Barnets kön - alltmer viktigt?

Intressant. Själv har jag inte hört det IRL men känner några som fått barn med problem, så då tonas sådant så klart ner.

Jag trodde det mer berodde på att man vill ha samma kön som man själv har och att fler kvinnor pratar om sådant, och då ser det ut som att flickor är mer önskade. 

Vore Intressant att se siffror, och skillnaden mellan könen. 

Nu är det många år sen jag ens kände nån som var gravid, men under alla år före har jag då aldrig irl träffat på nån som uttryckligen önskat sig ett visst kön. Här på F.L har jag ju läst om det då och då däremot. Mest mammor som varit fixerade, men även en och annan pappa. Och jag är alltid lika förundrad! För mig som fick kämpa som en tok för att öht få barn var ett levande barn det absolut enda jag önskade mig. Kön var så ovidkommande att det inte fanns en tanke på det öht. Eller ja, i vart fall inte längre än att jag köpte neutrala babykläder till första barnet.

Håller med, vi tog inte ens reda på könet innan förlossningen. Har en nära släkting som fick ett väldigt sjukt barn och en kompis vars barn dog strax efter födseln. Det enda man ville ha var friska barn. 

Pojkmamma här och en väldigt lycklig sådan. Min son är det bästa jag har, hsn är helt underbar och min stora glädje i livet. Blir ledsen när man hör om folk som blir ledsna över pojkar. 

Jag är man och blev otroligt nöjd med att vi fick en son, men det har jag bara sagt till min närmsta vän. Det är inget jag skulle prata om allmänt.

En bekant till mig förlorade ett barn i v.40. Det dog 2 timmar innan det föddes. Är övertygad om att ett levande barn var allt hon tänkte på nästa graviditet. 

Men gud, vilken traumatisk upplevelse.

Jag har förlorat en son i v. 21+5 och en i psd, är just nu höggravid med ännu en son.
Eftersom jag är medlem i spädbarnsfonden, har gravidappar för mammor som mist barn och är lite trött på gissningar i ämnet så kan jag berätta att det vanligaste är att en önskar ett barn av motsatt kön än det en förlorade. Det är inte alls konstigt eftersom en vill ha så många påtagliga skillnader som möjligt mellan det avlidna barnet och det en bär i magen.
Många gravida som förlorat barn blir överrumplade av sina egna känslor inför att de bryr sig om könet, de är rädda att barnet och anhöriga kommer få lättare att se det nya barnet som en "ersättning" om de är samkönade. 
Det går att hitta mycket information om detta om en letar istället för att spekulera.

Känner såklart jättemycket för de som förlorat ett barn. Och mitt egna första kom ut ofärdigt. Något som definitivt  inte gick obemärkt förbi. Men nu handlar ju inte riktigt tråden om det.

Håller med, tråden handlar inte om det. Förstår inte varför många alltid har ett sånt behov av att lägga in moral och värdegrund i olika frågor. Det är ju roligare att diskutera om man gör sig lite fri från detta.

Och det är ju precis vad det är, ett diskussionsforum.