• Anonym (Alexa­ndra)
    Tue 3 Jan 2023 10:13
    186933 visningar
    1240 svar
    +3
    1240
    186933

    Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

    Anonym (Noway) skrev 2023-01-03 07:13:45 följande:

    Det är lilksom noll vits här att tjata om att det borde jag ha tänkt på innan å så vidare. Jag fattar det och nu är det ju ändå för sent. Behöver höra av killar som varit i samma sits. Både av de som inte pallade och sket i ungen och de som inte gjorde det. Hur jävla jobbigt livet blev för er. 


    Visst, men personligen tror jag att du kommer tjäna på en attitydförändring, och då kan det ju hjälpa att inse ditt eget ansvar i hur du hamnade där du är nu. Jag har mest sett en massa gnäll från din sida här i tråden och det är dags att växa upp. 

    Ja, barnet var oplanerat, men du valde ju att inte skydda dig. Du valde att inte ta något eget ansvar alls för att förhindra graviditet. Spelar ingen roll om hon hade minipiller eller inte. Du valde att inte skydda dig själv. 

    Självklart är ju det här en trist situation, men det är ju inte heller nån vits att sitta och tycka synd om dig själv. Du ska bli pappa, på grund av dina egna val, så därför måste du göra det bästa av situationen. Det funkar liksom inte att bara skita i allt nu och inte ta ansvar för barnet.
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Wed 4 Jan 2023 18:12
    +5
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-04 16:34:35 följande:

    Alltså jag har svårt att tro att jag kommer att få några som helst känslor för en unge som föds av en tjej jag bara haft ett engångs med. Aldrig varit ihop ens vi känner ju knappt varandra. Jag är inte alls redo att bli pappa eller gillar inte ens barn. Har liksom nog med att ta hand om mitt eget liv och få det att funka just nu med jobb, ekonomi och bostad  Vill helst bara glömma hela skiten och förtränga allt. 


    Och hur tror du inte tjejen känner då? Hon kanske inte var så supersugen att bli mamma just nu heller? Eller med ett ons för den delen. Ni är ju ändå två i det här. Ni måste ju inte bli ett par, men ni kan ju åtminstone försöka bli vänner. 

    Lär känna varandra, prata om vilka förväntningar ni har på varandra och lär er att stötta varandra och samarbeta. Ni har ju båda hamnat i den här sitsen nu.
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Wed 4 Jan 2023 22:54
    +3
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-04 19:47:03 följande:

    Tjejen fick veta sent att hon var gravid typ 12 eller om det var 14 veckan. Ville inte heller ha barnet har hon sagt men säger att hon inte vågade göra abort då hon är rädd att det kan påverka om hon vill bli gravid i framtiden. Men just nu har vi inte mycket kontakt jag fixar inte det nu. Mådde nog skit av andra orsaker innan det här dök upp. Nu är det fan ännu värre. Vet inte ens vem jag kan prata med om det här. Vill inte att det ska komma ut. 


    Min poäng var mest att hon sitter ju i samma båt som du, och hon kan ju faktiskt inte "bara glömma hela skiten och förtränga allt". Även om ni inte kommer bli ett par eller att ni inte ens känner varandra ska du ju inte riktigt glömma bort att hon bokstavligen bär den största bördan just nu. 

    Och jag menade inte att du skulle starta upp en massa kontakt just nu. Men om jag var du skulle jag bara slänga iväg ett meddelande och säga nåt i stil med att du skulle vilja prata med henne närmare beräknad födsel där ni kan bolla idéer och prata om vilka förväntningar ni har på varandra och hur ni vill göra det här. Och det samtalet kan ju vara om två månader eller om fyra eller vad som. Vad du nu känner skulle kunna vara rimligt. Och under tiden försöker du landa i den här nyheten och bearbeta det, antingen genom att prata med din familj eller med någon professionell via vården. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Sun 15 Jan 2023 20:44
    +1
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-15 20:05:48 följande:
    Menar att ha en unge boende hos mig i min ungkarlslya varannan vecka. Är de det som gäller nu då? 
    Snarare att du kommer vara en pappa oavsett var barnet bor och spenderar sin tid. Har man t.ex. sitt barn varannan vecka är det ju inte som att man inte är en förälder under den andra veckan. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Tue 17 Jan 2023 09:43
    +1
    Anonym (fkl) skrev 2023-01-17 00:19:41 följande:
    Kanske lättare o visa verkliga siffror.

    I Sverige bor omkring 230 000 barn antingen med sin mamma eller pappa. Av de barn i Sverige som inte bor med båda sina biologiska föräldrar är det vanligast att bo hos sin mamma, visar ny statistik från SCB som publicerades den 7 november 2018. Den visar att 47 procent av barnen bor hos mamma hela tiden, medan 28 procent bor växelvis
    Dom siffrorna säger ju ingenting om situationen bakom varför barnen bor enbart med mamman. Jag kände t.ex. ingen med separerade föräldrar som bodde vv efter typ högstadiet. Ingen ville flänga runt på det sättet längre vid den åldern, så de bodde oftast med den föräldern som bodde närmast skolan och hälsade på den andra på helger, nån kväll då och då etc etc. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Wed 18 Jan 2023 15:19
    +3
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-18 12:56:54 följande:
    Jamen jag läser allt här. Men det är rätt mycke diskussioner som kanske flyter iväg. Bara för att flera skriver ?åh du kommer att älska ditt barn bara du tar ansvar? så är det ju inte säkert att det faktiskt blir så. Kan ju ba bli skit också. Att ta kontakt med tjejen är inte helt jäkla lätt alltså det känns som att allt blev så jävla fel här och nu i det här läget en jävla uppförsbacke att ta kontakt. Känns ba som hon kommer styra allt till det hon vill. Har läst i andra trådar också och verkar ofta bli så att mamman har makten. Så lätt man känner är det ens värt ett försök? Blir jag ens en bra pappa när jag känner så här nu? 
    Helt ärligt tror jag att ni kan ju ha en fördel här också iom att ni inte haft eller troligen inte kommer försöka ha en romantisk relation. Ni har ju liksom inget bagage här som kan krångla till relationen och samarbetet kring barnet. 

    Klart det känns jobbigt för dig just nu, men som många redan sagt hjälper det ju inte att gnälla och mala på i samma hjulspår. Du vet ju inte hur hon kommer se på saken innan du kontaktar henne. Innan ni pratar om era förväntningar och hur ni vill lösa den här situationen tillsammans. Så klart att det är värt ett försök. 

    Sen måste jag ju bara lägga till att om du fortsätter såhär med gnäll och prat om att "bara skita i allt" är det ju inte konstigt om mamman försöker få sin vilja igenom och göra det hon känner för. Hon kan ju liksom inte dalta med dig också, utöver att ta största ansvaret kring bebisen, efter att ha gått igenom både graviditet och förlossning med allt vad det innebär. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Thu 19 Jan 2023 11:46
    +3
    Anonym (kompis) skrev 2023-01-18 15:27:05 följande:

    Hur svårt kan det vara att i alla fall försöka sätta sig in i situationen för denna 20-åring som får ett totalt livsomvälvande besked?

    Jag kan inte fatta att så många har så svårt att läsa trådstarten, förstå vilken situation TS är i och vilken typ av stöd han behöver just nu.


    Han har ropat gång efter gång efter män/pappor som genomgått det han gjort, han vill ha stöd känslomässigt och höra storys från män som genomgått det som ligger framför honom.


    är det så konstigt?
    Han är inte intresserad av varken moraliserande, tips om preventivmedel. Han är troligen inte heller mottaglig för problemlösning och smarta idéer i det chocktillstånd han befinner sig i.

    Han vill prata med likasinnade som varit i samma situation,
    inte en massa allvetande människor med lösningar på allt..


    Ska han dessutom behöva tryckas till och ha dåligt samvete för att han inte orkar lyssna och ta emot en massa som han inte bett om!?
    Självklart blir det frustrerande.


    TS: navigera förbi alla inlägg som lägger mer börda på dina axlar, fortsätt skrolla förbi och ignorera. Utan dåligt samvete.


    Han har fått massor av svar dels från unga pappor men också kring hur och var han kan söka hjälp själv. Och TS har ju också ställt nya frågor, så då får man ju självklart svara på dem med. Han frågade ju t.ex. om det ens är värt ett försök och att mammor vanligtvis gör vad dom vill. Och det är väl inte så konstigt om pappan checkar ut och inte tar initiativ? Är han rädd för att ändå bara bli överkörd fungerar det ju inte att ignorera mamman och undvika kontakt.

    Han har ju också sagt att det känns jobbigt för att de inte ens känner varandra. Ja, men då måste han ju kanske prata med henne och försöka lära känna henne? Och jag tror helt ärligt att de har en fördel jämfört med andra som inte är ett par under graviditeten/vid födseln. De har ju inget bagage. De kan helt enkelt fokusera på att vara ett team när det gäller bebisen och inget mer.

    Han är ju ändå 20. Han är gott och väl vuxen och då måste man ju börja ta ansvar för hans känslor och jobba igenom sånt som känns jobbigt och svårt. Jag tror inte att det skulle faktiskt hjälpa TS att bara stryka honom medhårs och dalta med honom just nu.

    Jag tror också att det hjälper att tänka på andra och inte bara sig sig själv just nu. Mamman har det ju såklart ännu jobbigare än TS och det är viktigt att poängtera sånt. Hela situationen här är ju rätt tidskänslig. Att bara skicka iväg ett sms och säga nåt i stil med att han behöver landa i sina egna känslor först, men att han kan prata om nån månad närmare födsel skulle ju visa att han tar ansvar. Att bara ghosta för att ett sms känns för jobbigt kommer ju kunna skada deras framtida samarbete. Jag fattar att det är skitjobbigt för honom med, men han ÄR vuxen och är barnet hans kommer han ju bli en pappa snart. Han måste växa upp och ta ansvar.
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Thu 19 Jan 2023 14:50
    +3
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-19 13:07:43 följande:
    Fast du har väl inte heller erfarenhet av att bli ofrivillig pappa och varit med om liknande situation va? Jag har läst alla uppmaningar om att växa upp, stötta tjejen och ta ansvar och jag hade kunnat skydda mig. Gissar att de flesta som svarat så är tjejer.? Men tror ni att det är så jäkla lätt va? Ingen här har ju heller nån aning om vad jag har i mitt bagage och hur mitt liv ser ut i övrig. Får nog försöka hitta nåt annat ställe att fråga där fler ofrivilliga pappor hänger. Bara några få här.
    Jag tror att det är skitsvårt. Finns inget här som skulle vara vidare enkelt och lätt. Men bara för att nåt är jobbigt betyder det ju inte att man slipper göra det. Jag försöker faktiskt bara hjälpa dig här. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Fri 20 Jan 2023 15:21
    +1
    Anonym (Partner till en ofrivillig farsa) skrev 2023-01-20 09:55:49 följande:

    Ta det i små steg, och det är inte alls bråttom. Om du börjar umgås med ditt barn när han eller hon är 3-4 år så kommer barnet ändå inte att ha några varaktiga minnen av att du inte var där. Så det är verkligen inte kört för att du inte känner att du förmår vara superfarsa från början.


    Visst, men den som kommer komma ihåg att han inte var där är ju mamman. Det bådar ju inte särskilt gott för ett framtida samarbete i just TS fall att han är helt frånvarande och sen väljer att hoppa in lite i barnets liv som han vill om några år. Barnet kanske inte kommer veta någon skillnad, men han borde ju ändå behandla mamman här med lite basal respekt.

    Hon har ju inte riktigt valt det här heller. Hon har ju inte ljugit sig till ett barn eller lurat någon. Hon råkade bara bli gravid och märkte det sent. Då är det ju inte ett superenkelt val längre om man ska göra abort eller behålla.
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Sat 21 Jan 2023 18:07
    +4
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-21 11:32:45 följande:

    Men var fasen hittar jag killar med samma erfarenheter av att bli ofrivillig pappa då? Det blir ju bara en massa snack om skyll dig själv ta ditt ansvar osv. Mest tjejer som har en massa åsikter. Var ska jag vända mig? Hur det blir i slutändan för mig har jag nog mer nytta av att snacka med nån som varit i liknande sits.


    Anonym (Noway) skrev 2023-01-21 14:54:38 följande:
    Jag tror faktiskt jag skulle må bäst av att få diskutera den här situationen med andra utanför den här gruppen där det är en massa dömande och pekpinna. jag mår inte nå bättre av det liksom. Jag vet väl för fasen hur barn blir till å skydd och hela den skiten. Men jag får nog leta mig vidare till nån kris för killar elr mansjour och liknande. JG fattar att gjort är gjort. Men nu tar jag mig inte vidare här. Mår bara sämre av att få all skit här känner mig bara ännu mer misslyckad så sparka på ni. 
    Alltså, du måste börja växa upp och sluta gnälla. Folk här är bara ärliga och behandlar dig sig vilken vuxen människa som helst. Klart att du liksom måste ta ditt ansvar om du har gjort ett barn? Ingen "sparkar" på dig, så du behöver inte spela martyr här.

    Du sitter ju ändå i en sits här där du kan slippa undan väldigt mycket ansvar kring barnet. Du behöver dels inte vara gravid eller gå igenom förlossning, men tjejen kommer ju även behöva ha det boende hos sig och sköta om det 24/7. Hon kommer ju inte riktigt kunna slippa undan den delen. Så ja, minimum från dig vore ju att ta kontakt med henne och prata, just för att hon är den personen som kommer ta hand om ert barn.

  • Anonym (Alexa­ndra)
    Tue 24 Jan 2023 12:40
    +7
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-22 17:48:31 följande:
    Jag tänker att alla ofrivilliga pappor verkar bli dömda och att hennes man kanske mest umgås med barnet för att han känner att han måste eller borde och för att slippa bli dömd av alla. Verkar inte direkt som att killen en sån här gång får nåt stöd heller. Bara skit som att det skulle han tänkt på innan och väx upp och ta ditt ansvar. 
    Ja, du är vuxen nu och då måste man ta ansvar för sånt man gör, oavsett hur jobbigt och svårt det är. Har du pratat nåt mer med dina föräldrar? Dom vill ju också att du ska ta ditt ansvar och dom vill ju troligtvis också lära känna sitt nya barnbarn. Du är ju liksom inte ensam i din familj heller, även om barnet såklart kommer vara ditt och mammans ansvar.Du kommer ju troligtvis kunna få hjälp och stöd från din egen familj. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Fri 27 Jan 2023 11:32
    +5
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-26 22:55:05 följande:
    Att det blir en massa tjaffs bara å att hon bara är förbannad. Styra å ställa allt få mig att må ännu sämre bara. Typ så
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-27 05:16:58 följande:
    Alltså jag vet inte hon kanske hade förväntat sig att jag skulle vara jättestöttade och åh va kul att bli pappa mot min vilja så ba direkt hon fick veta att hon var gravid och berätta.Vi känner ju inte ens varandra. Därför inte så jäkla lätt att ta kontakt. . 
    Ja, alltså ju längre du drar dig från att ens kontakta henne, ju troligare kommer det ju bli att hon reagerar sådär. Inte minst för att hon är ju fast med barnet och MÅSTE ta beslut och bestämma saker. Hon kan ju inte vänta med stora beslut kring barnet och hur dom ska leva första tiden, för att vänta på att du ska få tummen ur och kontakta henne. Hon kan ju inte dalta med dig för att du ska få känna dig involverad. Och om du nu har ghostat henne sen hon berättade att hon är gravid är det ju inte konstigt att hon inte är ditt största fan just nu.

    Det bästa du kan göra just nu är ju att kontakta henne ASAP, be om ursäkt för att du inte pratat med henne tidigare, fråga hur hon mår och om du kan göra något. Sen frågar du om ni kan prata. Det är också okej att säga att du tycker att det känns jobbigt allting för att ni inte ens känner varandra. Ni är ju i samma båt! Hon tycker väl inte heller att det är ju så jäkla kul att få ett barn med ett ONS. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Sat 28 Jan 2023 18:51
    +4
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-27 20:24:00 följande:

    Nej tror inte vi hade varit ett par om hon inte blivit gravid. Inte rätt förutsättningar för det. Har bara inte pallat att ta kontakt ba känts så himla sjukt konstig situation allt och att jag inte är beredd på det här och ska tvingas lära känna varandra på det här sättet. Bara mått skit när jag tänkt på det. Är väl därför jag ghostat faktisk. Och nej dra inte igen nåt om att det skulle jag tänkt på när vi hade sex. 


    En grej med att växa upp är ju att inse att allt handlar inte om dig och andra påverkas faktiskt av dina handlingar. Du måste sluta stoppa ner huvudet i sanden och faktiskt kontakta henne nu. Du verkar ju vara orolig och rädd för saker du faktiskt skulle kunna ha kontroll över, om du bara skickade henne ett sms och blev lite involverad. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Sun 29 Jan 2023 09:04
    +4
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-28 19:03:21 följande:

    Ja men ja har funderat mer och mer att jag ändå ska ta nån kontakt med henne. 


    Det är ju jättebra, men du måste komma ihåg att hon kan mycket väl känna sig sårad och ledsen för att du ghostat henne hittills. Börja med att be om ursäkt och förklara varför du inte hört av dig. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Sun 29 Jan 2023 09:49
    +2
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-29 09:31:07 följande:

    Känns ba som en jävla uppförsbacke just nu. Frågan är om jag orkar med det ens utan att bli helt psykisiskt knäckt. 


    Och det kommer ju bara bli jobbigare och jobbigare ju längre du drar ut på det. Klart det känns svårt nu, men tänk hur det kommer kännas om några månader när barnet är fött? Då kommer det kanske kännas ännu värre, just för att du ignorerade henne hela graviditeten, plus att hon säker känner sig ännu mer sviken av dig. Då kommer det ju kännas som en betydligt större uppförsbacke.  

    Kan du prata med dina föräldrar eller nån nära kompis? Bara för att få lite hjälp och stöd att bara skicka iväg det där första smset? För personligen tror jag att det kommer att kännas lite bättre när du väl kontaktat henne. Ni kommer ju ha betydligt bättre chanser för ett bra samarbete om du bara kontaktar henne nu, ber om ursäkt och börjar pratar med henne. Kanske känns det också skönt att få prata med någon som är i samma sits som dig? Hon kanske också är rädd och tycker att det är jobbigt att få barn med någon hon inte ens känner?
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Tue 31 Jan 2023 17:02
    +3
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-31 14:29:06 följande:

    Alla som tjatat på mig här att ta kontakt med tjejen. Gjorde det  idag. Det gick väl kan man säga åt helvete typ. Känns fasen bara ännu värre nu. Jag fick klart för mig att jag inte ens var välkommen som pappa. Så hur jag nu ens ska orka bry mig vette fasen. Ska jag behöva strida för få umgås med ett barn som jag inte ens ville ha från börja, som jag inte ens vet att jag kommer att tycka om eller vara nån bra pappa till. Dessutom förmodligen bli motarbetad av mamman. Både uppförsbacke och en jäkla motvind liksom. Kommer bara vara en massa jäkla problems på vägen så kanske lika bra att lägga ned? Så får hon som hon vill.


    Anonym (Noway) skrev 2023-01-31 16:53:09 följande:
    Jag bad om ursäkt att jag inte haft nån kontakt att jag inte pallat bara men blev sågad totaly. Verkar inte spela nån roll vad jag än skulle göra eller säga nu. Hon fatta inte alls att det här är asjobbigt för mig me bara för hon. Fick ingen vidare lust att fortsätta kontakten direkt. Hon har trumfen på hand för hon är ju tjej å den som är graviiiid liksom. Vad fasen kan jag göra kan ju inte vara det i hennes ställe? Kanske inte ens är farsan åt ungen heller? Känner ju inte varandra så vet inte. Men det sa jag dock inte när vi snackade. 
    Känns som mina tankar som väckts ändå lite om att jag ändå kanske borde stäppa in här som farsa på nåt sätt ifall det är mitt fick sig en jävla käftsmäll. Det är på hons villkor endast nu sa hon 
    Och det är ju fullt förståeligt att hon inte hoppar upp och ner av glädje för att du har hört av dig nu efter att ha ghostat henne i några veckor? Acceptera och respektera att hon är sur på dig. Det här är ju bara första steget till att ni ska kunna bygga en (platonisk) relation och ha ett samarbete kring barnet. Förhoppningsvis kommer det gå bättre i framtiden, ge det bara tid.
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Wed 1 Feb 2023 11:23
    +4
    Anonym (Noway) skrev 2023-02-01 10:16:08 följande:

    Men nu när jag väl har fixat att ta en kontakt så får jag bara skit tillbaka och hon säger att hon inte vill ha nån kontakt alls att hon inte vill att jag träffar barnet sen. Hur ska jag ens kunna kommunicera till henne då att om jag är pappan så kanske jag ändå vill försöka ha kontakt med barnet för dens skull. Inte för mamman utan jag vill i så fall finnas där för barnet och inte för mamman bara för att underlätta för henne. Har bokat ett möte med familjenämnden eller vad de heter nu. bara jävligt svårt att ta ställning om hur exakt jag kommer att känna den dan det finns ett barn som det är bevisat att jag är farsa till och vilket ansvar det kommer falla på mig å om jag ens fixar det. Mamman får massor av stöttning men vad får den ofrivilliga pappan? ta ditt ansvar du skulle använt kondom ha inte sex med nån du inte vill ha barn me jaaaa jag fattar liksom det men tror ni det är så jävla lätt?


    Blir fasen yr av allt det här. Hur jag bör göra å känna och allt möjligt för ett barn som jag inte ens vet om det är mitt eller som jag inte ens vet om jag får träffa nånsin. Får bara panikångest av hela grejen och har nog med annan skit i mitt liv dessutom. Nä inga droger å sånt ifall nån tror det.


    Men alltså, vad trodde du själv skulle hända? Du HAR ju ändå betett dg rätt illa mot henne hittills. Tror att vi alla som har skrivit här skrev att hon nog kommer vara rätt sårad och ledsen vid det här laget. Det är ju inte konstigt att du fick skit när du har ghostat henne så här länge. Det är nåt du måste acceptera och respektera. Även om du inte kunnat kontakta henne tidigare för att "du inte pallat" har du ju ändå betett dig illa och därför är hon nu arg på dig. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Sun 5 Feb 2023 17:55
    +4
    Anonym (Noway) skrev 2023-02-05 17:45:28 följande:

    Men bestämmande rätt då bestämmer hon väl om ja ens får träffa barnet elr? 


    Nej, det kan hon inte. Barnet har fortfarande rätt att träffa dig. Även om du inte har vårdnaden kan du ha umgänge med barnet, som kan betyda allt från att ni träffas några timmar här och där, eller att du långt bort i framtiden till och med har barnet boendes hos dig varannan vecka. Om det är nåt du kommer vilja, liksom. 
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Sun 5 Feb 2023 17:56
    EpicF skrev 2023-02-05 17:55:30 följande:
    Hon kan inte ta ifrån dig ungöngesrätten med barnet, eller snarare barnets rätt till umgänge med dig. Däremot kan hon motarbeta och försöka förhindra umgänge. 
    Och gör hon det kan det slå tillbaka på henne själv.
  • Anonym (Alexa­ndra)
    Sun 12 Feb 2023 12:41
    +2
    Anonym (fkl) skrev 2023-02-12 12:36:19 följande:
    Det är inte riktigt det, det viktiga för ett barn under 3 år är en fast punkt.
    Sedan finns det praktiska förutsättningar som hindrar. Man samarbete är a och o, TS har inget samarbete, tro man bara kan hämta ett litet barn i dörren o springa iväg med en barnvagn är rent önsketänkande, detta skulle vara rent skadligt för barnet.
    -

    Det kan även finnas praktiska svårigheter med växelvis boende när barnen är så små, till exempel vad gäller amning. Du uppger även att din man har samarbetssvårigheter, vilket är ytterligare ett argument för att barnen inte ska bo växelvis när de är så pass små. 
    Umgänge betyder inte att barnet måste bo växelvis, speciellt inte när barnet är nyfött.
Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?