Styvbarn med ADHD dränerar mig på energi och skapar bråk med min partner

Det är inte självskrivet att barn - eller för den delen vuxna - som fått diagnosen ADHD måste bete sig oförskämt och ouppfostrat. Då har det saknats ramar och struktur i deras liv och de beter sig följaktligen gränslöst just för att de kan. Din sambo har alltså inte förmått eller förstått att ett barn med ADHD behöver lika mycket,  eller egentligen mycket mer, träning i att fungera i sociala situationer som vilket annat "normalt" barn som helst. 
Men ditt eget barn far illa av detta, så dela på er innan allt går överstyr. Ditt barn ska inte behöva lida för dina livsval. 

Nej, jag är inte alls ute och cyklar. De föräldrar till adhd-barn som vinnlagt sig om ramar och struktur i sin uppfostran -  och det långt innan barnet fick en diagnos, bara för att de såg att det var nödvändigt - har fortfarande barn med bristande impulskontroll, bristande förmåga att behålla uppmärksamheten och stunder av hyperaktivitet. Men de barnen har mycket sällan ett sådant oförskämt och elakt beteende som TS redovisar ang. bonusbarnet.  Det är  i många fall fullt möjligt att  bibringa ett adhd-barn förmåga att klara sig hyfsat i sociala sammanhang. Men det kan  ju  finnas ytterligare en eller flera diagnoser eller att barnet har en nersatt kognitiv förmåga som omöjliggör vidare fostran.  Ofta släpper adhdföräldrar all fostran  (orkar inte vara konsekventa nog) och skyller på diagnosen - då får man barn som misslyckas överallt och har inte hjälpt sitt barn ett skvatt att klara sig bättre i livet. Och visst lägger jag en skuldbörda på sådana menlösa föräldrar. De förtjänar inte bättre.