Vuxet barn med två stora barn flyttar till särbo

Undrar samma. Dotter ligger ju dessutom i skilsmässa och har nog fullt upp med sin egen sorg och livspussel.

dessutom backa helt och se om han tänker ta ansvar för er relation för att behålla den. Gör han inte det, ja då vet du ju att han inte prioriterar den. förstår att det känns trist och gör ont, men varför vill du vara tillsammans med någon som inte anstränger sig för att måna om er relation?

Jag förväntar mig inte att hon ska ta ansvar för vår relation. Däremot kanske lite förståelse för att även vi har ett liv och att inte ta så mycket för givet. Hon är vuxen med egna barn. Tycker inte det är respektfullt att till exempel utgå ifrån att främst pappan i det här fallet ska ställa upp med hjälp hur som helst med kort varsel så att han/vi får ändra våra planer eller skjuta upp saker. Vi har jobbat hela våra liv och tagit hand om barn och gett vår kärlek. Vi älskar våra barn men vuxna barn ska inte bestämma och styra sina föräldrars liv. Vi äldre behöver också omtanke och respekt och att vi också har ett eget liv med våra planer och drömmar. 
Barnen vill inte att vi ska lägga oss i deras liv och styra dom. Då borde dom förstå att detsamma gäller tvärtom och det handlar inte om att vi inte skulle älska våra barn eller barnbarn. Men mannen har svårt att säga ifrån eller ställa krav på sina vuxna barn?Han tycker att han är taskig då. Man är i själva verket taskig eller konflikträdd om man låter alltid sina barn få sin vilja igenom. Det är inte bra.

Men ansvaret ligger hos din särbo, inte hos dottern.

Om han inte trivs med det så är det upp till honom att säga ifrån till dottern om hur han vill ha det. Nu blir det ju tydligen inte så, så du får väl helt enkelt anta att han hellre vill finnas där för dottern än planerna han hade med dig. 

om han rymmer från konflikter med dig, gör han kanske samma med dottern? Eller sp rymmer han från konflikterna med dig då han helt enkelt inte orkar att tjasfa om att han ser på dessa sakerna på ett annat sätt än dig. Det kan ju även vara så att du försöker styra honom lite för mycket och att han har svårt att säga ifrån till dig. Nu blir du avundsjuk för han låter dottern styra honom. 

helt ärligt, om du inte mår bra av denna sida av honom så ska du nog inte vara tillsammans med honom. eller så får du sänka dina förväntningar, både på honom och på särbo förhållandet. Ställer han in en massa planer i sista minuten hela tiden och anledningarna inte är ok (enligt dig) så får du säga det, att du inte vill dela ditt liv med någon som behandlar dig så. Men har han inte ändrat sig på ett decennium lär det inte hända nu...

För det första anser jag inte att jag har för höga krav eller förväntningar?eller att jag styr honom. Det är inte mitt önskemål att vara särbo. Hans ex äger fortfarande halva lagfarten och han kan inte lösa ut henne. Detta fick jag först reda på efter två år. Om jag flyttade dit (vilket inte är aktuellt) skulle jag i så fall vilja vara delägare i huset och då tycker han att hans ex ska ha betalt. Jag kan inte betala halva huset till hans ex?!🙄Vem skulle göra så? 
Skulle jag sälja min lägenhet, betala till hans ex så att hon kan leva loppan och jag inte har nån buffert själv? Fullständigt vansinnigt och det är det! Även hans egna döttrar tycker det är en fullständigt vansinnig situation och det tycker väl de flesta. 
Jag själv har allt i ordning vad gäller det ekonomiska och inget strul efter mitt ex. 

Jag vet vad jag behöver göra. Det krävs en otrolig styrka att börja om i min ålder. Efter 16 år. Men jag vet att det är det enda rätta.

Hoppas mina skriverier kommer till nytta för någon och tackar för era reflexioner och engagemang. Att engagera sig är att bry sig🤗Jag har levt ett intressant och spännande liv både med svårigheter, svek, sorg men även lycka och kärlek.

Min önskan är att få leva resten av mitt liv i balans, lycka, glädje, harmoni och kärlek utan sådana här problem, delvis beroende på att människor inte klarat upp sina affärer i sina tidigare förhållanden.
Men som sagt - jag har haft och har val🤗

 

Du har säkert inte för höga förväntningar, men för höga för mannen du vill dela dit liv med. Ni matchar helt enkelt  inte.

gällande hans fastighet, om dom båda vill sälja så är det väl bara att lägga ut det till försäljning? Är faktiskt inte så svårt, han har rätt att forcera fram en försäljning om hon stretar emot. Men han verkar ju vilja bo kvar (även om det innebär att exet fortsätter äga hälften). Sen kvittar det väl om du köper halva fastigheten av honom eller exet. Det är ju så gott som samma om du köpt av en främmande människa.
Personligen hade jag propsat något "nytt" med en ny sambo och inte velat bo i hans och hans ex gamla boende. Hur ekonomiskt och fint det än må vara så är det deras minnen och deras fd val.

Har föreslagit olika lösningar. När jag fick veta att exet ägde halva lagfarten föreslog jag att han skulle antingen köpa ut henne eller sälja, men han hade inte råd med att köpa ut henne. Det är en stor villa värd en del miljoner. Han vill inte heller flytta för då vill hon göra anspråk på hälften av det han får för villan. Han vägrar eftersom det var hon som drog.

Det är en djäkla soppa och jag vill verkligen inte betala flera miljoner till min ?partners? ex (barnens mamma) när han själv inte vill betala till sina döttrars mamma. Det går för övrigt ingen nöd på henne. Hon har ärvt sina föräldrars hus och bor otroligt billigt och det var hon som drog. 

Mitt råd till alla! Bli inte ihop med någon om inte denne fixat sina affärer innan. Jag fick reda på allt först efter ett par år. Hur skulle jag ha vetat? Hur skulle jag ha kommit på frågan
- Är du ensamägare på huset? När de inte varit ihop på 6 år? Jag tog för givet att han ägde sitt hus. Jag ägde/äger ju min lägenhet helt själv.

Så efter allt som hänt är det bara att konstatera att han var en enda stor lögn/bluff från början och då blir det inte bra. Jag hade inget att dölja. Jag hade mina saker i ordning. 

Jag tänker att du vet vad du behöver göra. Du behöver göra slut. Det som verkligen är talande är att dina söner tagit avstånd ifrån dig, p.g.a. att dom inte klarar av att se hur du blir behandlad av din partner och att du fortsätter vara tillsammans med honom....Det ser jag som att det är något som pågått länge....där dom har tröttnat....det har inte blivit några förändringar, han har fortfarande inte fått huset med exet sålt, han prioriterar sin vuxna dotter framför dig så gott som jämnt om jag fattat rätt...... hans val hans liv, kan han bli ensam på gamla dagar, för dottern kommer ju inte å kunna finnas där som en partner kan tänker jag..... Men nu är det dags att du satsar på dig själv och dina barn och barnbarn istället..... 

Kan du söka stöd hos någon vän eller dina söner? Kurator eller liknande.....? 

Du låter väldigt negativ och inte särskilt kärleksfull när du talar om din partner. Det låter helt enkelt som att ert förhållande har passerat bäst före datum. 

Av nyfikenhet så undrar jag vad du själv gjort om något av dina barn befunnit sig i kris och behövt flytta hem ett par månader? 

Jag själv tycker ju att en kärleksfull och ansvarstagande förälder ställer upp i det läget om man har möjlighet. Att det är en fin egenskap och något jag vill att min partner ska göra. Jag fattar att det är mycket vatten under er bro men jag tycker det är konstigt att inte ställa upp för sitt barn och barnbarn i ett par månader när det behövs. Hur tycker du han skulle göra istället? Tycker du att han ska neka dottern husrum?