Hon känner sig utstött... tröttsamt

Din mamma borde betee sig som den vuxna hon är och inte bli sur över den kommentaren. Så nej, det var inte rätt skrivit av din mamma. 

Självklart blev hon besviken av att din bror, pappan till barnet, i te hade bättre uppsikt. Det är dock inte detsamma som att tycka att det är hans fel att barnet ramlade. 

Din mamma borde ha hanterar det mycket bättre, och på ett vuxet sätt. Ännu bättre, bekräfta hennes känsla av besvikelse. Din mamma var heller inte speciellt glad att din bror inte hade bättre uppsikt över hennes barnbarn?! 

Varför tillåter du dem att komma hem till er om de behandlar dig så illa? 
Och varför stannar du kvar hos din man om han inte törs säga ifrån till dem? 

Vill på inget sätt verka okänslig och dryg, men varför inte erkänna det när folk började call you out för att det var du? Skriv rakt upp och ned istället, för det här tjänar ju ingenting till. Finns massa folk här som vill lyssna och stötta, men man blir ganska matt av de här tvärtom-trådarna. 

Låter som din ingifta släkt är fördjävla tråkig och jag önskar dig all lycka verkligen. 

Skrev precis det, att det var en tvärtom-tråd, och fick otrevligt svar tillbaka. Familjen är galen men tycker att du också verkar konstig som sitter och skriver såhär i dagar. Mina sympatier minskar, om man säger så.

Ja, det är klart att jag får.

Så synd att du ashålade ut dig. Hade du inte gjort det så hade jag tyckt synd om dig.
Nu gick du ut med att du är ett rövhål och då kan du ju inte ändra på det - Nu får du vara ett rövhål.
Original-tösen hade jag som sagt tyckt synd om.

"Sprida negativitet"? Är du på riktigt?
Det gjorde du ju själv? Jag har inte sagt något värre om dig än du gjorde själv ...? Du började tråden med att "Jag beter mig som ett rövhål", jag skriver att det är synd att "du skriver att du beter dig som ett rövhål när du inte är det", men jag sprider negativitet?
Jag påpekade vad du själv gjort och tagit upp och att om du inte gjort så, så hade jag tyckt synd om dig.
Allt negativt började du med helt själv.

Önskar du, så kan jag dock såga sönder dig fullständigt. Bara be om du vill.

Men vad gör han? Bjöd han in dig i gruppen där de delade foton? Kommenterade han systerns inlägg om ?Hela familjen? med att du saknades? Jag tror att han släpper igenom rätt mycket eftersom han är uppväxt med, och van vid, att de beter sig illa. Det har blivit en del av livet för honom. Vet inte om du känner till begreppet Normaliseringsprocess? Att även riktigt dåliga saker till sist blir vardag. 

Vi har som sagt haft en situation som påminner lite om er. Det som skapade förändring var när min man sa ifrån ordentligt en gång. Och med handling visade att han menade allvar. Till sist sjönk det in att de inte längre kunde bestämma. Och det viktiga var att han och jag var ett team. Han stod inte mitt emellan sin familj (mig o barnen) och sin uppväxtfamilj utan han och jag var på samma lag och han tog ett tydligt steg ifrån dem. 

Idag har vi en bra relation till hans familj. De har insett att det finns gränser och att de inte kan ta sin son för givet. Han följer inte deras ord längre.

Hur är förhållandet till din familj? Hur vill din mina gå vidare (jag antar att han också vill ha en förändring)?

Misstolka mig inte, för jag tycker att de verkar taskiga mot dig, men jag kan hålla med om att du framstår som känslig i detta med att hon skrev hela familjen när alla utom du var med. Hon borde ha skrivit "familjen" och inte "hela familjen" men att hänga upp sig på ett ord som förhoppningsvis var oavsiktligt blir jobbigt. Inte desto mindre måste de tänka på dina känslor och kanske tänka efter innan de skriver/säger något.

Vi är alla olika känsliga och vi måste ibland lära oss hur vi bäst umgås med människor som vi kanske inte hade valt självmant. Med det sagt, de behöver tänka på hur de uttrycker sig och du måste försöka att inte bry dig om dem och deras åsikter, att inte ta vid dig.

Jag hoppas verkligen att ni lär er  någon form av samspel. Och du har rätt till dina känslor! 

Jag hoppas att du inte tar vid dig av mitt i lägg för det är verkligen inte meningen, det är svårt att få fram nyanserna i skrift.