Vad hade ni gjort i min situation?
Vi ska snart åka på semester och 18-åringen vill ha med sin pojkvän. Jag sa nej, och nu surar hon och har flytt hem till sin pappa varvat med pojkvännen och vägrar svara på mina samtal och sms.
Semestern är om en vecka. Vad gör jag??
Det är en familjesemester och hon vill att han ska få följa med, inte bjudas. Men övriga barn vill inte att pojkvännen följer med, jag kan inte göra dem besvikna för att hon inte ska bli besviken.
Hur hade ni gjort? Sökt upp henne och krävt ett svar hur hon tänker göra? Och sagt åt henne att växa upp..? Eller bara åka utan henne.
Pappan gör nog sitt bästa, men har svårt att gå ett steg till och prata vidare om hon bara vägrar svara och går ut ur rummet.
Jag undrar nu när jag skriver detta om det är ett normalt tonårsbeteende eller om det är något annat..
Här kommer uppdatering!
Jag hann inte skriva något mer till henne innan hon skrev till mig, där hon skyllde på att hon har fått jobbpass i nästa vecka.
Mest troligt har hon inte det, men skyller på det för att hon inte vill åka utan pojkvännen.
Vilket jag egentligen är helt fine med, hon måste inte följa med!
Men, de har en sjuk svartsjuka sinsemellan så jag är rädd att det är pga det hon inte vill följa med. Hon får inte eller vill undvika konflikt.
Så jag tycker det är väldigt tråkigt. För hon blev så otroligt glad för resan först.
Varför övriga barn inte ville ha med killen är helt enkelt för att de inte är så förtjusta i honom, mest pga att han varit taskig mot dottern. Gjort slut flera gånger, lämnat henne ensam i olika sammanhang.
Tyvärr har min exman aldrig riktigt kunnat ta en konflikt, han borde ha tvingat henne att höra av sig till mig.
Just nu är jag mest besviken på hennes beteende när det gäller att ta ett nej, att ta en besvikelse. Hon kan heller aldrig be om ursäkt för något hon gjort.
Men det får hon väl jobba med framöver..!
Härligt med tonåringar hörni :-S