• Anonym (Matil­da)
    Sön 4 dec 2022 23:41
    86833 visningar
    300 svar
    300
    86833

    Kan inte gå vidare

    Jag är så ledsen och känner mig som en så vidrig person. För ett år sen började min kille ignorera mig. Totalt. Noll kontakt. Jag var luft för honom och alla i vår krets. Jag blev ett vrak.

    Månader gick och han hörde av sig och ville träffas och han berättade att någon hade pratat skit om mig och att det var därför han försvann för han blev så orolig att det som sagts var sant och att jag då skulle såra honom, men att han insett att det bara var skitsnack.

    Jag blev så glad när han hörde av sig men när vi skulle ses började han ignorera mig igen... ett par gånger under året har han hört av sig och velat ses men ignorerat mig när vi ska ses. Det slutade med att jag blev så ledsen av allt fram och tillbaka att jag bönade och bad om att få ses, skrev sms efter sms och sa att jag inte förstår, snälla ge mig en chans osv. Då blev han upprörd och sa att han gång på gång förklarat för mig att jag ska gå vidare. 


    Jag har blivit så ledsen. Förstörd. Känner inte igen mig själv längre för jag känner mig helt fast i sorgen att han kommit och gått. I det sista samtalet vi hade sa han saker som om det vore sanningar som jag glömt bort totalt och han berättade situationer som vi ska ha haft som jag inte alls upplevt. "Jag har ju sagt abc...." och "du vet om xyz för det har jag sagt till dig!" 
    I mina öron måste han ha blandat ihop mig med någon annan tjej för han och jag har inte varit med om någonting han sa, vi har inte haft de samtal han säger att vi haft. Jag har inte sagt de saker han säger att jag sagt och han har aldrig sagt de saker han säger att han "sagt till mig tusen gånger"
    Kan inte släppa honom. Kan inte sluta sakna honom. Allt var perfekt innan det här och jag förstår inte var det blev fel. Önskar han hör av sig igen och att jag kan få honom att inte ignorera mig. Jag skriver ibland patetiska sms till honom om att jag saknar honom och att han gärna får ringa igen. Han svarar aldrig. Han har pratat illa om mig till andra både innan och efter uppbrottet och jag har blivit enormt ensam och utanför. Samma dag vi skulle ses hade han pratat illa om mig med en gemensam vän och det fick jag veta flera veckor senare.
    Varje gång vi ska ses är det han som ber om det och jag har sagt att jag blir överlycklig.
    Vad kan det vara för fel på en om man gör så här som jag? Är jag psykiskt störd? Hur kan jag ha glömt situationer helt och hållet? Han var så övertygande om att han sagt saker han enligt mig inte sagt, och att jag ska ha sagt och gjort saker som jag inte gjort. 
    Det känns så viktigt att han ska välja mig och inte bry sig om skitsnack. Och det känns hemskt om han minns saker som aldrig inträffat, eller ännu värre att jag glömt så stora och viktiga saker som han säger ska ha hänt och menar att det är sjukt att jag "ändrar på sanningen". 
    Om han tycker så illa om mig varför har han då hört av sig ibland? Det känns som att jag ska spy av ångest. Allt känns overkligt. Känner mig totalt värdelös och utbytbar och som ett monster som förstört en relation där han ser det som att han gett mig chans efter chans och att jag förstört de chanserna på ett vis jag inte ens minns.  

    Hur kan man ens som jag sakna någon som så uppenbarligen hatar mig? :( 
  • Svar på tråden Kan inte gå vidare
  • Anonym (Teddy­)
    Mån 5 dec 2022 01:32
    #1
    +6

    Denna killen är inte frisk. Du måste söka hjälp och låta bli att någonsin träffa honom igen. Du måste söka hjälp och bygga upp dig själv igen. Du blir utsatt för psykisk misshandel och mobbning. Han är en väldigt sjuk och manipulativ människa.

  • Anonym (Bryt)
    Mån 5 dec 2022 01:40
    #2
    +4

    Bryt all kontakt med denna kille och gör som skribenten ovan säger. Du behöver bygga upp dig själv igen. Men för allt i världen, var stark och säg upp all kontakt med killen. 

  • Anonym (Kimch­i)
    Mån 5 dec 2022 08:17
    #3
    +3

    Släpp killen och sök hjälp för din egen skull. 

  • Anonym (Matil­da) Trådstartaren
    Mån 5 dec 2022 19:18
    #4

    Vad är det man söker för hjälp? Hos en vårdcentral?
    Är det inte konstigt att söka hjälp för att man inte kan gå vidare? Vad ska man säga? :( 

    Det låter så lätt att släppa honom. Varför kan jag inte bara göra det?! Han har ju släppt mig och verkar hata mig men det är som att hoppet om att han hör av sig igen inte går över så jag känner mig knäpp som saknar honom. Det är som att han fokuserar på saker som aldrig hänt eller sagts och jag mår dåligt över att han försvann pga saker som aldrig hänt eller sagts. Om jag inte blivit psykiskt sjuk och på riktigt inte minns hur flera månader av hans fram och tillbaka egentligen varit.

  • Anonym (A)
    Mån 5 dec 2022 19:23
    #5
    Anonym (Teddy) skrev 2022-12-05 01:32:00 följande:
    Denna killen är inte frisk. Du måste söka hjälp och låta bli att någonsin träffa honom igen. Du måste söka hjälp och bygga upp dig själv igen. Du blir utsatt för psykisk misshandel och mobbning. Han är en väldigt sjuk och manipulativ människa.
    Håller med
  • Anonym (Kimch­i)
    Mån 5 dec 2022 19:32
    #6

    Ta kontakt med din hälsocentral och boka en tid eller ett bedömningssamtal hos kuratorerna. Där berättar du vad du upplever och vad du vill ha hjälp med. Att skäppa och gå vidare. Efter det kommer du att gå förslag om vilken typ av samtal som blir bästa hjälpen för dig. Unna dig det. Ta kontakt. Det kommer att leda till ett bättre mående flr dig. 


    Sedan beror det på din åkder om du ska till unga vuxna eller så men det får du hjälp med. Ring i morn bitti eller logga in via 1177 för att söka kontakt. 

  • Anonym (Teddy­)
    Mån 5 dec 2022 19:32
    #6
    +1
    Anonym (Matilda) skrev 2022-12-05 19:18:36 följande:

    Vad är det man söker för hjälp? Hos en vårdcentral?
    Är det inte konstigt att söka hjälp för att man inte kan gå vidare? Vad ska man säga? :( 

    Det låter så lätt att släppa honom. Varför kan jag inte bara göra det?! Han har ju släppt mig och verkar hata mig men det är som att hoppet om att han hör av sig igen inte går över så jag känner mig knäpp som saknar honom. Det är som att han fokuserar på saker som aldrig hänt eller sagts och jag mår dåligt över att han försvann pga saker som aldrig hänt eller sagts. Om jag inte blivit psykiskt sjuk och på riktigt inte minns hur flera månader av hans fram och tillbaka egentligen varit.


    Du bör söka samtalsstöd på vårdcentralen eller privat. Du bör fokusera på att stärka din självkänsla så att du har kraft att säga nej till människor som gör dig illa och du bör också fundera på vad det är som gör att du så till den milda grad tvivlar på vad som är sanningen och varför du är så lättled.
    Nej, det är ingen som kommer att tycka att det är konstigt.
  • Anonym (Matil­da) Trådstartaren
    Mån 5 dec 2022 20:15
    #7

    Okej tack! Jag vet varför jag tvivlar på mig själv och det är för att han sagt att jag vänder på sanningen och till andra har han sagt att jag är psykiskt störd och mest troligt en narcisisst och sociopat. Bara det är något jag tänker på dagligen, att jag kanske har dessa sjuldomar/tillstånd utan att vetat om det själv.

    De i vår krets tog avstånd från mig när han ignorerade mig första gången och när han hörde av sig till mig om och om igen med några månaders mellanrum tog han alltid upp att han avskyr deras skitsnack om mig, så jag kände mig dubbelt ledsen eftersom jag inte vet vad det är för snack. Och sen började han ignorera mig igen, och de i vår krets fortsatte behandla mig som luft, och när jag tillslut bönade och bad om att vi skulle ses eftersom han bestämt träff men bara struntat i att ses eller ens säga att han ställer in så sa han till de i vår krets att han absolut inte kontaktat mig utan att jag bara är störd och söker uppmärksamhet, att jag är manisk och bara hittar på att han kontaktat mig, att mitt problem nu är att jag till och med ljuger. Men att han kontaktat mig ÄR sanningen och det sårade mig att han uttryckte sig som att han inte gjort det, för min första tolkning var att han skämdes över mig och sen kände jag mig dum och till åtlöje inför honom och alla omkring oss. Inte att han skulle manipulera mig eller så.

    Men jag förstår att det är jobbigt med en person som hör av sig som jag gjort, men det hade jag ju inte gjort om han inte hört av sig själv. Jag blev ett vrak när han ignorerade mig första gången och såg det som slut, och jag hörde inte av mig. Det var när han hörde av sig och ville ses som jag skrev sms efter sms när han ignorerade mig igen och jag såg ut som en tönt som var överlycklig att äntligen få träffa honom och sen dök han inte upp och svarade inte på meddelanden över huvudtaget. Det är nu efter alla vändor som jag mer och mer inte kan sluta tänka på honom. För om det är jag som gjort fel vill jag kunna ordna det jag gjort fel. 

  • Anonym (Matil­da) Trådstartaren
    Tis 6 dec 2022 19:02
    #8

    Tack för rådet att kontakta vårdcentralen, jag ringde de idag och de sa att de erbjuder hjälp för alla livets problem. Lät ju bra... :( Blev bokad till en sjuksköterska. 


    Jag förstår bara inte hur jag kan vara så knäckt över en kille som ignorerar mig. När han gjorde det första gången blev jag ledsen men också arg. Sen vet jag inte vad som hände i mitt hjärta och hjärna riktigt när han hörde av sig, ignorerade, hörde av sig, ignorerade och sen blev upprörd på mig. Det är som att jag bit för bit enbart blivit ledsen och förstörd och inte förstår någonting och blivit helt uppslukad av förhoppningarna att han kommit och gått och kanske hör av sig igen. Att jag ska få nån slags patetisk rättvisa. Eller känna mig respekterad. Eller känna att nån och särskilt han förstår eller tror mig. Eller nåt. För känner mig som jordens äckligaste tjej. Att det enda jag är är en galning som fick lite vad jag förtjänade eftersom jag inte ser verkligheten som han eller de han pratat med om mig gör. Att så många tänker och tycker negativitet om mig säger ju att det är jag som är huvudproblemet.

    För jag förstår inte hur allt kan gå från en perfekt relation där han gör allt för mig och jag för honom, till det här. Som en lycklig saga som blir värsta skräckfilmen som inte slutar.

    Kände mig som en tönt som grät i telefonen inför hon jag pratade med på vårdcentralen och tror faktiskt inte att hon förstod vad jag menade. Och det förstår jag för situationen är så knäpp. Själv har jag inte hört talas om något liknande förr :( Känner mig och är ensam och rutten. 
  • Ons 7 dec 2022 05:27
    #9
    +1

    Jag känner ångesten! Det är för jävligt jobbigt. När jag läser det du skriver utifrån så tänker jag att du behöver få andra input och perspektiv, har du jobb/vänner/intressen? Det kan hjälpa att fokusera på nåt annat. Och snälla tänk på dig själv, du förtjänar så mycket bättre än att må såhär, tro på det. 

    Det finns andra killar även om det inte känns så nu. En kille ska älska en och stå bakom en mot illasinnade rykten, inte ignorera en. 

Svar på tråden Kan inte gå vidare
Logga in
Bli medlem