Jag mår så dåligt över min kollega
Jag tänker vara helt öppen nu för nu har det gått för långt. Jag är i 30 års åldern och har faktiskt mitt första jobb, de låter helt sjukt men det är sant. Jag blev riktigt jäkla mobbad hela uppväxten och de satte djupa traumatiska spår. Jag led rejält av dåligt självförtroende och kände mig livrädd för att ens våga ha ett jobb där man kunde riskera att bli utfryst eller ogillad på.
Nu har jag ett jobb jag trivs med, MEN.. en kollega som är mycket yngre än mig totalt undviker mig, hon hejar aldrig och hon pratade en del med mig i början och vi umgicks privat en grupp på jobbet och jag trodde allt va bra, men sen ändrades hon successivt senaste tiden.
Hursomhelst så handlar inte detta inlägg om hurvidar hon är emot mig eller inte, hur HUR ska jag som vuxen gå vidare? Jag har en inre rädsla för att bli utfryst och jag ser vissa dagar tendenser till det. Jag återupplivar i princip barndomens sår och jag försöker tänka om situationen är överdriven eller inte, men jag mår extremt dåligt varje dag över detta.
De dagar som min kollega ändå lyckats klämma ur sig ett hej till mig, så är hela dagen typ räddad för mig, de låter helt sjukt men så jäkla sorgligt är det. Varför hakar jag upp mig på en människa som av nån anledning plötsligt ogillar mig? Jag tror jag är rädd att om jag inte finner anledning till varför hon ogillar mig så plötsligt senaste månaderna så kanske detta kan inträffa på en ny arbetsplats i framtiden.
Finns det någon där ute som blivit utsatt för mobbning/ utfrysning tidigare i livet som kan berätta några råd och tips, hur tar jag mig vidare? Jag gillar psykologi och har läst på en del, jag har förstått att detta inte är normalt, jag är ju fan vuxen nu men ändå blir jag så orolig.
Jag ska försöka börja imorgon med att inte ta åt mig, men det är svårt då vi som sagt pratade en del förr och hon plötsligt bara ändrade sig. Hon är som sagt väldigt social mot andra och svarar ibland inte ens när jag säger något, de är svårt att inte känna att det gör ont. Jag har bara några få andra kollegor jag pratar ytligt med, vi är på olika åldersnivå så är svårt komma förbi det ytliga pratet. I framtiden kommer jag söka ett annat jobb men tyvärr finns en stark rädsla att detta händer igen. Jag rannsakar mig själv efter varje arbetspass, vänder ut och in på konversationer jag haft under dagen, går igenom i mitt huvud vad som sades och vad jag själv sagt. Jag pratar aldrig illa om någon, är alltid hjälpsam och trevlig, är så jobbigt för rädslan för mobbning hemsöker mig i vuxen ålder och jag tänker att ju mer jag förändrar mig själv till någon som är supertrevlig och nästan kör över mig själv och mina egna åsikter så ska jag lyckats undvika bli mobbad eller icke omtyckt på arbetsplatsen, men ÄNDÅ så finns det folk som ogillar en, men men.. så är väl livet och det har väl ni också varit med om?