• Anonym (Noway­)
    Fri 30 Dec 2022 21:27
    186833 visningar
    1240 svar
    -10 +1
    1240
    186833

    Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

     


    Till er som blivit unga pappor ofrivilligt mot er vilja och inte alls ville ha med varken mamman eller ungen att göra. Hur gick det sen för er? Fortsatte ni att inte ha nån kontakt alls. Och ungen klarade sig fint utan er. Eller ändrade ni er sen efter ett tag när ungen blivit äldre och började fråga vem som är farsa? Haft ett engångsligg som inte var något seriöst som tyvärr snart resulterar i ett barn. Jag är jävligt kluven vill helst skita totalt i tjejen och barnet bara glömma att jag ska bli farsa. Det här var  fan inte vad jag ville. Men min familj och alla tjatar om att jag ska ta mitt ansvar o träffa barnet regelbundet. Ska jag bara låtsas att gilla den här ungen för syns skull för att alla tycker jag borde göra det? För alla påstår att jag kommer ångra mig som fan om 10 år. Eller att alla andra tjejer man kommer träffa kan tycka det är himla neg att jag är farsa som inte brytt mig. 

  • Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?
  • Anonym (Teddy­)
    Sat 31 Dec 2022 19:00
    #81
    +1
    Anonym (Abc) skrev 2022-12-31 18:06:49 följande:

    Det är ju ingen fel. Ni gjorde båda vad ni kunde. Det är så klart en märklig situation. 


    Nu försöker du rättfärdiga den väg du vill gå. Men är du inte missbrukare, kvinno eller barnmisshandlare eller pedofil så har du antagligen ganska goda möjligheter att bli en bra pappa. Lita på dig själv. Du ska bli pappa. Luft huvudet. Var stolt! Det kommer bli en jävla resa.

    Ge dig själv möjligheten att bli en av viktigaste personerna i en ny människas liv. Den där ungen kommer älska dig mer än någon tjej någonsin kommer göra. Jag förstår att det inte går att ta in. Jag vet själv hur jag var i din ålder. Men lita på mig. Du kommer vara hjälten som försvarar mot allt ont. Som tröstar när knäna skrapats eller när någon varit dum. Du behöver inte vara någon filosofisk mästare. Ofta räcker det att du finns där.


    Väldigt fint skrivet.
  • Anonym (Noway­) Trådstartaren
    Sat 31 Dec 2022 19:20
    #82
    Anonym (Pappa på andra sidan.) skrev 2022-12-31 17:09:34 följande:

    Jag betalade underhåll alla år. Det gick bra för sonen. Jag kunde dock aldrig sluta tänka på sonen och det följde med mig i hjärtat hela livet i 50 år. 2 gånger sökte jag upp honom. Några gånger ville jag ta kontakt men skuldkänslor fick mig att inte våga och tankar på att jag kanske får en smocka fick mig att avstå de flesta gånger. Sedan, när jag fick en dödsdom på ålderns höst sökte jag kontakt och vi sågs. Var glad att han då inte vände mig ryggen. Då kände jag att vi borde haft kontakt tidigare, vilket jag sa. Det kändes bra i mig att vi hade kontakt mitt senste år innan jag gick bort. Jag testamenterade en stor summa pengar till honom i ett testamente 15 år tidigare vilket han fick av mig efter jag gått bort.


    Spooky med en pappa som skriver från andra sidan. Nästan så man kan garva lite här nu. 
  • Anonym (A)
    Sat 31 Dec 2022 19:40
    #83
    Anonym (Abc) skrev 2022-12-31 18:06:49 följande:

    Det är ju ingen fel. Ni gjorde båda vad ni kunde. Det är så klart en märklig situation. 


    Nu försöker du rättfärdiga den väg du vill gå. Men är du inte missbrukare, kvinno eller barnmisshandlare eller pedofil så har du antagligen ganska goda möjligheter att bli en bra pappa. Lita på dig själv. Du ska bli pappa. Luft huvudet. Var stolt! Det kommer bli en jävla resa.

    Ge dig själv möjligheten att bli en av viktigaste personerna i en ny människas liv. Den där ungen kommer älska dig mer än någon tjej någonsin kommer göra. Jag förstår att det inte går att ta in. Jag vet själv hur jag var i din ålder. Men lita på mig. Du kommer vara hjälten som försvarar mot allt ont. Som tröstar när knäna skrapats eller när någon varit dum. Du behöver inte vara någon filosofisk mästare. Ofta räcker det att du finns där.


    Så fint och klokt
  • Anonym (Erik)
    Sat 31 Dec 2022 19:52
    #84
    -1 +1
    Anonym (Noway) skrev 2022-12-30 21:27:45 följande:
    Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

     


    Till er som blivit unga pappor ofrivilligt mot er vilja och inte alls ville ha med varken mamman eller ungen att göra. Hur gick det sen för er? Fortsatte ni att inte ha nån kontakt alls. Och ungen klarade sig fint utan er. Eller ändrade ni er sen efter ett tag när ungen blivit äldre och började fråga vem som är farsa? Haft ett engångsligg som inte var något seriöst som tyvärr snart resulterar i ett barn. Jag är jävligt kluven vill helst skita totalt i tjejen och barnet bara glömma att jag ska bli farsa. Det här var  fan inte vad jag ville. Men min familj och alla tjatar om att jag ska ta mitt ansvar o träffa barnet regelbundet. Ska jag bara låtsas att gilla den här ungen för syns skull för att alla tycker jag borde göra det? För alla påstår att jag kommer ångra mig som fan om 10 år. Eller att alla andra tjejer man kommer träffa kan tycka det är himla neg att jag är farsa som inte brytt mig. 


    Så jävla trött på att det alltid är mannen som alltid ska skam- och skuldbeläggas. Om inte kvinnan har vett nog att skydda sig får hon faktiskt skylla sig själv. Det är hennes ansvar att skydda sig om hon inte vill bli på smällen. 
  • Anonym (M)
    Sat 31 Dec 2022 19:58
    #85
    -1
    Anonym (Erik) skrev 2022-12-31 19:52:22 följande:
    Så jävla trött på att det alltid är mannen som alltid ska skam- och skuldbeläggas. Om inte kvinnan har vett nog att skydda sig får hon faktiskt skylla sig själv. Det är hennes ansvar att skydda sig om hon inte vill bli på smällen. 
    Men nu handlade det ju inte om att hon inte ville bli på smällen, det vet vi ju inte. Utan det är TS som inte vill det. Då är det hans ansvar att inte göra någon på smällen.
  • Sat 31 Dec 2022 20:09
    #86
    -1

    Anonym (Erik): Tjejn gick på mini-piller, dvs hon har tagit sitt ansvar för skydd mot graviditet. 

  • Anonym (Pappa­)
    Sat 31 Dec 2022 22:46
    #87

    Vill tjejen ha barnet då? Du skriver att hon upptäckte det för sent och dessutom verkar ha egna problem? Om ni inte både inte känner att ni vill ta ansvaret så är adoption ett alternativ.

    Men, behåller tjejen barnet så vad du än gör så vänd inte barnet ryggen och låtsas som det inte finns. Att vara pappa innebär inte att du måste ta hand om barnet varannan vecka eller varannan helg (även om jag tror att du så småningom vill det), till en börjar räcker det att du finns där, gör besök, ta en promenad med barnvagnen, gunga på lekplatsen och helt enkelt skapa en relation från start.

    Du har umgängesrätt till barnet och jag är ganska övertygad om att tjejen hellre ser att du dyker upp nån gång varannan vecka och umgås med barnet än att försvinna ur dess liv helt. Du kommer annars ha det i bakhuvudet resten av livet varför du inte upprätthöll en kontakt.

  • Anonym (Pappa på andra sidan.­)
    Sat 31 Dec 2022 22:47
    #88
    Anonym (Noway) skrev 2022-12-31 19:20:48 följande:
    Spooky med en pappa som skriver från andra sidan. Nästan så man kan garva lite här nu. 
    En sann historia. Och du tror att du glömmer bort att du har barn bara du avsäger dig att vara en del av barnets liv? :-/ Du får leva med det ändå inom dig att du har ett barn. Du kommer undra vad det gör, hur det mår, om du gjorde rätt val osv vid tillfällen hela livet igenom.
  • Sat 31 Dec 2022 22:52
    #89
    +2
    Anonym (Pappa på andra sidan.) skrev 2022-12-31 22:47:41 följande:
    En sann historia. Och du tror att du glömmer bort att du har barn bara du avsäger dig att vara en del av barnets liv? :-/ Du får leva med det ändå inom dig att du har ett barn. Du kommer undra vad det gör, hur det mår, om du gjorde rätt val osv vid tillfällen hela livet igenom.
    Sann förutom att du fortfarande lever... 
  • Anonym (Noway­) Trådstartaren
    Sun 1 Jan 2023 09:15
    #90
    Anonym (Pappa) skrev 2022-12-31 22:46:26 följande:

    Vill tjejen ha barnet då? Du skriver att hon upptäckte det för sent och dessutom verkar ha egna problem? Om ni inte både inte känner att ni vill ta ansvaret så är adoption ett alternativ.

    Men, behåller tjejen barnet så vad du än gör så vänd inte barnet ryggen och låtsas som det inte finns. Att vara pappa innebär inte att du måste ta hand om barnet varannan vecka eller varannan helg (även om jag tror att du så småningom vill det), till en börjar räcker det att du finns där, gör besök, ta en promenad med barnvagnen, gunga på lekplatsen och helt enkelt skapa en relation från start.

    Du har umgängesrätt till barnet och jag är ganska övertygad om att tjejen hellre ser att du dyker upp nån gång varannan vecka och umgås med barnet än att försvinna ur dess liv helt. Du kommer annars ha det i bakhuvudet resten av livet varför du inte upprätthöll en kontakt.


    Först ville hon inte det men sen ändra hon sig och ville behålla för att det var nästan för sent för abort. 
Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?