• Anonym (ett)
    Tor 22 sep 2022 09:10
    9331 visningar
    111 svar
    +1
    111
    9331

    Ett barn som dött

    Anonym (Förtvivlad) skrev 2022-09-22 09:02:58 följande:
    Långt innan jag adopterades tycker jag inte då hon föddes och dog fem månader innan jag kom. I min värld är det en väldigt kort tid. När jag är ute och berättar om min adoption så är det en viktigt del av det hela eftersom hennes död är lite uppkomsten till min adoption. Så det är i allra högsta grad relevant för mig att ha med. 
    Lika mycket som jag har en bild på min döda farmor som betytt mycket i mitt liv. 
    Menar egentligen att varför har min mamma större rätt än mig 
    På ett sätt tolkar jag det som att din mamma ser din döda syster som sitt barn, medan du som är adopterad inte är fullt ut hennes barn på samma sätt. Hade du varit biologiskt barn fött ett litet tag efter din döda syster hade hon ju sett er som fullvärdiga syskon.

    Du synar hennes bild av sina barn och det gillar hon inte, kanske för att hon egentligen inte gillar sina egna känslor kring det här med biologiska och adopterade barn. Hon förväntas känna på samma sätt kring er två barn, men hon gör inte det, och när du pratar om hennes döda biologiska barn så kommer det upp till ytan för henne. 
  • Anonym (ett)
    Tor 22 sep 2022 10:09
    #13
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-22 09:59:29 följande:
    Så 5 månader efter att barnet dog kom du till din adoptivfamilj?  

    Hur kunde det gå så fort? 
    Om TS är vuxen nu så var adoptionerna på den tiden snabba och inte så utredda som de är nuförtiden. På 60-70-talet var det inte så noga, man tog ett barn i ett land och gav det till en barnlös i ett annat land. Det gör man ju nu också, men med lite mer kringarbete och utredning av både barnet och adoptivföräldrarna.
  • Anonym (ett)
    Tor 22 sep 2022 10:10
    #14
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-22 10:02:13 följande:
    Vad är det för foto du har, om hon föddes och sedan dog direkt? 

    Måste du visa fotot, räcker det inte att berätta om henne?
    Enligt det första inlägget så levde barnet i tre dagar. Dessutom är det inte omöjligt att fotografera ett dött barn heller.
  • Anonym (ett)
    Tor 22 sep 2022 13:08
    #28
    Anonym (X) skrev 2022-09-22 10:34:37 följande:
    Osmakligt att visa kort oavsett.
    Det behöver det väl inte alls vara. I synnerhet om kortet togs när barnet fortfarande levde. Eller skulle du aldrig någonsin visa en bild av någon som levt och sedan dött? 
  • Anonym (ett)
    Tor 22 sep 2022 13:11
    #29
    Anonym (äckligt) skrev 2022-09-22 12:56:27 följande:

    Adoption betyder ofta problem med fertiliteten, svåra och jobbiga saker som inte är någon annans historia att berätta på ett respektlöst sätt. Att nämna det på en offentlig föreläsning kan vara ok, att t.om visa bild är verkligen över gränsen.


    Adoption handlar inte bara om den som adopterar, utan i allra högsta grad även om den som adopteras. Att få prata om SIN historia på det sätt man själv vill borde vara var och ens rätt.

    Adoptivföräldrar brukar sällan ha några betänkligheter om vad de delar med sig av om sina adoptivbarn, saker som kan vara minst lika känsliga. 
  • Anonym (ett)
    Fre 23 sep 2022 10:44
    #71
    +1
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 10:14:17 följande:
    Vad har detta med fotot att göra? Eller är det för att "ge igen", som du vill gå emot din mammas önskan?

    Du borde kanske gå i terapi och prata med någon om detta, eftersom det får dig att må dåligt. Du verkar inte ha bearbetat detta, och då ska du kanske inte ut och föreläsa om det heller, med eller utan foto. 
    Det kanske är just därför som TS ska ut och föreläsa, för att upplysa världen om det högst problematiska i adoption som skett så lättvindligt till Sverige genom åren.

    Att adopteras är ett trauma, barnet flyttas från sitt land, tas ifrån sitt språk, sin biologiska länk och tappar hela sin kultur. Och om de sen inte ses som fullvärdiga medlemmar ens i sin nya familj så blir ju situationen fullständigt rotlös. Och så många adopterade mår dåligt, under uppväxten och i vuxen ålder, förekomsten av psykisk ohälsa, självmord med mera är många gånger högre.

    Inte heller erbjuds riktad terapi för adopterade i nån särskilt stor utsträckning. med tanke på hur många barn som adopterats till Sverige så borde det finnas en hel apparat för att ta hand om dessa barns trauman och ohälsa. Men  man stoppar huvudet i sanden för att inte förstöra kontexten kring adoption som vill göra gällande att adoption är ett gott sätt att ta sig an behövande barn. Alla som utmanar den bilden ska helst tystas. 

    Inte sällan är adoptionen oetiskt skött från start med att barnet kan vara stulet från sin familj.

    Och sen familjen som adopterar då, de har ofta egna trauman med infertilitet, missfall, döda barn och det adopterade barnet ska fixa föräldrarnas problem som antas vara barnlösheten. Inget barnfokus där inte, utan bara fokus på att de vuxna ska få bli föräldrar. Utredningarna av adoptivföräldrar är ofta bristfällig och främst inriktad på det materiella som boende, inkomst etc. Och utförs av oerfarna socialsekreterare som har ganska liten makt att säga nej till resursstarka personer som vill kräva sin rätt även om de är olämpliga eller själva lider av obearbetade trauman och psykisk ohälsa. 

    Så varför är mammans trauma och hur hon hanterar det viktigare för TS att ta ansvar för än att adoptivmamman förhåller sig till TS trauma och tar ansvar för det? Det är dessutom adoptivmamman som delvis orsakat TS trauma genom att adoptera, så där borde ansvarsbördan väga ännu tyngre. 
  • Anonym (ett)
    Fre 23 sep 2022 11:05
    #73
    nernu skrev 2022-09-23 10:58:21 följande:
    Du verkar inte vara riktigt klok. Hur kan man ha sådan fullständig brist på empati? Har inte dina adoptivföräldrar tagit hand om dig som de ska?
    Varför ska TS avkrävas mer empati för sina adoptivföräldrar än de visar henne? Har hon månne en tacksamhetsskuld för att hon fick ynnesten leva hos adoptivföräldrarna och vara deras adoptivbarn (dock inte syskon till deras biologiska barn) i fina Sverige?

    Och nej, alla adoptivföräldrar tar inte hand om barnen de adopterar som de ska. De är individer och har olika fallenhet för föräldraskap precis som andra föräldrar.

    Skillnaden ligger väl i att de tar ett barn som genomgått trauma och det kräver en del mer av föräldrarna än att få biologiska barn som inte varit med om trauma och flyttats över halva jorden för att fixa någons barnlöshet. 
  • Anonym (ett)
    Fre 23 sep 2022 11:19
    #76
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 11:10:13 följande:
    Är det det som det handlar om? Att om de inte visar mig respekt så ska jag inte visa dom någon?

    Nu skriver TS att de har en bra relation, så att inte kunna visa respekt för sin mammas önskan känns empatilöst. 
    Lika empatilöst av mamman som inte kan visa respekt för TS önskan. Frågan är varför TS avkrävs mer empati av de som skriver i tråden. 
  • Anonym (ett)
    Fre 23 sep 2022 11:23
    #78
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 11:16:25 följande:
    Fast du fråntas inte rätten till din familj bara för att du inte visar fotot. Du har fotot i din ägo, så vad förändras för att du visar okända människor fotot? Inget förändras, din historia är exakt densamma och de som lyssnar förstår dig varken mer eller mindre för att du visar ett foto. Fotot tillför inte din föreläsning något, däremot ditt privatliv, och då räcker det att du har fotot, men inte visar det av respekt för din mamma. 

    Är det verkligen något du vill göra en konflikt av, nu när din mamma är så gammal? Ska detta verkligen förstöra er relation hennes sista år?
    Du har verkligen fallenhet för att ta upp argument som tangerar känslomässig utpressning. TS borde bete sig si och så för att inte såra eller störa sin känsliga mamma som varit med om infertilitet, trauman, nu är gammal osv.

    Men ingen motsvarande känsla för att TS också har behov av att bearbeta sitt trauma i att vara adopterad och nu inte ens ses som ett syskon till sin adoptivmammans biologiska barn. Ska mammans behov alltid gå före TS behov?
  • Anonym (ett)
    Fre 23 sep 2022 11:49
    #80
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 11:34:01 följande:
    Jag har redan skrivit att TS borde bearbeta sitt trauma och det före hon åker runt och föreläser om det. 
    Föreläsningarna är sannolikt hennes sätt att bearbeta sitt trauma. Mamman kanske borde ha bearbeta sitt tramua innan hon adopterade.
  • Anonym (ett)
    Fre 23 sep 2022 13:37
    #81
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 11:22:23 följande:
    För att det är hennes mammas barn som dog, det är hennes mamma som förlorat ett barn. TS har inte förlorat någon, det är ett syskon som TS aldrig känt, ett syskon som antagligen inte blivit TS syskon om det levt, för då hade TS inte adopterats. 

    TS kan berätta sin historia lika bra utan fotot. 
    TS har förlorat hela sin ursprungsfamilj, separerats från sina biologiska föräldrar, tagits från sitt land, förlorat sitt språk och sin kultur. 

    Mamman förlorade ett barn, och som en följd av det så tog hon ett helt annat barn som fick lämna sitt land, sin kultur, sitt språk och skeppades över halva jorden för att laga adoptivmammans sår efter det förlorade barnet.

    Hur kan du påstå att TS inte har förlorat någon? TS har förlorat väldigt mycket för att tillgodose sin adoptivmammas behov av att ha barn. Såklart det döda barnet är en del av TS historia, det är själva ursprunget till TS historia. 
  • Anonym (ett)
    Fre 23 sep 2022 13:57
    #84
    EpicF skrev 2022-09-23 13:46:27 följande:
    Kan lika gärna vara så art hennes biologiska föräldrar var döda när hon adopterades och att hon genom adoptionen slapp att bo på barnhem. 

    Självklart har ts förlorat sin kultur etc. Men hon borde ändå respektera sin mammas önskan om att inte visa bilden. Bilden är förövrigt inte sentral i ts adoptionsberättelse. Hon kan på ett bra sätt fortsätta att föreläsa om sin adoption utan att visa bild på ett barn som dog innan hon kom. 
    Och att förlora sina biologiska föräldrar är ju en enorm förlust och ett gigantiskt trauma i så fall. Att ovanpå det skeppas till ett helt nytt land med en helt annan kultur, ett annat språk, en okänd familj, det blir en extra krydda på traumat.

    Dessutom kommer det ju fram mer och mer att alla dessa föräldralösa barn som adopterades till Sverige inte alls alltid var föräldralösa, utan stals från sina familjer för att kunna adopteras bort till andra länder. Med en nätt liten summa på fickan till den som kunde hitta bra barn att ta. 

    Allt för att tillgodose rika svenskars behov av att få ett barn. 

    Bilden på det döda barnet kan kännas lika central för TS som den känns sårbar för mamman. Men inte bara mamman äger historian, även TS är en del av det hela. Och utan det döda barnet hade TS sannolikt aldrig hamnat i den här familjen. Det döda barnet är alltså huvudorsaken till att familjen adopterad överhuvudtaget. Och mamman påstår ju att barnet inte ens är TS syskon, vilket visar att mamman inte ser sitt adoptivbarn som jämställt sitt biologiska barn. Även det låter som ett trauma för TS att inse. 
  • Anonym (ett)
    Fre 23 sep 2022 14:00
    #87
    Anonym (äckligt) skrev 2022-09-23 13:56:37 följande:

    Du skriver en hel del bra vinklar (i andra adoptionssammanhang) men inte något som ändrar just denna frågeställning. Ingen annan pratar om vad du verkar prata om.


    TS har inte förlorat detta barn, det är inte dennes trauma. Vill TS prata om sin uppväxt är det så mycket annat som är intressant än just en bild på ett svårt sjukt barn. Det ger verkligen noll för lyssnaren, samma med att berätta andra ingående detaljer om någon annans svårigheter med att få barn. Att höra om TS egna förluster, trauman och vad som kommer med en adoption är vad man går till en sån föreläsning för.


    Trist som sagt att mamman inte låtit TS anse barnet som sitt syskon men trauman är inte alltid logiska.


    Fast det döda barnet är ju hela upprinnelsen till att familjen valde att adoptera TS.

    Och bilden kanske illustrerar på ett tydligt sätt det biologiska barnets likhet med föräldrarna medan TS utseende tydligt avviker från resten av adoptivfamiljens och därför blir viktig i kontexten av TS föreläsning. 

    TS trauma är säkert inte heller logiskt. Men inte ett dugg mindre än mammans trauma. 
Svar på tråden Ett barn som dött
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.