Helgens dejt träff gick åt helvete. Vem har gjort fel? Jag eller han?
Vi chattade med varandra i cirka en månad.
Och han jobbar som flygvärd. Så han brukar åka iväg mycket.
Men han skulle vara ledig fredag till söndag.
Så jag passade på. Jag tog en stor risk och åkte ner till hans stad. 2 timmar med tåg tar det till honom då det är cirka 20 mil dit.
Syftet med att åka ner till honom var att överraska honom. Jag visste ju att han var ledig och jag var så stensäker på att han skulle bli glad om jag kom ner. Med tanke på att vi skrev så mycket till varandra i nästan en månad. Och det blev han också. Han blev jätte glad.
Jag hade ju en plan B. Om det hade skitit sig så hade jag mitt hotell rum för jag bokade hotell fredag till söndag.
När jag kom fram på fredag kväll. Gick jag till hotellet och checkade in. Jag skrev att jag var i hans stad och som sagt han blev glad men också förvånad.
Han skrev att han hemskt gärna vill ses men att han är ute och klubbar med sina vänner och att jag jätte gärna får joina dem om jag vill. Och det ville jag ju naturligtvis.
Vilken kväll vi hade. Han var jätte charmig.
Efter stängning frågade han om jag ville följa med honom hem och jag gjorde det.
Vi hånglade i hans säng. Kramades. Och det blev lite oralsex men inget mer än så. Det var super mysigt. Verkligen.
Sen när vi vaknade på lördagen så var han ganska bakis. Båda hade ju druckit. Jag sa att jag tänkte dra till mitt hotell som är i närheten och att jag kan komma tillbaka sen till honom med lite mat och föreslog om vi kunde se på film eller nåt.
Tyvärr så ville han inte det. Han ville bara vara själv och inte göra något.
När jag sen kom till mitt hotell så skickade jag ett meddelande. Jag tackade för igår. Och skrev att det var jätte mysigt och att jag verkligen vill träffa honom igen innan jag åker hem på söndagen.
Han tyckte jag var gullig och tackade själv. Och han sa att han hade standby på söndagen. Han förklarade att det innebär att han kan bli kallad till jobbet om det behövs personal. Men att han hör av sig om han inte blir kallad.
Sen på söndagen väntade jag och bara längta och längta. Jag ville verkligen träffa den Karl igen innan jag drog mig hemåt.
Sen kom meddelandet. Han skrev att han blev kallad.
Jag blev jätte besviken förstås.
Men jag var ju tvungen att acceptera det.
Han skrev att han var på väg till flygplatsen. Och att vi gärna kan ses en annan dag.
Jag skrev att det ser jag fram emot och tackade ännu en gång för en mysig kväll.
Han skrev att han hör av sig ikväll när han är hemma och att han inte kan skriva mer eftersom han måste jobba.
Jag drog till centralen och väntade på mitt tåg.
Men sen helt plötsligt ser jag någon timme efter att han är aktiv på sociala medier. Och då började jag undra hur det ens är möjligt när man uppe i luften? Och jobbar?
Och då slog tanken mig. Har han ljugit?
Sen bestämde jag mig för vilket var mycket mycket mycket dumt. Att gå till honom för att se om han talade sanning. Jag visste ju vart han bodde.
Han bor på bottenplan så man ser rakt in.
Och när jag kommer fram är det tänt och teven är på. Jag ser att han ligger i soffan och röker.
Fy attans vad besviken jag blev !!!!
Tårarna började rinna !!!!
Vad fan gör man nu tänkte jag? Bara åka hem eller konfrontera?
Först tog jag mig därifrån så han inte skulle se mig och sen skrev jag till honom.
-Varför? Varför ljuger du att du är på jobbet när du är hemma? Varför inte bara berätta att du inte ville umgås istället?
-För att jag är mesig. Haha. Jag vågade inte skriva att jag inte pallade ses idag. Haha. Förlåt mig. Skrev han.
Jag försökte ringa honom men han ville inte svara utan skrev att jag skulle skriva istället. Och jag skrev att jag är besviken och väldigt ledsen. Att jag jätte gärna vill prata med honom.
-Men jag e en person som e van o vara ensam, jag gillar dig och natten du va här och jag vill gärna göra de igen men jag e inte sån som vill ses hela tiden. Skrev han.
Jag undrade om han bara var ute efter sex.
Och han skriver
-Inte meningen o ljuga men jag ville inte säga att jag inte orkar ses när du e här sista dagen. De e just sånt här jag tycker e jobbigt, jag vet att jag gjorde fel men trodde du hade åkt hem och jag sa bara att jag skulle jobba för att jag inte pallar ses idag.
Jag försökte ringa igen men han ville inte svara. Han skriver att han är en sån som inte gillar prata i telefon och att jag ska skriva istället.
Jag skriver att jag kommer till honom så vi kan prata face to face. För jag vill reda ut detta och jag började röra mig mot honom igen och hade telefonen i fickan med händerna eftersom det var svin kallt ute.
När jag kommer fram hade han skrivit att jag ska sluta. Att jag ska skärpa mig. Att han inte orkar snacka med mig just nu.
Jag blev väldigt irriterad på honom och skrev att jag står utanför och att jag inte vill gå förrän han kommer.
Han skriver
-Skärp dig. Nu är det stalker varning. Gå till centralen. Jag har inte lust se dig nu.
Jag skriver
-Jag har gått nu. Jag är en människa med känslor. Du har gjort mig väldigt ledsen nu. Jag har åkt jätte långt för att umgås och lära känna dig. Det minsta du kunde gjort vart kommit ut bett om ursäkt och pratat med mig.
Han skriver
-Jag e medveten om att jag ljög men nu blev de för ointressant för mig. Jag ber verkligen om ursäkt för mina handlingar men de e bättre du åker hem. Jag gillar inte sånt som ?jag e utanför, går inte förän du kommer? Förlåt för att jag ljög men jag är inte intresserad längre. Förlåt.
Jag skriver
-Kan vi ge det en ny chans? Jag är villig att mötas halvvägs för jag gillar dig och jag godtar din ursäkt. Du ljög för du ville vara ensam. Jag förstår det.
Han skriver
-De blev lite konstigt när jag säger att jag tycker du borde åka hem men säger att du helt plötsligt står utanför. Det är jävligt avtändande. Hade vi varit gifta sen 5 år så går man vidare men vi har träffats 1 gång o då går de fort o tappa intresse.
Jag skriver
-Eller så skäms du för att du ljög och blev påkommen.
Han skriver
-Har du alltid varit så här dramatisk efter första träff? Det e bättre o avsluta helt känner jag nu. Jag känner tyvärr inte samma för dig som du gör för mig och jag vill inte plåga dig genom att låtsas det kanske kommer bli bra. Därför säger jag nu, jag önskar dig all lycka framöver för du förtjänar en fin kille, men den killen är inte jag iaf, sorry! Kram.
Och sen blev jag blockerad på alla sociala medier vi hade varandra på.
Jag vet att jag hade kunnat sköta allt detta annorlunda. Hade jag kunnat vrida tillbaka tiden så hade jag gjort det men det kan jag inte.
Jag blev så hemskt ledsen när jag insåg att han ljög för mig. Att han sa att han var och jobbade medan han bara var hemma. Han kunde ha varit ärlig bara!!!
Allting blev så jäkla fel!!!!
Jag skuldbelägger mig väldigt mycket för detta.
Hur hade ni andra reagerat om ni var i mina skor?
