Varför väljer man ett sånt liv?

Det är inte riktigt så kurerna fungerar, det handlar om att se den anställde, via enkla frågor som hur är allt idag osv. man pratar positivt med den anställde, lyssnar o ställer allmänna frågor.

Men jag hjälper mina arbetare, vi har jourtider, vad ingen berättat är att vi har en inställelse tid, man får larm kanske kl 02:00, det menas inte att man ska snabba sig o rusa till arbetet, man har timmar på sig att inställa sig, man kan lugnt somna om 1-2 timme till, få betalt medans man sover denna en till två timme. för att sedan gå upp på full jourtiden när man anländer.

Sedan detta med flextid, man kanske ska serva bilen, man kan lugnt göra det på arbetstid, man flexar, ingen frågar varför man flexa. man har möten, det menas en massa skitsnack där man passa på att ta med en kaffekopp. bolla lite idéer och nya mål man kan säga 1 av 3 möten är viktiga. Möten handlar ofta om att hålla sig vaken, du ser det även på regeringen, ibland blundar dom till.

Möten är en typ av praxis, man får en fråga om man vill delta, finns saker som rör mitt område, men verkligheten visa ofta att det handlar om en marginell lite sak som egentligen inte berör mig, resultat: man håller på somna.

Inställelse tiden har ingen berättat om innan jag började, fick order att förändra det till det sämre för mina anställda, passa på att framföra detta för dom, något positivt måste man kunna ge, gillar inte o vara en slags tyrann. Det är ändå staten som betalar, alla använder sig av det nu, av mina undersåtar.

Systemet är ganska sjukt nu, vi har två kontor, kan välja vart jag ska vara.
Behövde anställa personal, boka möten med flera, fick assistans av personalchefen vid dom första intervju, vid tredje ringde jag o fråga vart han var?

Jag har inte tid o komma in idag, men du vet hur det fungerar nu, du kan sköta det själv, det är din personal. 
Om man nu ska förklara hur lite ansvar man egentligen har, man anställer med provanställning 6 månader, gjorde man fel, ansöker man bara igen.