Jag tycker oavsett vad din mamma tycker så är det problematiskt att visa upp en bild på ett svårt sjukt barn i det sammanhanget just med tanke på barnets egen integritet (även om det inte lever nu). Jag vet inte, men jag tycker bilden känns som en privat sak som inte ska visas upp i sådana sammanhang.
Jag skulle inte vilja bli uppvisade svårt sjuk på föreläsningar.
Jag är iof alltid restriktiv till att visa privata bilder i offentliga sammanhang.
Visar du bilder på fler personer? Ber du isåfall dem om lov?
Vad tror du det ger åhörarna för extra dimension att se en gammal bild på ett sjukt spädbarn? Du kanske kan ha en tecknad illustration av ett spädbarn om du vill visualisera?
Om jag satt i publiken skulle jag inte uppskattat att se den bilden. Särskilt om jag visste din mammas ståndpunkt.
Och som sagt främst med tanke på spädbarnets egen integritet. Spädbarn är också människor med ett eget liv - även om det sorgligt nog blir kort.
Anonym (ett): Ts är inte en del av det döda barnet och mammans trauma om detta. Hon borde förstå och respektera sin mammas önskan om att inte visa bilden eller prata med det med sin mamma.
Det döda barnet är inte ts trauma, utan mammans sorg och trauma. Som hon vill påminnas om. Är man 56 år så ska man kunna respektera det. Punkt.
Ts beter sig enbart som en omogen tonåring i nuläget.
.