Kan inte gå vidare

Det är kanske jag som gjort fel
Om ni hade pratat med honom så hade ni förstått honom 

Oroa dig inte! Det är inte du som gjort fel och jag hade inte förstått honom. Exakt de där tankarna har jag också haft sedan jag gjorde slut. Det hör tyvärr till 🌸

Precis, bra beskrivet. Dopaminet man vant sig vid att få är mkt svårt att plötsligt vara utan, jag tror att vissa som jag själv har lågt dopamin i sig själva, då har man fått sin dos från ett förhållande och sen är det borta, det blir extra svårt.

Hur man bäst tar sig igenom den perioden...jag har haft speciellt en mkt nära vän som känner mig och själv är likadan med lite väl lite dopamin som jag pratade med extra mkt då. Jag tittade mkt på tv-serier när jag kunde, bara för att låta hjärnan vila. Leva sunt och sköta allt annat väl. 

Se nollkontakten från hans sida som en gåva. Den kommer dock inte att hålla är mitt antagande, när han vill få lite mer bränsle från dig så kommer han att kontakta dig igen så blockera allt från din sida. Innan han får chansen att förgifta dig igen, för det är vad han gör. Det känns så bra men det är ett gift för dig. Se till att aldrig få det i dig igen så att du kan läka.

Håller med igen. Det är ett maktspel, han trivs med att ha kontrollen över dig. Kan vara så att han även blir glad av din smärta, kan vara så att han inte ens är medveten om det men han gör det för att han mår bra av det oavsett orsak. Det är märkligt när man förstår att det finns såna "människor" bland oss men det gör det. Dom har gjort såhär många gånger förut och har förfinat sin teknik, det är inget du behöver ha minsta dåligt samvete för att du föll för det. Det är inte det minsta synd om honom om du tänker så.

När du sätter upp en vägg av nollkontakt förlorar han sin upplevda makt. Man behöver inte lämna nåt besked i stilen "nu säger jag farväl till dig" utan man bara säger ingenting till dom. Nada.

Jag tycker inte du ska göra någonting. Besvara inte hans dumheter på annat sätt än att blocka honom överallt.
Att han ljuger om sådana saker som att du skulle ha smittat honom med en könssjukdom visar bara hurdan han är.
Du är inte det som har gjort något fel här.
Det måste du komma ihåg.

Nämen vad du ältar. Bra att du ska få hjälp. 

Om det handlade om std så har du meddelats från värden som anmodar dig till provtagning. Smittspårning. Han ljuger bara. 

Men hur har du kommit fram till att han hatar dig? Vad grundar du det på? Gissningar och hörsägen. 

Släpp honom. Bara släpp. Blocka lyssna inte på skvaller. Du behöver verkligen ta tag i det där. Spelar ingen roll hur mycket svinaktigheter du räknar upp. Du landar alltid att det är fel på dig. 

Visserligen har du en del issues du behöver putsa till men ditt största problem är att du lagt över hela ditt liv i en annans händer. Till en skithögs händer. Är det rimligt. Fundera också på om en väninna kom till dig och var ledsen o h berättade samma historia som din. Vad skulle du säga till henne? 

Bis mis: ? Precis, bra beskrivet. Dopaminet man vant sig vid att få är mkt svårt att plötsligt vara utan, jag tror att vissa som jag själv har lågt dopamin i sig själva, då har man fått sin dos från ett förhållande och sen är det borta, det blir extra svårt.

Hur man bäst tar sig igenom den perioden...jag har haft speciellt en mkt nära vän som känner mig och själv är likadan med lite väl lite dopamin som jag pratade med extra mkt då. Jag tittade mkt på tv-serier när jag kunde, bara för att låta hjärnan vila. Leva sunt och sköta allt annat väl. ?

Citatsknappen funkade inte.
Intressant detta med dopaminet. Får reflektera på om jag har det. Kan dock se i mitt fall att jag hade det ganska tråkigt på alla plan när jag träffade på min Narc. Hans spegling, uppmärksamhet och intellekt gjorde vardagen helt enkelt lite roligare. Men kan på efterhand se att jag kände mig stressad av den intensiva kontakten. Men jag var också ?hög? på nåt vis.

Kan inte säga att jag landat riktigt än, fick dessutom CPTSD som för mig består i ångestattacker, flashbacks osv och en stor skam som han la på mig. Helt orimliga beskyllningar men jag skäms ändå. Man blir också ganska utmattad känner jag, så lång tid där man försökt förstå och stressen som i mitt fall bestod av anklagelser kontra ghostande och silent treatment. 

Tv serier kan vara en bra grej, samma med promenader. Är bara 1,5 månad sen jag tog bort honom på social medier. han har försökt få kontakt men jag har stått emot. Men det är änfp enormt tungt. Att dela med mig som till TS gör faktiskt väldigt gott. Ofta får man ju bara höra ?men bara släpp, bara skit i honom, bara glöm?. Men för oss som faktiskt varit i det så vet man att det ju inte är det kan behöver. Man vet egentligen redan? men det går liksom inte. och jag tror inte det kommer att gå föränn man själv känner sig redo. Själv försökte jag ge mig tiden att bli redo, just för att sedan kunna stå på mig och inte blocka upp som en absintenssjuk höna. Vilket ju gett honom mer makt bara

Usch ja förlåt, jag vet att jag ältar något kopiöst. Slår nog rekord! Tror seriöst inte att det passerar en timme utan att jag tänker på honom. 

Det var en bekant som sa att han sagt att han hatar mig i samband med att han berättat att han gett mig chans efter chans. Hon frågade hur jag kunde fortsätta vara kär i någon som hatar mig och det är ju en mycket bra fråga. 

Om en väninna hade varit i samma sits hade jag nog blivit bedrövad, och undrat var hennes självrespekt tagit vägen om hon efteråt betett sig som jag. 

Ältandet är en del av bearbetningen. Hur länge har detta pågått? Ser du någon skillnad på hur du tänker om honom idag jämfört med för kanske en månad sen? Kan du se något att han gjort något fel i detta?