Kan inte gå vidare

Vad är det man söker för hjälp? Hos en vårdcentral?
Är det inte konstigt att söka hjälp för att man inte kan gå vidare? Vad ska man säga? :( 

Det låter så lätt att släppa honom. Varför kan jag inte bara göra det?! Han har ju släppt mig och verkar hata mig men det är som att hoppet om att han hör av sig igen inte går över så jag känner mig knäpp som saknar honom. Det är som att han fokuserar på saker som aldrig hänt eller sagts och jag mår dåligt över att han försvann pga saker som aldrig hänt eller sagts. Om jag inte blivit psykiskt sjuk och på riktigt inte minns hur flera månader av hans fram och tillbaka egentligen varit.

Fick en tid i januari. Vet inte vad hon ska hjälpa mig med riktigt men känner redan ångest över att året började och slutade såhär. Saken är att jag aldrig har litat på någon så mycket som jag litade på han. Så hans ord väger väldigt tungt och helomvändning i honom gjorde mig nog förvirrad

Nej jag kan se massa fel jag gjort och som jag ångrar bittert. Att jag skrivit massa sms om att jag saknar honom efter att han blev upprörd/sa att jag vänder på sanningen.

Och allting började med att de pratade skit om mig till honom och han blev rädd att jag skulle såra honom om det var sant så då ignorerade han mig helt i typ tre månader. Så bilden av mig var negativ från flera håll. Och det är även till de han sagt att han absolut inte kontaktat mig när jag visade mig ledsen över att han ignorerade mig återigen efter att han ville ses med några månaders mellanrum. 

Alla mina reaktioner känns bara helt fel. 
I efterhand har jag fått veta att han pratat illa om mig och då borde jag kunna bli arg och släppa honom. Att han liksom pratat ner mig totalt och även inför en gemensam vän och samma dag vill han träffa mig och säger att han avskyr allt skitsnack om mig. Men jag bryter bara ihop och blir inte ett uns arg.

Blir nog mer rädd att andra i så fall manipulerar honom. 

Ja alltså han har sagt att jag vänder på sanningen, att jag ljuger så svikit ett förtroende har jag uppenbarligen gjort. Och det gör mig illamående för jag skulle aldrig medvetet såra eller göra honom illa.
Så jag känner mig missförstådd.

Men om det vore så där som fler sagt i tråden att han vore manipulativ. Är det inte konstigt då att jag är den som blev ensam och utanför. Det är så många som hört om mig/oss och bara jag blev ignorerad och som luft för en hel krets och illa pratad om.

Det frågade hon på vårdcentralen också om jag mått dåligt psykiskt förut och det har jag inte gjort. Därför känner jag inte igen mig själv och att det var som att kliva in i en dröm när jag träffade honom och nu sitter jag här och gråter ögonen ur mig varje dag hela 2022 över honom. 

Ja de har ockdå sagt att jag ljuger.

Det han säger att jag gjort är att jag ljuger om att han kontaktat mig och velat ses. Han säger att det är jag som hört av mig dessa gånger från nya nummer. Så jag framstår ju helt knäpp som svarat i telefonen när han ringt och blivit glad och lättad när han velat ses och sen förkrossad när han ignorerrar mig och sen får han det att låta som att han varken ringt eller frågat om jag vill ses och att jag bara är maniskt besatt av honom
 Han säger till andra att han försökt lösa allt och gett mig chanser men att det inte går att lösa något med en tjej som är psykopat och vrider på sanningen när han varit tydlig med att han inte har intresse. 

Ja att jag ljugit för dem, om den här killen. De vill inte ha med mig att göra och det blev typ en outtalad konflikt eftersom de backar killen. Några vänner har sagt att de inte förstår sig på honom men att de inte förstår varför jag inte släpper honom bara. Och vår kontakt har runnit ut i sanden eftersom de är mer vän med honom än mig och jag själv tar avstånd för jag blir bara ledsen över att jag inte är en del i sammanhanget längre. Umgås de allihop kan inte jag vara med, om man ens nämner mitt namn blir han arg.

Nej jag hade och har varken ringt eller messat från nåt annat nummer. I början hörde jag inte av mig alls utan blev bara lyckligt förvånad när Han hörde av sig till mig.

Sista gången han hörde av sig och ville ses sa jag att jag blir så glad att han frågar men att jag undrar varför han hör av sig och frågar samma sak igen om han ändå ignorerar mig när vi ska ses och att jag är rädd att det händer igen. Då sa han att han verkligen vill ses, berättade vad han ville hitta på och vi bestämde dag och tid han skulle möta mig så vi skulle spendera en hel helg hos honom. Men jag blev såklart ignorerad. Då började jag skriva sms efter sms. Efter en månad svarade han och frågade varför jag inte bara glömmer honom som han bett mig göra tusen gånger. Och jag sa att jag är ledsen och inte förstår varför han hört av sig då. Och han sa då att han aldrig ringt mig förut. "Det var ju du som ringde mig från nytt nummer och jag svarade eftersom du inte gav dig" och då svarade jag "men vad det här är för nåt?" Och sa att jag ju inte alls ringt honom. Då svarade han "jo det gjorde du..." och jag sa nej och visade skärmdump på samtalsloggen som visade att han ringt och hur länge vi pratat. Och då svarade han "det är vad det är". Och jag försökte förstå hela situationen och gick igenom allt steg för steg för att se var vi uppfattade saker helt olika. Och då blev han upprörd och sa att jag vrider på sanningen. Att det gör honom arg. Att han varit tydlig med mig och sagt samma sak tusen gånger men jag vrider och vänder på allt. Efter det har jag inte hört något mer ifrån honom. Men efter det har jag skickat sms och bett om förlåt för att jag gjorde honom arg och att jag saknar honom så himla mycket och att han gärna får ringa igen och att jag är ledsen för hur allting blev. 

Just delen med att jag ska ha kontaktat honom visste jag inte stämde och det kändes olustigt att han sa så då. Men kändes bra att kunna visa svart på vitt att jag inte var galen på just den delen. Det är också enda delen jag vet hur det gick till från början till slut, resten är bara något skitsnack som jag egentligen inte vet vad det handlar om. 

Det är mer hela hans reaktion och ombytliga beteende och sätt att prata till och om mig som gör mig osäker på allt annat jag kan tänkas ha gjort. Att jag gör honom upprörd. Att han saknat mig och hört av sig och sen skämts så mycket över att ha hört av sig till mig att han måste säga att det inte stämmer och att jag är den som är efterhängsen. Och sen har jag ju varit efterhängsen när jag insett gång på gång att han menar inte alls att ses på riktigt utan försvinner istället ut ur mitt liv :( 

Om nån säger att jag gör fel tar jag åt mig och vill rätta till så alla blir nöjda. På sätt och vis lägger jag mig kanske platt. Om jag tar på mig att något blivit fel kan jag ordna det. Typ så tänker jag.

Min självkänsla existerar knappt efter det här och jag hatar mig själv för att jag skrivit och skrivit till honom och faktiskt varit på och jobbig. Så han behöver liksom inte ens nämna hans del för jag gjorde fel när han blev arg och försvann sista gången och jag inte gav upp då utan ändå dyker upp i hans mobil med ett Jag saknar dig sms då och då. 

Jag kan i korta stunder känna att det inte bara är jag som betett mig dåligt utan även han och mina sk vänner. Sen hör jag något han sagt eller minns något eller inser hur jäkla ensam och ogillad jag blev och då börjar jag nysta i alla fel jag gjort och hur vidrig jag är och hur annorlunda livet hade kunnat vara om jag gjort annorlunda. Jag kan ju bara påverka mina val och inte andras och om jag samlat mig istället för att gråta och be om hans uppmärksamhet de gånger vi skulle setts och han ignorerade mig hade han kanske hört av sig igen när han på riktigt var redo att ses. Nu är jag bara en ensam och ledsen tjej som ingen i kretsen vill umgås med och som är "hon som är psykopat och ljuger", så jag blir ju inte direkt attraktiv i hans eller någons ögon. 

Kimchi: är du en sån som säger till folk med depression att rycka upp sig också? Eller att tänka positivt?🤦?♀️

Du kanske har rätt. Har bara så svårt att få in i mitt huvud att han inte skulle menat allvar eller inte varit den rent ut sagt underbara kille jag kände. Det är ju okej om han inte skulle tyckt så mycket om mig, känslor kan ju ändras och svalna och försvinna. I så fall är det kanske mer sättet han "gjorde slut" som gör ont. Som nån gissningslek fram och tillbaka där jag blev mer och mer desperat där han tillslut bara kunde klippa allt med eftersom jag blev för på och jobbig.

Ja :( Just nu skulle jag vilja vara ett alternativ för honom. Inte charmigt. Men jag hade nog dött av överlycka om han så ens sände ett mess 02.30 en lördag.

Usch, det är väldigt likt. Jag frågade nämligen också två av mina närmaste vänner om det hänt nåt eller varför det kändes som att de undvek mig plötsligt. En eller två månader innan jag fick veta att de pratat med honom om mig. Båda två svarade mig att allt var bra och ena svarade till och med att jag var hennes bästa vän som hon kunde göra allt för eftersom jag ställt upp så mycket för henne när hon hade det svårt och började fråga hur allting gick med killen och att hon var så glad för min skull. Man blir ju nästan mörkrädd när människor kan vara så falska :( . Sen när jag fick veta att de hade pratat illa om mig frågade jag rakt ut varför de inte pratat med mig om något var problem och att det här gjorde mig enormt ledsen eftersom jag förlorat de Och killen och jag förstår inte vad jag gjort för fel, bad om att få en förklaring så att Jag kunde få förklara om jag gjort något. Det enda svar jag fick då var att jag skulle sluta höra av mig eftersom det var störigt och respektlöst av mig. Det var som att den person som hade kallat mig "sin bästa vän som hon hade gjort allt för" bara veckor innan plötsligt var en spydig högstadietjej jag var en total nolla inför. Och inte alls den jag stått nära i nästan 10 år. Så jag började ju direkt tänka att jag måste gjort nåt helt oförlåtligt med tanke på proportionerna av hur lämnad jag blev.

Enligt dem har jag ju säkert gjort något oförlåtligt. Men eftersom jag gick från att vara en vän till någon som var luft och ett internt skämt och psykopat och inte fick någon förklaring så vet jag inte mer än att de sagt att jag ljuger. Hade det inte blivit så här dramatiskt som det blev hade jag inte haft en tanke på att något särskilt skulle ha hänt mer än att det kanske var som killen sa att ena tjejen var avundsjuk på att jag var med honom. Så hade jag nog i alla fall tänkt om det enbart var de vännerna som försvann. Nu blev jag ju utstött av alla så det märktes och inga svar när jag frågat personligen. Så det är inte att jag inte kan avgöra om mina handlingar i livet är rätt eller fel. Men i just den här delen vet jag med handen på hjärtat inte vad jag gjort för hemskt.