Vi har båda krävande jobb! Men det känns som att hon nedvärderar mitt?

Handlar inte så mycket om att jämföra utan mer om ifall hon verkligen förstår hur jag har det? 

Har det jag förklarat verkligen gått in?

Hon kanske enbart har ett behov av att särskilja yrkena pga ett eget tillkortakommande?. Hon gör denna uppdelning pga en osäkerhet - en inre trygghet. Annars skulle man inte känna detta behov. Antingen accepterar du detta hos din partner & skiter i hennes kommentarer - eller så gör du det klart att det inte är någon tävling.

En inre otrygghet" skall det stå

Ja eftersom hon hela tiden verkar återkomma till den här grejen om att hennes jobb är på ett visst sätt och mitt på ett annat. Helt i onödan eftersom jag fullt ut förstår att hon har ett kämpigt jobb. Blir bara efter ganska lång tid lite osäker på om hon förstår min vardag bara? Som jag tidigare skrev, jag avundas inte på något sätt henne och skulle inte vilja byta jobb med henne för allt i världen.

Jag har såklart inte riktigt lika mycket administrativa sysslor som hon, men det är faktiskt inte långt ifrån! Jag har nästan hela tiden en mobil eller liten dator i handen. Ofta både och till och med! Telefonen ringer. Ibland måste jag pratat telefon på engelska.

Jag har ofta ett direkt ansvar för säkerhet. Inte bara min egen säkerhet eller kollegornas utan säkerheten för många andra. Har hela tiden i bakhuvudet att om jag gör fel så kan det få stora konsekvenser. 

Jag har hela tiden människor runt omkring mig jag ska kommunicera med. Jag övervakar att andra gör det dom ska och så vidare.. Jag är alltsom oftast väldigt mentalt trött jag också! Vi pratar till och med om det på jobbet. Just den här mentala tröttheten man känner efter ett långt arbetspass. Hur man är helt slut i huvudet! Jag måste hela tiden vara på tårna på mitt jobb och med kort varsel belva göra lite vad som helst.

Ibland kan jag bara tycka att det känns lite nedvärderande att få höra att jag bara har ett fysiskt jobb,  alltså ett sådant där jobb jag kan släppa på direkten när jag hänger av mig arbetskläderna och går hem. För riktigt så enkelt är det inte.
 Så var det absolut, när jag var nyanställd nolla för en massa år sedan kanske. I början alltså... Jag gjorde det jag skulle, det andra sade åt mig att göra alltså, sen sprang jag hem och spelade tv spel eller drack öl och livet var bekymmersfritt. Men med tiden har såklart mina arbetsuppgifter utvecklats väldigt mycket. Det tillkommer hela tiden nytt också..

Därför blir jag lite trött på hennes jämförelse det känns lite förenklat.

Det låter lite som att du är väldigt känslig och kanske lider av pms? 

Det förstår jag. Hon har väl isådanafall redan bestämt sig för vad era yrken innebär. Hon vill inte förstå. Antingen så accepterar du detta eller så får du markera tydligt att du gärna vill att hon följer den gyllene regeln. Eller skulle hon uppskatta om du förde hennes talan & beskrev hennes jobb som om du hade en övervakningskamera över axeln?skulle inte tro de va. Att ha jobb som involverar människor överhuvudtaget är påfrestande för du måste lära dig att hantera olika personligheter & få arbetsmomenten att flyta på. Hennes Arena kanske är det sociala? Att vilja framställa en bild av er där hon vill betraktas som den "bildade" mer avancerade karriäristen?. Då är det ett ego problem som ligger hos henne. Ett jobb är ett jobb. Det är ingenting man skryter om. Inte i mina öron iaf. Om jag var du skulle jag vara övertydlig med vad jag känner - sen ge henne valet huruvida hon vill agera i fortsättningen. Klart det är frustrerande att någon annan för ens talan. Hon jobbar inte på din arbetsplats & vise versa. Respektera varandra & om hon inte är kapabel till att visa hänsyn. Överväg om det är denna kulle du vill dö på. 

Men gud ursäkta, såg nu att du heter Anders! 

jag tycker ändå det låter lite käbsligt av dig att reagera sådär. 

 

Ja men precis. Det är precis det jag menar. Jag stör mig inte i grunden på att hon har en förenklad bild av våra jobb, jag stör mig på att hon fortsätter att ha det trots att jag förklarar och försökt nyansera. För det är ju det jag försökt göra. Nyansera!

Det har ju inte handlat om att hennes bild är helt fel, utan däremot ganska mycket förenklad och tyvärr onyanserad. Men hon väljer att hålla fast vid det för att vara värst eller nåt, så att säga.

Hon får gärna skryta om sitt jobb, bara tråkigt om hon gör det på min bekostnad inför andra känner jag.

Du är noga med att framhäva att hon sitter inne på ett varmt kontor. Det kan uppfattas som om du tycker att hon har det ganska bra jämfört med dig och kanske varför hon påpekar att hennes jobb är mentalt krävande jämfört med ditt.

Ni ska nog båda sluta upp med att försöka vinna tävlingen #mittjobbärjobbigareänditt

Nej noga vet jag inte? Jag nämnde det en enda gång i text som en ren jämförelse. 

Om du hade läst mina inlägg i stället för att haka upp dig på en grej så hade det framgått att det är hon som hela tiden jämför våra jobb, det är inte jag som börjat med det. Och det är inte heller jag som gör det! 

Jag upplever att hon gör det när vi träffar andra, inte bara en gång, då utan det är ett upprepat beteende. Det är beteendemönstret jag reagerar på.

Den första gången tyckte jag inte det var konstigt, hon har ju till stor del en poäng, men när den här förenklade uppdelningen av våra yrkesliv dyker upp hela tiden börjar jag fundera. Det är det tråden handlar om. Inte våra jobb i sig.