Vi har separata ekonomier och delar alla utgifter som rör hem/barn/oss rakt av. Vi har mycket ojämna inkomster, men jag vägrar leva på hans pengar. Bilen har vi betalat lika mycket för och skrivit papper om, och delar därför också lika på kostnaderna för detta.
Vi har löst det genom ett gemensamt kreditkort varifrån alla gemensamma utgifter går från. Vid månadsskifte betalar vi sen hälften var. Mycket enkelt och mycket rättvist.
Jag tycker alltid att det är lite konstigt när folk använder termer som att "leva på hens pengar" i såna här sammanhang. De är ju en familj, liksom. Det kommer ju dessutom bli omöjligt att kunna ha helt millimeterrättvisa i längre förhållanden, speciellt med barn inblandade. Allt som föräldraledighet, vabb, bara en sån sak som en graviditet och om den tär på kroppen, om en eller båda vill jobba deltid efter barnen kommit eller bara en sån sak om att gå med på en flytt för att den andre ska få bättre jobb, men att det kanske tar ett tag innan man får ett nytt, bra jobb själv etc.
Har man ett långt, seriöst förhållande blir det svårt att räkna ut helt vad som är "rättvist" och lika. Därför klingar det lite falskt att prata om "vem som lever på vem" när man delar ett liv tillsammans.
Det blir ju en konsekvens av de val man gör. Man kan nye förvänta sig en fyra på Östermalm om man jobbar deltid i låglöneyrke.
Men, det här är ju hur JAG väljer att leva. Jag har rätt lite intresse i hur andra väljer att leva. Jag skulle inte heller skaffa hund, köpa husvagn eller semestra k Thailand, men det innebär ju inte att mina val är rätt och andras fel. För MIG är det dock otänkbart att leva på annat sätt.
Det verkar vara känsligt för dig?
Ja, när man har barn tillsammans tycker jag att man bör se sig som en enhet, det tror jag rent generellt är det bästa, för de allra flesta. För barnlösa par ser jag mindre problem med delad ekonomi.
Sen finns det ingen regel utan undantag. För vissa familjer kanske separat ekonomi är den bästa eller enda möjligheten.
Tex om den man bor med med har ett spel eller shoppingberoende , eller ännu värre drogberoende, då skulle jag inte rekommendera delad ekonomi.
Jag tycker att alla får välja själva, men jag vill slå ett slag för familjen.
Jag är också orolig för de många unga mammorna, där många verkar ta huvudansvaret för barnen, större delen av föräldraledigheten och VAB, men där männen som jobbar och tjänar mer ändå kräver separat ekonomi. Det tycker jag inte är ok, det är att utnyttja, det är inte ok även om den unga mamman går med på det.
För mig är fördelen att jag vet att jag reder mig själv. Jag är trygg i att jag inte är beroende av någon annan och jag är stolt över att bidra med lika mycket som min sambo gör. Jag vill inte blanda ekonomier och jag vill inte vara beroende av någon annan pengar. Därför är separata ekonomier att föredra för mig.
För du förstår, hur andra gör är inte relevant för mig. Du verkar dock ha mycket åsikter om andras förehavanden.
Jag svarade på TS fråga. Menar du att man inte får göra det om man inte vill bli kritiserad för egna personliga val, som på inget sätt berör andra och allra minst dig?
Varför kan du inte respektera att andra gör på annat sätt än du, utan att försöka trycka ner? Jag förstår att du inte kanske inte är helt nöjd över ditt sätt att leva. Ändra det, istället för att kritisera andra!