka dig in i hur det känns för henne, att känna sig utanför är ju jätteledsamt.

Fundera på vad DU kan göra för att förändra situationen och välj att inte gå på första impulsen när du tolkar. 
Just nu låter det som att du mest går i försvar och pekar på henne. Men det blir sällan konstruktivt.

Hon har varit en del av er familj i minst 5 år och hon är mamma till dina syskonbarn. Om du har svårt att ha empati med henne så ha åtminstone empati med barnen och din bror som ju ständigt hamnar emellan. 

Det är jobbigt att ha en person i familjen som lätt tar på sig offerkoftan men det kan även göra att man aldrig ser deras känslor som legitima eller rannsakar sitt eget beteende.
Och jag tror att det har blivit så i din familj faktiskt.
Du är snabb att döma ut henne som löjlig, dramatisk och småaktig. Men det låter som att hon faktiskt till viss del har rätt i att känna sig utanför.

Så när hon hakar upp sig på något är det småsaker men när du reagerar på vad hon skrivit om olyckan med barnet är det en jättegrej, värt att gå i klinch och bli ovänner kring?

Du kan ju välja att fortsätta kasta sten i glashus och då också fortsätta ha det problematiskt (och tröttsamt) i din närmsta familj eller välja ta ansvar för din del i det som bli fel....

Och jag hade inte varvat igång för att min svägerska skrivit att barnet skadat sig med pappa.
Det gjorde du.

Man tolkar och upplever olika.

Men skillnaden är väl att du inte måste gå i försvar och skapa konflikt för din brors del. Han är vuxen och får ta sina konflikter själv. Om han känner sig uthängd får han ta det med sin sambo/fru.

Hon upplever att ni som grupp systematiskt utesluter och nervärderar henne. Vilket av dina beskrivningar faktiskt låter som ni gör. Sen att allt sker utportionerat i småstick (som du väljer se som skitsaker) gör det inte bättre eller mer ok.
Hon kanske har lätt att dra på sig offerkoftan men det gör inte att ni får bete er hur somhelst för det.

Fast du skrev att DU gick i klinch med henne utifrån att hon hängde ut din bror på instagram. 
Det du beskriver ovan har ju inget med dig att göra.
Det får väl din mamma hantera.

Om din bror dessutom ÄR frånvarande så kan ni väl ha empati kring att hon blir besviken. Inget konstigt med det.

Ärligt.
Ni agerar som en grupp vilket för vem som helst blir obehagligt och till slut faktiskt övergår i mobbing. Försök att sätta dig in i hur det kan kännas. Tänk om det var tvärtom. Du ensam med en hel familj som hon, där alla agerar mot dig. 
Du och resten av familjen har ju övertaget, hon är helt klart i underläge (både i antal och i social kontext)...och då har NI ett större ansvar kring hur ni beter er.
Hon kanske är jättekänslig men hon är fortfarande tillsammans med din bror och du tjänar på att få en hanterbar relation med henne