Hur motiverar man lärande?

Ditt barn är helt unikt enl. statistik som av tagits fram av en arbetsgrupp av speciallärare. Det är ca 3% av alla "hemmasittare" som blir godkända i grundskolan överhuvudtaget.

Ja, om man vill använda den för att skapa engagemang, motivation och förhoppningsvis lärande har man säkert tid. Och de flesta har tillräcklig kompetens om man har engagemanget.

Men nu menade jag inte istället for i detta fall, utan som komplement. Bara for att skolan totalt misslyckats betyder inte att foräldrar kommer misslyckas.

Va? Sen när är sitta med gamnacke vid mobilerna och få framtida höftproblem "barnens kultur"?

Du löser det, igenom att ta med dom på utflykt.. Åka skidor i Sälen.. Ta dom till träningar.. Och ge dom upplevelser utanför sin mobil. 

Varenda gång dom gör något duktigt, som att lägga ifrån sin mobil på egen hand. Eller sitta där o bli uttråkad. Uppmuntrar lite till. 

twitter.com/TheFigen_/status/1611056572901347330

Man visar dom grejer, eftersom att du är vuxen och kan grejerna redan. 

Det digitala har i många lägen gått över styr. Det är klart. I Frankrike börjar dom exempelvis senare med datorer, efter att dom har fått kläm på skrivandet. 

Samtidigt vill jag slå ett slag för kunskapsappar. Lyckas man få barnen intresserade så kan dom nå oanade resultat. Kan av egen erfarenhet intyga att det kan bli ruggigt svårt för skolan att uppfylla skollagen om det ramlar in barn som kan ett helt ämne motsvarande hela grundskolan. Lösningen är sk prövning.

OJ!!!! Nu känner jag mig ändå tacksam ändå trots de helvetesåren vi har genomlidit.

Har samma approach här hemma. 

Jag håller helt med! Och då måste ju vi vuxna som du säger föregå med gott exempel och erbjuda det här smörgåsbordet. För från början har vi ingen aning om vad barnet kan vara extra intresserad av eller lockas av. 

Och fortsätta vara vetgiriga. Vi tar gärna reda på saker tillsammans och ibland är google/dator helt klart bättre än gamla böcker. När kriget i Ukraina bröt ut tex så pratade vi om geografin och kollade i en gammal atlas där det var uppenbart efter ett par minuter att SÅ ser det inte ut idag Så då fick vi använda en annan källa!

Att söka reda på fakta innebär inte automatiskt att man lär sig något annat än hur man gör en Googlesökning. Dvs, risken att man glömmer varför man sökte eller inte minns svaret är väldigt stor. Tro mig, samma sak händer på lektionerna!

Jag började vackla i mitt lärarkall för 7-8 år sedan. 85-90% av det som lärs ut i grundskolan kommer egentligen aldrig till användning i yrkeslivet om vi undantar basala saker som läsa, skriva, räkna och språk generellt. Jag tänker, bygger man sedan på dessa delar med praktiska ämnen, slöjd och bild för andra hjärnhalvan och för motoriken. Hemkunskap för att kunna laga mat, göra en budget osv. Gymnastik/Idrott för hälsan. Det skulle i princip kunna omfatta de 6 första skolåren för alla barn. Då skulle datorn lättare kunna funka som hjälpmedel för de teoretiska ämnena.

I 7:an fyller man på med alla läsämnen, Historia, Geografi, SO, Religion, gör Fysik, Kemi osv till mera praktiska ämnen än idag för att få eleverna intresserade. Sista 2 åren får de välja ur paletten av ämnen som de vill förkovra sig i. Där kan datorer göra betydligt mer nytta, det är iaf min åsikt. Klassisk inlärning i de basala, nödvändiga ämnena. Där det är fokus på pedagogik och lärare helt enkelt. I läsämnena finns det sen stort utrymme för datorstöttat, eget lärande.

My few cents...

Att lära sig googla betyder inte att man lär sig något, det håller jag absolut med om! Jag ville bara dra ett exempel för jag vet att jag och min familj framstår som extrema bakåtsträvare i bekantskapskretsen då vi begränsat rätt mycket av det digitala och är uttalat emot digitala läromedel. Som slöseriet med 1:1 tex. Det är väl fint om det finns tillgång till datorer eller paddor i skolan, att använda där det är lämpligt. Och att låna hem för den som inte har en dator om man ska skriva text. Men då är det avgränsade uppgifter och det betyder inte att man måste ha hela klassuppsättningar från åk4. Det är ett sånt slöseri. Och lägg därtill att man sällan begränsar det som barnen kommer åt.

I övrigt håller jag med dig, det är mycket man lär sig i skolan som man inte vet varken då eller senare varför man egentligen lärde sig det. En del behövs som byggsten för att kunna ta till sig annat senare, att ha något att binda upp informationen på. Det upplever jag saknas när barn får till sig att de ska använda nätet till att söka fram brottstycken av saker. De får inget grepp om helheten. Var i historien ska den här händelsen in? Till vad kan jag relatera det som hände här eller där. Världskrigen, industrialiseringen, urbaniseringen... det hänger liksom ihop. 

Och lärare måste få mer stöd för sin profession. Lärare har gått utbildning och lärt sig om pedagogik och lärande. Där är Finland ett föregångsland, läroplaner etc har kopplats loss från politiken och sköts av en annan instans.

Jag kör lite samma grejer som övriga här..."skolan är ditt jobb", jag gillar inte alltid mina arbetsuppgifter, men de ska göras - försöker leda som förebild. 

Sonen är aktiv i olika sporter och då går det inte att hålla i mobilen samtidigt, då går flera timmar till rörelse och umgänge med andra barn. 

Eller helt enkelt - nu går ni ut och leker. (När han har en kompis hemma.) Den är gammal, men funkar än. 

Lagar mat tillsammans, spelar bordsspel mm. 

Men visst går det åt måååånga timmar till skärmar. Det gör det tyvärr även för mig. Smartphonen förändrade hela den västerländska kulturen för gott, känns det som. 

Vettig inställning, så har jag också kört. 

Visserligen är det bra om barnen tycker det är roligt, men det är svårt för skolan att konkurrera med all underhållning som numera finns. Och det är svårt att säga om man ska ta bort det digitala i skolan (är själv lärare). Kanske borde det vara mindre digitalt generellt, och jämnt fördelat?  Risken är ju att barnen tycker att skolan är extra tråkig om det dessutom bara är böcker där. De är ju inte ens roade av att se på film nuförtiden. 

Jag tror att vi bör ha dem digitala grejerna i skolan som verkligen underlättar. Låt ungarna har sin google-suite-konto, så att de kan skriva i google-drive och kanske har de planeringar i google-classroom, eller motsvarande. Skriftliga arbeten kan man helst göra på datorn. Och det är förstås också en fördel om eleverna kan få uppgifterna från någon plattform om de t.ex. har missat en lektion. Det är det som är en tydlig fördel. Boken har de inte hemma.

Men jag skulle tro att det så småningom kan bli lagom och ändå smidigt. T.ex. så att man har böcker, men att det finns en möjlighet att ladda ner material eller komma åt om man har missat. Samtidigt kan man förstås tycka att det är bra att barn också lär sig att inte allt går att få tag på hemifrån, utan att man måste planera lite ibland. 

Det digitala är dock bra om man kan visa något på skärm för en klass, bara för att ge ett exempel, som inledning eller inspiration för något som de sedan ska göra - då är det en fördel och inte skadlig. :) 

Jag håller med. Men lärare (och andra) behöver tid för planering och reflektion där man pratar om just sånt. När är det här ett bra verktyg och när bör vi använda något annat slags läromedel/material? För vem? Hur mycket?
Så att man inte rusar in i något som man hör eller ser eller får givet till sig att "nu gör vi så här" fast man inser ganska snart (eller redan innan) att DET HÄR kommer inte funka i min grupp/klass. 

Man kan absolut hålla genomgångar på skärm. Men när man gjort det och när man sen delar ut uppgifter som ska utföras eller saker som ska letas upp så är det min åsikt att det på skolans digitala plattformar bör vara väldigt inramat och begränsat vad eleverna kan göra. Jag har själv suttit med i klassrum där läraren helt enkelt sa att de skulle gå in på Youtube och "leta efter det här". Titta på klippet och sedan fortsätta lektionen. Jag som såg alla skärmar från där jag satt kunde konstatera att 3/4 inte tittade på det som läraren sagt åt dem utan hoppade runt hej vilt och tittade på annat. 
Ge dem inte hela Youtube utan tillgängliggör en länk via classroom eller annan plattform som de kommer åt och kan titta på. Övrigt får de ta på sin fritid. 

Exemplet som du ger där - det är ju onödigt att ta den risken! Det är ju stor risk att eleverna sysslar med annat. Vid andra tillfällen kan man ju någon gång också behöva träna på hur man hittar rätt på nätet, men man kan begränsa det, när detta ändå inte är syftet. Absolut, jag brukar ge en länk. Eller visa det i klassen.

Det finns specifika tillfällen då det är praktiskt. T.ex. också med hörövningar i språk. Det kan vara en fördel om de också, någon gång, får lyssna med hörlurar. Det kan hjälpa dem som har svårt att förstå eller som lätt bli distraherade. Men det är då vid dessa tillfällen. Träna glosor är också bra att göra digitalt. I princip skulle det gå lika bra utan, men det slarvas bort lätt tyvärr och blir mer konkret om glosorna dyker upp en i taget på skärmen och man kanske även får ta om de som man inte kunde. Programmen styr upp lite där. 

Verkligen onödigt. Och ja, det finns lektioner där man pratar om källkritik och hur man tar sig runt på nätet men det här var inte en sån lektion. Och det material som skulle tittas på fanns att hitta på den aktuella myndighetens webbplats också så man hade inte ens behövt använda Youtube. 
Men det är det jag menar, dina exempel är ju när det har sin plats och är genomtänkt. Men när schemat är tight, huvudmannen vill digitalisera och man får ut "verktyg" (paddor, program osv) som man inte hinner lära känna eller reflektera  kring med sina kollegor så blir det inte jättebra alltid.