Ett barn som dött

Jag tycker du ska respektera din mammas känslor, min pappa förlorade ett barn några år innan jag föddes och för honom är det väldigt känsligt det är det säkert för din mamma också. Jag tror inte min pappa skulle uppskatta om jag visade upp en bild på hans första barn om jag skulle ha en föreläsning heller.

Sedan håller jag med min mamma om att det inte riktigt är din syster. Dina föräldrar är dina föräldrar för att de har bestämt att de vill ha det så, de har inte bestämt att deras dotter ska vara din syster så därför är hon inte det. Det är skillnad på biologiska och adopterade barn för många oavsett hur opolitiskt korrekt det är att säga så. Samma sak gäller såklart för de flesta adopterade, många (inte alla) tycker det är väldigt viktigt att hitta sina biologiska föräldrar. 

Vad har arvsrätt med din mammas döda barn att göra? Det går inte att jämföra en levande person du har växt upp med, med någon du aldrig träffat. Du har ingenting med din mammas dotter att göra, ni har aldrig träffats, du har inte behövt sörja henne och ni hade aldrig kunnat bli syskon, som du skrev tidigare hade du inte blivit adopterad om hon överlevt. Det här handlar om din mamma och hennes sorg inte om dig. Som jag sa innan hade min pappa en son som gick bort innan jag föddes, han skulle inte heller uppskatta att jag visade upp bilder hur som helst, jag respekterar min pappa så jag skulle aldrig medvetet såra honom. 

Jag tycker det är märkligt att du tar din mammas historia och försöker göra det till din. Det är inte du som förlorat ett barn.