Barnet är Queer, pappan vill inte acceptera.

Det kan kanske ge sig med tiden. 

Jag lyssnade på Tobias Karlsson (ni vet han från let's Dance)  för inte så länge sen, på föreläsning. Han berättade om sitt liv och hur det var när han kom ut som tonåring. Hans pappa tog det ok men hans mamma hade sagt en massa dumheter.

Han hade precis läst en bok om att komma ut som gay (kanske var den skriven av Edward af Sillén, minns inte helt). I den fanns en sida som hette "10 saker du inte ska säga till din son när han kommer ut som bög" 

Hans mamma läste boken efter ett par veckor, och sen hade hon gråtande bett Tobias om ursäkt och sagt "jag sa ju 9 av de där sakerna". 
Din man kanske behöver ett liknande "wake up call" på något sätt. 

Tack för dina lästips, det ska jag titta närmre på. Jag hoppas på att tiden kan hjälpa oss här men jag tänker inte låta honom stänga dörren om det här och se hur han fortsätter ducka alla samtal om detta samt med sitt minspel tyvärr läcka vad han tänker. Det ska inte vårt barn behöva mötas av.

Tro mig, det var min första tanke. Om han inte börjar ändra sig med tiden kan nog utgången bli den. Jag vill ändå tro att han kommer till acceptans men jag väntar inte för länge. 

Hur gammal är "hen" ?

Jag tror det är bra att du är tydlig med hur du känner, att hans reaktion och inställning är oacceptabel för dig. 

Samtidigt kan du behålla din värdighet och inte fördjupa konflikten genom att skuldbelägga honom ytterligare. 

Om ni kommer till vägs ändå så kan du konstatera att du står bakom ditt barn helt oavsett vad och inte kan leva tillsammans med en person som inte kan acceptera sitt eget barn och hens livsval. Tyvärr.

Lämna en dörr öppen (om du känner att du vill) och säg att ni kanske kan försöka igen om han kommer över sina avvikande känslor. Allra bäst vore om han kan tänka sig att ta hjälp och prata med en psykolog om denna fobi.

Man ska inte utesluta att det bara handlar om tid, mannen behöver sin tid för att förstå, acceptera och komma förbi sina omogna känslor.

Jag skulle också ha jättesvårt med det, har till och med kollat med mannen först, dvs frågat hur han skulle reagera i en sån situation. Men jag tänker ändå ..... kanske är han orolig för honom? Kanske behöver han några dagar att tänka, innan han kommer med något vettigare? Jag tror att chansen här är väldigt bra, att han ändrar sig ganska snart. Han brukar ju inte vara så.

Låt pappan få smälta och bearbeta allt det i lugn och ro. Det är absolut ingen konstigt eller hemsk reaktion, utan faktiskt helt naturlig. 

Förhoppningsvis så accepterar han så småningom att hans barn är queer. 

I tonåren, mittemellan ish. 

Varför ska du be honom dra åt helvete för att han inte tycker exakt som du? Hur var det nu med tolerans och acceptans..?

Varför skulle han flytta? Står det någonstans att TS äger bostaden själv?