Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Eller inte... Jag har ingen egen erfarenhet men att tvinga sig att träffa och umgås med ett barn man inte har några positiva känslor för är ju helt förödande för den stackars ungen. Barn märker snabbt att något inte är som det ska och hen kommer att fara illa av kontakten istf att må bra. Ni som är ute efter att straffa TS ,använd inte barnet som vapen!

Till TS, se tiden an. Stäng inga dörrar men tvinga dig inte till umgänge, oavsett vad omgivningen tycker. Tala om för tjejer hur du känner, är hon vettig ger hon dig chansen att mogna och ändra uppfattning.

Så mannen ska få förståelse, få chansen att mogna och ändra uppfattning, hur ska kvinnan få samma förmåner om hon behöver dem?

Jag betalade underhåll alla år. Det gick bra för sonen. Jag kunde dock aldrig sluta tänka på sonen och det följde med mig i hjärtat hela livet i 50 år. 2 gånger sökte jag upp honom. Några gånger ville jag ta kontakt men skuldkänslor fick mig att inte våga och tankar på att jag kanske får en smocka fick mig att avstå de flesta gånger. Sedan, när jag fick en dödsdom på ålderns höst sökte jag kontakt och vi sågs. Var glad att han då inte vände mig ryggen. Då kände jag att vi borde haft kontakt tidigare, vilket jag sa. Det kändes bra i mig att vi hade kontakt mitt senste år innan jag gick bort. Jag testamenterade en stor summa pengar till honom i ett testamente 15 år tidigare vilket han fick av mig efter jag gått bort.

Han hade chansen att fatta beslut och ev ändra uppfattning när hon blev gravid. Vad menar du, ska man straffa mannen för att kvinnan valde att behålla barnet? Och straffa barnet, att tvingas denne umgås med en person som vantrivs, gör sig till och hycklar. Hu så hemskt för ett litet barn, jag kan absolut föreställa mig hur det skulle vara. Kan ge skador för livet.

Hmm, jag är kvinna liksom de flesta som skriver. Men det klokaste inlägget kommer från en man.

Detta var ju... en ny variant iaf.

Jag skrev ingenting om det. Jag undrar hur du tycker att man ska lösa det om kvinnan behöver samma.

Det är ju ingen fel. Ni gjorde båda vad ni kunde. Det är så klart en märklig situation. 

Nu försöker du rättfärdiga den väg du vill gå. Men är du inte missbrukare, kvinno eller barnmisshandlare eller pedofil så har du antagligen ganska goda möjligheter att bli en bra pappa. Lita på dig själv. Du ska bli pappa. Luft huvudet. Var stolt! Det kommer bli en jävla resa.

Ge dig själv möjligheten att bli en av viktigaste personerna i en ny människas liv. Den där ungen kommer älska dig mer än någon tjej någonsin kommer göra. Jag förstår att det inte går att ta in. Jag vet själv hur jag var i din ålder. Men lita på mig. Du kommer vara hjälten som försvarar mot allt ont. Som tröstar när knäna skrapats eller när någon varit dum. Du behöver inte vara någon filosofisk mästare. Ofta räcker det att du finns där.

Jag visste väl att spöken finns. I alla fall här på familjeliv. 

Det skulle jag också vilja veta.