Jätteutbrott Föräldragrupp

Hon måste nog få hjälp att lära sig att utrycka sina känslor på annat sätt än genom att skrika.  

Ja, det handlar nog ok någon sorts omognad och kanske ett litet omoget och oroligt nervsystem och bristande förmåga att reglera känslor.

Min dotter hade stora utbrott i fyraårsåldern upp till fem år. Hon kunde skrika i upp till en timme, hon kunde rymma, gömma sig. Jag brukade hålla om henne då. Ibland vägrade hon och kröp ner under sin säng och la sig där och jag låg på hennes säng. När hon blev lite större, i sex till åttaårsåldern, då kunde hon ofta säga: mamma , du måste krama mig, annars fryser mitt hjärta till is. Då kramade jag henne länge. Läste bok för henne och höll om henne. 

Vi har en hel del problem med adhd och borderline i släkten , men min dotter som ung vuxen är en lugn och fin tjej.

Lågaffektivt bemötande, kramar, lugn och ro, läsa bok. Det kanske är något att testa för TS.

Utbrotten som min dotter hade  började innan fyra år, redan som bebis skrek hon väldigt mycket. Men det blev liksom värre vid fyra år för plötsligt kunde hon få ett utbrott och skrika och springa iväg, det var många gånger vi var livrädda för att hon skulle bli överkörd eller komma bort. Eller att hon skulle skada sitt syskon.

Men nu som ung vuxen  är hon en jättelugn och fin tjej, inget problem med temperamentet. 

Tonåren gick bra, mycket tror jag pga att jag lyckades hålla mig lugn och inte eskalera. Jag kom så väl ihåg min extremt okontrollerade och skrikande egna mamma att jag var noga med att inte eskalera något när dottern kom i tonåren.