Passning av barnbarn känns som ett krav?

Som alla ovan sagt, bara börja säg nej. Annars kommer det bli etter värre när hon snart föder både ett andra och ett tredje barn hon förväntar sig ni ska serva dem med passning av och hjälp med.

Jag föreslår att du och din fru pratar igenom hur ni vill ha det i ert liv, och sedan talar om det för er dotter och kanske andra. Sedan står ni fast vid ert önskemål om ert liv. Det är inte egoistiskt utan en nödvändig strategi, som jag ser det. Det är viktigt att kunna sätta gränser.
En sak som jag brukar göra ifall jag får frågor som inte är klockrena för mig, jag svarar enkelt: jag förstår att du vill ha hjälp med att måla om ditt hus/vara barnvakt/passa din hund men jag kan inte svara just nu och återkommer med ett svar. Det ger mig tid att fundera om jag kan och vill. Om de inte kan vänta på svaret, tackar jag alltid nej till att hjälpa till eftersom jag inte vill lova något som jag inte kan hålls.

Magnus: Ja det är nog ett fel man ofta gör och en strategi en del frågeställare har, att man får frågan när man är oförberedd och ger ett för hastigt svar. Det brukar ju inledas med "ska ni vara lediga över jul? Ja men då kan ni passa Pysen?" Vi tänker lika och vill samma sak men är lite olika bra på att tänka efter innan man svarar.

Tidigare brukade jag fråga en kollega på jobbet som bor nära mig; "ska du hem efter jobbet? Vad bra får man åka med?" Jag tänkte inte ens på att jag fångade honom i en fälla. Då blir det ju svårt att säga nej om man bara inte har lust av någon anledning. Jag har tänkt på det på senare tid när jag själv får sådana frågor.

För vårt bekymmer är ju, att ja, vi är lediga i tre veckor och har ingenting för oss. Vi ska sova länge och äta frukost långsamt men vi har ingen lust/orkar inte passa barnbarnet x antal hela dagar medan föräldrarna jobbar. Visst, det är inte juste mot så små barn att behöva byta dagis ett par dagar med helt ny personal. Det blir som en ny inskolning och då känner man sig bokstavligen som en skit som ens överväger att säga nej.

Stort tack för alla svar så långt och så många seriösa, fantastiskt!

Jag tycker egentligen det är fint när mor eller farföräldrar hämtar på förskolan en dag i veckan och skapar fina minnen ihop och närmre band. Själv har jag bara lämnat ifrån mig äldsta barnet när syskonet föddes och en gång nä vi flyttade. Jag har lite svårt att lämna ifrån mig mina barn i onödan och vill ha de nära även om det ibland hade varit skönt med avlastning. 

Det ni beskriver låter dock helt sjukt för mig. Att dottern ska hålla koll på vart ni är och be er hämta när ni ändå är hemma, det hade jag aldrig någonsin ställt upp på. Förstår inte varför det skulle vara svårt att säga nej. Er dotter låter väldigt omogen och bortskämd om hon är så lättstött att hon inte kan ta ett nej?

Har ni prövat att vara snabbare än dottern? Om ni ser över kalendern i januari, och så bestämmer du och din fru när det passar att ha barnbarnet. Kanske en söndag och så en eftermiddag/kväll när någon av er kan sluta tidigare? Boka in det i förväg, så kanske dottern nöjer sig med det?

Förlåt men varför har ni så att ni kan se hela familjen i mobilerna? 
Jag har aldrig haft den funktionen och vi har 5 ungdomar i vår familj. Tror några av dem använder den sinsemellan men vi föräldrar har aldrig tyckt man behöver sån kontroll på dem. 
jag tycker ni kan ta bort er vuxna dotter, hon är ju inte del av ert hushåll längre. Inget konstigt alls - bara gör't. Varför ser ni det som att det ska bli en konflikt i det? 
Eller om det känns bättre så stäng av er själva från funktionen ett tag. 

Nu är det ju nytt år - ta det som en anledning att skapa lite nya rutiner. 

Också förälder till fem barn här, där min äldsta är 7, och jag skulle aldrig få för mig att be om barnvakt för skitsaker i tid och otid. Mina föräldrar var och är väldigt taggade på barnbarn och att få umgås med dem, men då är deras barn vuxna, min mamma är numera hemmafru, och min pappa arbetar på distans. Ändå ber jag i princip ALDRIG om passning, då ska vi verkligen sitta i skiten deluxe, och gör vi det är det ofta passning en kortare stund. Tänk: maken är fast i staden han pendlar till p.g.a. snöstorm, min bil är hos mekanikern, ett av barnen har en oerhört viktig läkartid som helst inte avbokas - men två av syskonen kan inte följa med p.g.a. anledning - kan ni passa aktuella barn i 1,5 timmar? På den nivån. Och det händer alltså nästan aldrig. Så umgänget med barnbarnen utan oss föräldrar på plats är till 99,9 % på deras initiativ. Vi har ju inte valt att sätta fem barn till världen och tänkt att barnvakter ska lösa vårt.

Mina föräldrar hade jämt mig och brorsan hos barnvakter. Var hos min mormor varje kortare skollov, och när mina föräldrar inte ville betala fritidsavgiften fick vi vara hemma hos mormor eller farmor varje eftermiddag. De for utomlands i två veckor och vi var hemma hos farfar. Aldrig att vi gick dagis under mellandagarna, då fick mina mor- och farföräldrar passa. Vi har inte ens i närheten av den sortens passning till våra ungar! 

Och vi erbjuder också hjälp tillbaka. Passar deras hundar vid resor (eller om livet kört ihop sig för dem). Lånar ut släp när de behöver. Tar hand om deras hus (brev, gräsklipp, blomvattning o.s.v.) om de reser iväg. Ett givande och ett tagande. Tar er dotter någonsin hand om era hemmaboende barn? Hämtar 7-åringen från skolan? Eller ska ni bara ge och ge och ge?

Tycker nog ni kan ha ett samtal med dottern om detta. Det behöver ju inte alls gå illa. Ni sätter er ner tillsammans och ni förklarar att ni älskar dottern och barnbarnet, men ni orkar inte passa så ofta som ni hittills gjort. Ni arbetar, pendlar, har egna barn att ta hand om och så vidare. Ni är dessutom äldre nu än när era äldsta var små, så orken är inte ens detsamma för att ha hand om småbarn så som den en gång var. Detta betyder INTE att ni aldrig vill passa, men att ni kanske tar en kortare dag här eller där för er egen skull - vila upp sig - eller för att kunna ge 7-åringen en lugnare eftermiddag (så blir det ju inte om man har en eftermiddag med en ev. trött och grinig 2-åring efter förskolan...). Så, ni kan tänka er att passa ibland när det verkligen behövs (inte för att man ska kunna vara två vuxna att handla utan barn, herre min jävla gud), eller om föräldrarna ibland då och då vill ha en stund för sig själva (om ni nu tycker det känns okej). Det får hon ju bara lov att acceptera!

Om det blir på det sättet, mindre kravfyllt, då blir kanske passningen och morförälderrollen lite roligare också. När det inte är jämt och ständigt. Och HADE de två åren som nu gått dessutom varit mindre barnbarnspassningsfyllda så kanske mellandagspassningen hade känts mer okej.

Det låter verkligen inget vidare. Jag funderar på varför det kan ha blivit så att er dotter förväntar sig att ni ställer upp i så stor utsträckning. Fick er dotter ställa upp ofta med att hämta och passa era mindre barn när hon var tonåring? Att det i så fall kanske kan förklara varför hon gör som hon gör. Men oavsett så kan man ju inte ställa upp mer än man orkar, och ni behöver ju prata ut om det här. Hoppas ni hittar en bra lösning tillsammans. 

Man måste säga till hennes försvar att hon är hjälpsam. Tar ofta med sitt syskon i olika sammanhang. Hon gör det då helt på eget initiativ eftersom vi försöker göra själva på det sätt vi skulle vilja ha det, dvs ber om hjälp om det krisar. Annars anser vi att våra barn är vårt ansvar.

Det är ändå skillnad på att passa barnbarnet som är <3 år mot att ta med ett syskon på >7 år. Då är det inte direkt att "passa" en 7-åring.

Men det är ju vi som skapat det här genom att ha svårt för att säga ifrån eftersom vi inte vetat hur och om det är oss det är "fel" på.

Tack för alla kloka svar så här långt så ska vi försöka hitta ett bra sätt.

Min mamma blev pensionär samma år som vårt första barn föddes. Men hon sa tidigt ifrån att hon inte ville hämta på förskolan regelbundet. 

mina föräldrar har gillat att träffa barnbarnen och har kommit som ett skott om det varit kris elller man verkligen behövt hjälp. Men de har i princip aldrig varit barnvakter bara för att umgås med barnbarnen, då har vi träffats allihop istället. Och tillbringat många semestrar ihop osv. 

så vi vad om barnvakt kanske 3 gånger per år när barnen var små. Typ om vi blev bjudna på fest eller föräldramöte osv. 

så ta ett lugnt men tydligt snack med er dotter. Var tydliga med att ni tycker om att träffa barnbarnet men att ni helst gör det när föräldrarna är med. Att er ork är begränsad för att vara barnvakt.