Vuxet barn med två stora barn flyttar till särbo

Nu får han ta hand om en stor hund som löper också. Så han sitter fast med två katter och en hund som inte kan lämnas ensam på dagarna. Han har ingen som helst förståelse för hur det här känns för mig. Det är som att jag är luft, jag existerar inte och han tar absolut ingen hänsyn till mina känslor. Han säger bara att jag ?pladdrar? när jag försöker förklara hur sllt det här känns. Sen hade människan mage att fråga mig om inte jag vill komma dit och gå ut med hunden?! Efter hur han betett sig? Till saken hör att han tidigare fått hjärtflimmer av att gå ut med hunden för hon drar så och då tyckte han så synd om sig.
jJa - nu får han ta hand om allt, vilket kommer att bli tufft. Det vet jag. Han har curlat sin dotter så otroligt hela hennes liv, så jag vet hur det är.

Jag tycker du ska blocka honom (som ungdomarna brukar göra) så att du slipper bli så ledsen när han hör av sig och ber om tjänster. Han får ta hjälp av andra om han behöver nu. 

Hoppas dottern inser att han är sjuk och steppar upp lite. 

Eftersom du är luft och inte existerar borde du bara släppa och gå vidare. Jag förstår att det är känslor inblandade, annars hade du väl inte ältat, eller haft behovet av att få honom att förstå.

Sluta upp att vara dörrmatta, "bara" för att du älskar. Börja ta hand om dig själv och låt honom klara sig själv. Det är ju vad han kommunicerat att han vill.

Han vill att allt ska fortsätta som tidigare, annars hade han inte bett om en tjänst. Det kan komma att göra ont i både henne och honom när det syns vem som fick allt att fungera, men han visar, genom att kalla hennes önskan om att bli hörd av honom för "pladder" att han aldrig lyssnat. En konflikträdd person, ja, och snäll mot dottern. En skit mot TS. Göra slut på sms ena dagen, be henne komma ut med hunden nästa. 

Hur har du hanterat att han flyr och vägrar prata? Min man är precis likadan, och ångesten när det händer är enorm. Hur har ni börjat kommunicera efter en konflikt igen?
Beklagar verkligen din situation utöver bristen på kommunikation.
Hoppas för din skull att det nya boendet hittas snarast

Till #35 
Hur jag hanterat när han flytt? vilket är otaliga gånger?Jag har hållit på att gå i bitar, känt en fruktansvärd ångest och frustration, velat bara vråla, slita av mig håret och nästan velat ta livet av mig. Han har bara varit helt iskall och har inte brytt sig för fem öre, bara gått sin väg. Sen har han struntat i att höra av sig, vägrat att svara i telefon, sms eller mail i flera dagar. ibland har han efter flera dagar ringt , eller om jag lyckats få tag på honom så har han låtsats som att det regnar och då har ju jag exploderat såklart. Sen säger han bara att det är inte kul att prata med mig för att jag är så arg????!!! Och spelar helt oförstående. Först ska jag bli ?snäll?, då kan han prata med mig. Det är psykisk tortyr och knäcker och bryter ner en och jag vill inte ha det så mer. Det räcker.
Mina söner har varit jätteledsna och de tycker illa om honom. Hans ex (barnens mamma) blev sjuk med honom och hon varnade mig för honom. Det tog lång tid för henne att komma igen efter honom. Jag förstår vad hon menar. 
Jag vet vad jag måste göra och det är att inte vara med honom. Jag har mitt boende så jag är inte beroende av honom. Han är inte värd mig. 

Känner precis som du beskriver, ångest är fruktansvärt, särskilt när det är det s i m det verkar effekten som eftersträvas.
Samma hos mig, det är jag sim ska bli "snäll". Går inte att prata ned nig etc. Sista året har jag inte ens gått in i konflikt, bara lyssnat och han har agerat med ilska och undvikande bestraffning.
Så ledsamt att höra att din var så otroligt feg!! 
Hoppas han inte kommer krypanfmde tillbaka igen, för det har han gjort om jag förstått dig rätt?

Nej, han kryper inte. Han låtsas som att han inte alls förstår vsd som är felet oavsett vad jag säger till honom. Han är oförmögen att kommunicera med och tycker aldrig att han gör nåt fel. Det är bara jag som är konstig. Han är känslomässigt handikappad och störd. 
Hur sjukt det än låter har jag varit fäst vid honom men han är verkligen inte bra för mig. Han är en otrolig egoist. 

Du skulle lika gärna kunnat beskriva min, hur mår du nu?

Till #39
Mår inte bra. Känner mig fruktansvört besviken, förbannad, ledsen, matt, deprimerad och kan för mitt liv inte begripa hur en människa kan vara så fullständigt oförstående och känslokall?! Men jag vet att det är inte min sak att ta reda på. Hans ex varnade mig för hinom. Hon blev sjuk med honom och lämnade honom efter 20 år. Hon lämnade honom och tonårsdöttrarna. Hon stod ut så länge pga barnen. 

Det här måste få ett slut. Det går inte längre. Han skiter fullständigt i hur allt det här känns för mig. Han är fullständigt könslokall. 

Har fått lite ytterligare info. Nu kan det bli så att dottern kommer att bo där med sina två barn och katter ett helt år. Varannan vecka är hon med barnen hos sin pappa och varannan vecka hos sin nye kille och katterna är hela tiden hos min ex-särbo. Jag frågade honom om hur det ska vara mellan oss, hur vi ska ses men då pratar han bara om sin dotter och katterna. Han är bara tyst gällande oss och det gör mig vansinnig. Och då säger han bara att han orkar inte med några hårda ord och slänger på luren, utan några som helst lösningar eller planer för oss.

Så han gör slut på detta sätt efter 16 år pga sin vuxna dotter, två barnbarn och katter. Det är helt kört!!!