Kan inte gå vidare

1.5 månad är inte lång tid imo, ge det mer tid. Sen blir det lättare och det gäller ju att stå emot, nollkontakten är det som gör en i bättre skick. Som en drog man behöver vänja sig ifrån.

Jag är en kicksökare, jag blir lätt uttråkad. Är inte intresserad av kopiöst mkt uppmärksamhet men när jag hittar något eller någon som ger mkt stimulans så gör det mig glad.

Den första tiden efter att jag bröt med den här personen så var det svårt. Jag läste på mkt om narcissism och destruktiva relationer, det var som att läsa en manual för hur personen betett sig. Jag bryr mig inte om att sätta etiketter på folk utan mer om beteenden för att kunna förstå. Mkt går inte att förstå men det behövs inte, bara man vet hur man tar sig ur det bäst.

Som sagt, den här typen av människor har tränat länge. Dom är skickliga minst sagt, tror att dom sysslat med manipulation hela sitt liv. Jag förstår hur du menar med blockering men det är det enda som funkar. Jag struntar i hur jag framstår, man kan inte vinna mot dessa. Vinsten består av att gå vidare utan dom.

Alltså jag fattar inte. Ni som diagnostiserar honom som narcissist, psykopat, manipulator... varför gör han det här tänker ni? Han vill ju ändå inte veta av TS? En sån person gör väl detta mer med någon man typ bor ihop med för de vill ha en fast och makt över? Varför tar han henne inte till sin närhet och utövar misshandeln där istället?

Mitt tips är att inte slösa tid på att tänka "varför han gör så" det är uppenbart att det ligger någon slags barndomstrauma i hans beteende, kanske ett beteende som han lärt sig från sin pappa/mamma (ett exempel bara) hur som är det inget DU kan fixa. Tycker även du ska gräva i dina egna trauman, varför vill du så gärna vara med honom?
Hur är din relation med din pappa t.ex? Sådant kan visa sig i våra relationer till våra partners.

Bismi: ? 1.5 månad är inte lång tid imo, ge det mer tid. Sen blir det lättare och det gäller ju att stå emot, nollkontakten är det som gör en i bättre skick. Som en drog man behöver vänja sig ifrån.

Jag är en kicksökare, jag blir lätt uttråkad. Är inte intresserad av kopiöst mkt uppmärksamhet men när jag hittar något eller någon som ger mkt stimulans så gör det mig glad.

Den första tiden efter att jag bröt med den här personen så var det svårt. Jag läste på mkt om narcissism och destruktiva relationer, det var som att läsa en manual för hur personen betett sig. Jag bryr mig inte om att sätta etiketter på folk utan mer om beteenden för att kunna förstå. Mkt går inte att förstå men det behövs inte, bara man vet hur man tar sig ur det bäst.

Som sagt, den här typen av människor har tränat länge. Dom är skickliga minst sagt, tror att dom sysslat med manipulation hela sitt liv. Jag förstår hur du menar med blockering men det är det enda som funkar. Jag struntar i hur jag framstår, man kan inte vinna mot dessa. Vinsten består av att gå vidare utan dom.?

Tack, nej det är inte lång tid. Men han har varit så elak och manipulativ 6 månader drygt. Man känner sig dum som inte förstod det som alla andra fattade. Jag stod kvar och liksom försvarade honom.

Kan nog inte kalla mig kicksökare, men ja han dök upp när jag som mest behövde det. Med allt jag behövde och lite därtill.

Jag läser också massor och förstår vad han är för något. Men jag har extremt svårt att få ihop bilden. Har även psykologkontakt som säger att betendet och det han gjort är enormt manipulativt, kallt och psykopatiskt.

De är som du säker enormt skickliga och jag tror de blir det med åldern. Upplever på den jag träffade att han inte har en aning om hur andra känner. Men han har lärt av sina misstag och vet vad folk vill höra. 

Han är ju borttagen nu. Det jag menade var att jag innan ville hamna insett läge där jag blocka och sen får abstinens, vill be om ursäkt och så är karusellen igång.. för det vore höjden av förnedring och dessutom hade det gett honom mer makt. Idag är det han som söker upp mig men jag har klarat att stå emot. 

 

Jag diagnostiserar ingenting, det går inte. Men TS gynnas inte av kontakten med den här personen, jag beskriver hur man bäst tar sig vidare oavsett. 

Orsaken...det kan vara många saker men det är inte det viktiga här utan att sluta ha kontakt med någon man inte mår bra av. Nä, det behöver inte vara ngn man bor med, vissa människor har många olika kontakter av olika nivåer för sina syften.

My: det har pågått sen i somras. Sist jag hörde ifrån honom var i augusti. Det känns ungefär likadant nu som då. Då kände jag att han nog kommer höra av sig igen, eftersom han gjort det förr, men nu tror jag inte att han kommer höra av sig igem så skillnaden är väl att jag vet att jag inte har något att hoppas på längre. Det kommer liksom inte bli bra med honom och enda sättet det kan bli bra på är i så fall utan honom och det ser jag inte kommer ske :(

Maria: jag undrar också det men jag tror inte att han är narcissist, psykopat eller manipulerar. Han tycker däremot att jag är alla de tillstånden/sjukdomarna. 

Hm: ja så har jag också tänkt och blir ledsen för jag hade förstått och velat stötta honom om beteendet beror på något. Jag vore beredd att jobba massor med mig själv om det berodde på mig eller funnits där om han behövde jobba med något i hans liv. Jag har ingen jättebra kontakt med min pappa eller någon i familjen, så han blev som en familj för mig. Det har skrivits i tråden av en annan tjej att hennes kille kom in i hennes liv när hon inte hade det så bra på andra sätt och så kanske det är för mig med på sätt och vis, för när jag träffade honom var det som att livet blev en dröm och jag trodde inte att man kunde känna sig så lycklig med någon annan, sedd och allt var underbart. Så skillnaden när han försvann blev stor, och smärtan när jag förstår hur han ser på mig är brutal eftersom jag trodde att han menade allvar när han hörde av sig men inför andra pratade han hemskt illa om mig. Det fanns inte i min vildaste fantasi att det skulle kunna bli så här mellan oss. 

Det låter verkligen tufft TS:/ tråkigt att det blev så.. 
Du nämner att din relation till din pappa inte är bra. Det är jätte vanligt att man som tjej/kvinna blir fäst vid motsatt kön (ännu mer om man blir avvisad och tror/eller håller på förlorar personen) om man växt upp med en pappa som avvisar en, eller inte älskar en så som man förtjänar att bli. Barnet i oss vill då göra allt för att bli älskad av det motsatta könet även om man blir illa behandlad. 
Kan det vara så? 

Hur som hoppas jag du lyckas gå vidare och gör plats för en ny och hälsosam relation 🙏 det förtjänar du!

Han springer ju runt och kallar TS för sociopat/narcissist. Folk delar med sig sina erfarenheter och särskilt när det finns beteendemönster som påminner om dessa personlighetsstörningar. Man kör med worst case scenario. Den här killen har ju hört sig emellanåt trots att han inte vill veta av TS. När det gäller narcissister och psykopater behöver man inte alls ha någon som helst intim relation med dem, för att de ska utöva misshandel, finns ju flera olika sorters. Kompisar, arbetskollegor kan ju även råka illa ut. 

Men varför gör han det?

Kan det finnas en möjlighet att han är sjuk på något annat sätt? Vanföreställningar? Demens?